NBA Inside Drive 2002

När jag stöter på överdrivna sportfanatiker, ni vet, sådana som skriker "PASSA DÅ FÖR I HELVETE DIN DUMMA JÄVLA APA" när de ser på tipsextra så brukar jag fundera. Vilken åkomma lider de egentligen av? Jag menar, varför skrika åt sin TV, varför slåss mot motståndarlagets supportrar och varför inte bara luta sig tillbaka och njuta av sin favoritsport tillsammans med en övermänskligt stor påse finska pinnar? Alla dessa frågor förblir obesvarade och morgonens pretentiösa moralpredikning ovidkommande. Till största delen för att jag nyligen kom på mig själv skrikandes åt tv'n och dels för att jag i samma veva mentalt gjorde mig redo för att kasta plaststolar på Lakers trogna fans. Ja, vet... jag skäms!

För bara några veckor sedan såg jag och kollegan Jonathan Leijonberg de sju semifinalmatcherna i NBA-slutspelet mellan Sacramento Kings och LA Lakers. Personligen behöver jag titta tillbaka över tio år för att kunna jämföra den kvalitetsbasket som västra konferensens superba semifinaler erbjöd. Bibby och Webbers magiska samspel mot O'Neal och Bryants dominans bäddade för sju ljuvliga möten. Jag har sedan dess spenderat mer med olika basketspel än vad jag sammanlagt gjort de sista tre åren. Nintendos NBA Courtside har tillsammans med SegaSports NBA2K2 förgyllt mina vardagskvällar då jag simulerat årets gångna säsong. Dock med en markant skillnad; Sacramento vinner såklart över Lakers i semifinalen och smiskar New Jersey Nets till en välförtjänt mästerskapstitel.

De två ovan nämnda basketspelen har dock fått lämna plats åt High Voltages efterlängtade Inside Drive den senaste veckan, ett spel som fått mig att bygga ett näste i vardagsrummet. Jag har väntat på Microsofts eget tillskott till genren i över ett år nu och kan gladeligen säga att NBA Inside Drive lever upp till samtliga förväntningar från min sida. Det här är riktigt bra.

När det kommer till upplägg och valmöjligheter är Inside Drive ganska traditionellt om än aningen tunt. Det går att spela vanliga matcher såväl som full säsong eller hoppa direkt i i ligans slutspel. High Voltage bjuder inte på de numer självklara Franchise-möjligheterna och man kan heller inte skapa sin egen spelare. Detta är dock inte ett problem för mig som mitt stora basketintresse till trots brukar lämna dessa delar orörda i spel som NBA2K eller Live2002.

Spelmekaniskt är Inside Drive ganska snabbt för att vara ett spel som försöker simulera sporten i fråga. Att driva upp bollen går fort och det tar ett tag innan man lärt sig att styra upp ett stabilt försvarsspel. High Voltage har gjort ett strålande jobb med spelets fysiska uträkningar och allt från bollrörelse till spelarnas förhållande till tyngdlagar ser väldigt realistiskt ut. Att skjuta, föra boll, posta upp, rulla av och framförallt dunka är en ren fröjd och fungerar som en dröm i Inside Drive. Spelsystemet tillåter mig att blixtsnabbt omfördela mina spelares positioner och sätta upp olika spelsystem på mindre en en sekund. Den artificiella intelligensen hos med och motspelarna är också väldigt välgjord och eliminerar de dummerJöns-problem som återfinns i exempelvis EAs Live 2002.

Det enda jag vill klaga på är passningssystemet som känns lite ofärdigt i jämförelse med resten av innehållet. Enligt tradition förväntar man sig att det bara ska vara att rikta styrspaken mot önskad spelar och trycka på passknappen för att få bollen dit men riktigt så bra fungerar det inte i Inside Drive. Ofta slänger min guard bollen på tok för långt in på planen vid inspel och ibland kan motståndarlaget stjäla mina pass alltför enkelt. Förutom detta är dock spelbarheten i det här spelet strålande och överskrider allt jag provat i basketväg förutom Segasports NBA2K2 till Dreamcast.

Grafiken är även den ljuvlig och det märks tydligt att Xbox enkelt klarar av det som High Voltage konstruerat. Spelarmodellerna är näst intill skrämmande välgjorda med perfekt kroppsmodellering, strålande texturarbete och väldigt realistiskt animering. Det är inga som helst problem att känna igen sina spelare även om spelkameran befinner sig så långt upp i arenan som den kan, kroppsspråk och kroppsform talar sitt tydliga språk i Inside Drive. Den enda svarta plump som överhuvudtaget finns i det grafiska är publiken som tyvärr mer liknar spralliga smörgåsar är trovärdiga åskådare.

Ljudbilen som bjuds är precis som spelbarheten och det visuella ren och skär kärlek. Kommentatorerna gör ett övertygande jobb och får matcherna att kännas väldigt levande. Visst kan det bli tjatigt efter ett tjugotal matcher men Inside Drives tjattrande experter håller ändå högre klass än flesta. Microsoft har övertygat mig till fullo med en mycket kvalitativt och underhållande basketspel som med all säkerhet bara kommer att bli bättre och bättre för varje år. Rekommenderas varmt till alla som har en stor, svart, (numer rea-billig) box under tv'n.