Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Bloodborne

Bloodborne: The Old Hunters

Den ädla jakten på bestar fortsätter i den enda planerade Bloodborne-expansionen The Old Hunters. Oliver Thulin har besökt mardrömmen och återvänt med livet i behåll...

Sedan jag anslöt mig till Gamereactor-redaktionen för över två och ett halv år sedan har vi nog sällan varit så oense om ett spels kvaliteter som vi varit om From Softwares Bloodborne. Chefredaktör Hegevall, som skrev vår recension, tyckte att det var ett bra spel, varken mer eller mindre, och belönade det med en sjua. Redaktör Jonas Mäki höll med Petter men gick ett steg längre och kallade det mediokert. Själv älskade jag Bloodborne högtidligt. Precis som Calle och Jerry. Det kom verkligen som en överraskning för mig som inte gillade varken Demon's Souls eller Dark Souls nämnvärt. Bloodborne var och förblir magiskt bra.

Bloodborne
Monsterdesignen i Bloodborne: The Old Hunters är lika motbjudande underbar som den var i originalspelet. Det får en att undra hur From Softwares monsterritare kan sova om nätterna.

Inte sedan Resident Evil 4 hade ett spel känts så involverande och nervigt som Bloodborne kändes och när jag efter otaliga timmar fick bevittna eftertexterna för första gången fylldes jag av en överväldigande känsla av åstadkommande som jag inte upplevt sedan början av 2000-talet. Det är ett spel som verkligen tar vara på allting som underhållningsformen gör bäst på samma gång som det representerade allt som är bra med japansk speldesign - utan att i samma veva få med sig det dåliga. Precis som musikläraren i filmen Whiplash krävde Bloodborne mer av spelaren än vad som i dagens spelklimat förväntas av denne och jag frodades.

Så jag vet definitivt redo för mer av From Softwares monsterslakt och jag var såld redan när expansionen The Old Hunters utannonserades. Det glädjer mig därför att kunna säga att det nya materialet har varit värt väntan och lär ge alla Bloodborne-fans valuta för pengarna. Det har sina skönhetsfläckar och erbjuder inte något som kommer vända ut och in på originalspelets formel men ger dig mer av samma obarmhärtigt utmanande action som du förälskade dig i tidigare i år.

Begreppet "DLC" väcker många olika reaktioner hos olika människor. Själv har jag alltid gillat idén med nedladdningsbart material då det är ett bra verktyg för utvecklare att fortsätta förse mig med mer av vad jag älskar. Tyvärr har det missbrukats av främst stora utvecklare så till den vida grad att konsumentens tillit inför konceptet dämpats drastiskt. From Software gör dock konceptet rättvisa genom att släppa en matig expansion många månader efter release av spelet för en rimlig peng. Det är uppfriskande att se.

Bloodborne
The Old Hunters introducerar en pilbåge till Bloodborne. Det vore dock inte ett Bloodborne-vapen om det bara var en pilbåge. Det kan omvandlas till ett dödligt svärd också.

Vad innehåller The Old Hunters då? Nya områden att utforska, givetvis, komplett med fem nya bossar att besegra. Väl över dussinet nya vapen, närstridsvapen såväl som distansvapen, ett gäng nya outfits och nya runor finns här också att samla och lära känna - och det är väl i huvudsak det. Mitt första intryck av det nya materialet var att svårighetsgraden minsann har skruvats upp något snäpp. När jag startade expansionen hade jag inte spelat Bloodborne på ett bra tag och jag var lite rädd för att det skulle bli för mycket för stackars mig. När jag tog mig an originalkampanjen hade jag inte recensionspress på mig och det fanns gott om hjälp att finna på internet. Allt som expansionen avfyrade mot mitt håll var okänt territorium och det var lite skrämmande.

De första två fienderna jag får syn på tillhörde en gammal fiendetyp jag var väl familjär med så det kändes betryggande - fram tills en mycket större, ny fiende med långt svärd som kan omvandlas till en piska skuttade fram och dödade de två första fienderna med ett enda svep. Minns ni de hunters man stötte på i originalet? De fungerade lite som minibossar och deras färdigheter speglade dina egna i mångt och mycket. Sådana är i The Old Hunters helt vanliga fiender som dyker upp här och var och även om de inte är riktigt lika starka som de "riktiga" hunters som fortfarande finns här så är de bra mycket mer utmanande och respektingivande än de flesta av de fiender vi har fått möta förut.

Expansionen tar sin början i ett nytt område kallat "Hunters Nightmare" och av vad jag har förstått (berättelsen är lika kryptisk och subtilt berättad som vanligt) så är detta en plats som alla hunters som fallit offer för jaktens frestelser till slut hamnar - en sista viloplats som paradoxalt nog inte erbjuder någon som helst ro. Det är därför så många av områdets fiender besitter hunter-liknande attribut och taktiker. De beskjuter dig med gevärseld och använder vapen som du senare kommer få tillgång till också.

Bloodborne
Många av de vanligt förekommande fienderna i The Old Hunters är lika bra utrustade som dig.

