Final Fight One

Final Fight får väl sägas vara en av de största klassikerna som finns inom fajtinggenren. För över tio år sedan dök det först upp på arkadmaskiner för att därefter konverteras i en halvdassig variant för Super Nintendo. Därefter gick det snabbt utför för Final Fight, och inte ens den arkadperfekta konverteringen för Mega-CD kunde ändra på att Final Fights goda namn var nedsmutsat. Nu är det åter dags att slåss som borgmästare Haggar igen. Game Boy Advance är som gjord för spel i denna genre, och vad passar bättre än att bevisa detta med en megaklassiker som just Final Fight.

Den som spelat Final Fight tidigare lär snabbt börja fälla nostalgiska tårar vid upptäckten att detta spel faktiskt är helt troget originalet. Från utplacering av bonusar till fiender är allt som det ska. Den som inte är förtrogen med spelet är jag nästan avundsjuk på. Ni har en riktigt kämparfest med härliga överraskningar att vänta!

Borgmästare Haggar har tagit i med hårdhandskarna mot buset i den fiktiva staden Metro-city. Svaret låter dock inte vänta på sig och Haggars dotter, Jessica, blir kidnappad av ett gäng som kallar sig Mad Gear. Med facit i hand kanske Mad Gear borde ha kidnappat någon mindre försvarslös persons dotter. Haggar är före detta gatukämpe och professionell fribrottare. Jessicas pojkvän Cody är inte heller någon lammunge utan är kampsportsexpert. Det är förresten Codys bäste vän Guy också med sin mästarrang i Kung-fu.

Som någon av de tre hjältarna tar man sig an alla anstormande bråkstakar. Att spela två förhöjer glädjen ytterligare några snäpp. Dock kan man inte slå varandra i denna version. I originalet låg mycket taktik i att spöa så många man kunde utan att råka slå varandra. Nu är det bara att vifta på. Man kan inte blockera i Final Fight One, vilket till en början kan kännas väldigt ovant. Dock finns en specialattack som slår bort alla fiender både framför och bakom dig om läget blir för kärvt. Detta kostar dock lite energi och ett alltför flitigt användande skadar dig mer än fienden själv hade gjort.

Din väg mot varje nivås boss kantas av diverse fiender. För att komma vidare så ska de nedkämpas. De båda huvudknapparna på din Game Boy Advance utlöser ett slag respektive ett hopp. Ett tryck på båda samtidigt utlöser specialattacken jag nämnde ovan. Låter väl nästan tråkigt enkelt? Faktumet är att det finns lite mer än så. Hoppar du och trycker på slagknappen blir det en hoppspark, går du tillräckligt nära en fiende så kan du kasta genom att trycka in slagknappen lite längre och så vidare. Kontrollerna är mycket effektiva och lätta att ta till sig. Att bara gå och puckla på elakingar kan kanske låta lite enhanda, men känns förvånansvärt varierande tack vare spelets upplägg med flera banor, många olika fiender samt roliga bonusbanor.

I takt med att din hälsa försämras så måste du givetvis få ny energi. Går energimätaren ner till noll så har du förlorat ett liv. Som tur är så ligger det mat gömt lite här och där. En soptunna kan ju innehålla lite kyckling och ett par staplade bildäck är ju som gjort för en maffig chokladkaka. Får frankt konstatera att våra hjältar inte är överdrivet nogräknade av sig. Då och då hittar man också vapen som vanligtvis slåss ur händerna på fiender. Järnrör, katanas och knivar är alla bra redskap när man vill göra livet lite jävligare för kidnappare.

Den som inte är bekant med just Final Fight kanske känner igen våra hjältar ändå. Guy har haft en stor roll i Capcoms Street Fighter Alpha-spel, Cody slogs i Street Fighter Alpha 3 och Haggar har synts till i några bakgrunder. Även spelets bossar har kommit till användning. Samurajen Sodom började sin bana som boss i Final Fight liksom militären Rolento. Även andra ansikten kan kännas igen för sanna Capcomentusiaster. Alla är lika vackert designade här som det var en gång i tiden. Överlag är grafiken mycket bra och håller helt klart än. Dessutom sitter kameran något närmare karaktärerna som dessutom är något större i denna version. Även alla ursinniga brunstvrål vid kraftiga attacker och kvidanden låter lika bra nu som då.

Man ska vara bra rabiat våldshatare för att inte se charmen i ett gängbråkspel som detta. Med en bonusbana som går ut på att krossa en bil med järnrör, slagsmål i wrestlingarenor mot svärdsbeväpnade samurajer och härliga miljöer såsom rejäl slum, tunnelbana är det bara att ge sig. Detta är högkvalitativ underhållning från en svunnen tid. Nu längtar jag bara efter mer. Kan inte Double Dragon och Streets of Rage också konverteras till Game Boy Advance? Final Fight One är ett givet köp för den som gillar tung kampsportsaction, härligt brutal stämning och tuffa bossar.