Miljödesignen är lika vriden och mardrömslik som man kunnat förvänta sig och banornas struktur är precis lika väldesignade som i originalet. Tillfredsställelsen som infinner sig när man efter ett särskilt tufft parti lyckas snubbla över en genväg till en gammal checkpoint-lykta är svår att överträffa. Tyvärr är Hunters Nightmare i mångt och mycket återanvända delar av originalets Yharnam, fast ihopklistrade på nya sätt och med en visuell uppdatering för att göra det hela ännu mer kusligt. Den långa trappan upp till Grand Cathedral är snudd på orörd i design och även om det hela är tillräckligt omkastat för att det ska kännas åtminstone lite främmande tycker jag att det hade varit roligt med lite fler originella miljöer.

Inte för att allt är återanvänt från huvudkampanjen men det är först mot slutet som det riktigt originella områdena visar sig. Att The Old Hunters inte bombarderar mig med innovationer är dock inte nödvändigtvis dåligt och de små nyheter som finns här räcker i slutändan längre än man kan tro. Det finns ett par nya fiendetyper som angriper dig på sätt som du till en början inte kommer vara förberedd på, även om nyheterna är subtila. Detta gör att du aldrig kommer känna dig riktigt trygg, precis som det bör vara. På det stora hela bygger dock The Old Hunters med försiktig respekt på vad som etablerades i originalet och gör så med mantrat "if it ain't broke, don't fix it" - vilket i min bok inte är något negativt alls.

De nya vapnen i expansionen är grymt coola och jag ser fram emot att få lära känna dem mer intimt under de kommande veckorna. Ett vapen som synts mycket i pressmaterial på förhand är Simon's Bowblade, ett svärd som kan vikas ihop till en pilbåge. Då jag inte har haft tid att testa samtliga vapen så grundligt som jag velat fick jag dock avfärda pilbågen (trots att det kanske är det mest iögonfallande vapnet som erbjuds) helt enkelt för att den konsumerar silverkulor. Istället fastnade jag för Whiligig Saw, som praktiskt taget är en enorm pizzaslicer i motorsågsutförande. Jag blev också överraskad över att hitta en liten minigun och ett sorts knogjärn - som jag är säker på döljer på ett par häftiga egenskaper.

Bloodborne
Förutom vänsterhandsvapen som denna minigun får vi i The Old Hunters också en sköld som inte är gjord av trä. Detta är dock inte Dark Souls, så skjutvapen är fortfarande att föredra.

Bossarna är, till ingens förvåning, paketets höjdpunkter. Det är bossarna som man ständigt, nästan lite självmordsbenäget, strävar efter att nå. From Software är briljanta bossdesigners och det syns även här. Striderna är nästan alltid brutalt svåra men å andra sidan känns de nästan aldrig orättvisa eller nedslående. Jag överdriver inte när jag säger att jag måste ha dött på expansionens första boss, Ludwig, över tjugo gånger. Och det är en av de mest imponerande aspekterna av bossarna i Bloodborne - även om du kan behöva ta pauser för att lugna dina nerver dröjer det inte länge innan du känner dig redo för revansch. Det känns alltid som att nästa gång kommer gå bättre, för döden är som bekant en lika viktig del av att lära sig spelet som att lyckas. Här finns alltså fem nya bossar och jag tyckte de var oerhört stimulerande att möta i duell (särskilt Lady Maria) - bortsett från fajten mot Living Failures som kändes svag och oinspirerad.

The Old Hunters är svårt på helt rätt sätt. Det förlitar sig nästan exklusivt på att presentera utmanande och väldesignade konfrontationer för spelaren istället för att täcka marken med giftigt vatten som i huvudkampanjens Nightmare Frontier eller genom att fylla på din vansinnesmätare som så ofta var fallet i Nightmare of Mensis. Visst finns det här ett par obskyra dödsfällor som du inte kommer kunna förutse och som lär ha ihjäl dig någon gång men det förekommer tillräckligt sällan att det känns tråkigt att sura över det.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

The Old Hunters har återupplivat min kärlek till Bloodborne och påmint mig om varför det mot slutet av året kommer stå sig som en av mina personliga favoritupplevelser år 2015. Det är en expansion som bygger vidare på mycket av vad jag älskade med spelet när det först släpptes och även om det inte direkt bryter någon ny mark har det således gjort Bloodborne till ett ännu bättre spel än det redan var. Det gör mig lite sorgsen att inga fler expansioner är planerade för titeln och senast jag kände så inför ett stycke nedladdningsbart material var när Rockstar släppte Ballad of Gay Tony till Grand Theft Auto IV. Om alla studios behandlade DLC på samma sätt som From Software, eller Rockstar Games för all del, så hade inte en människa någonsin klagat när deras spel får mer nedladdningsbart material.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Kuslig atmosfär, larvigt tuff men välbalanserad svårighetsgrad, vackert motbjudande design, mer av vad som gjorde Bloodborne så bra
-
Visst mått av återanvända miljöer, någon enstaka svag bosstrid
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Bjorvy
    Natten är mörk och kall. Det stinker bränt kött, krut och blod. En vanlig kväll för en jägare i staden Yharnam. Jag har varit ett inbitet fan... 8/10