Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Quantum Break

Quantum Break

Tiden är äntligen inne för nästa spel från våra finska älsklingar i Remedy. Vi satte Oliver Thulin på uppdraget att ta reda på hur det står sig...

Som det enorma fan jag är av finska Remedys hantverk var det lätt att bli lite nervös när vi fick reda på vad deras nästa spel, Quantum Break, skulle handla om. Jag var rädd för att spelet inte skulle kännas lika speciellt som deras tidigare alster och den farhågan föddes helt ur min uppfattning av spelets premiss. "Ett experiment går fruktansvärt fel och vår hjälte Jack måste nu rädda världen medan det ondskefulla företaget Monarch Solutions försöker stoppa honom" låter helt enkelt inte lika omedelbart engagerande som "en hårdkokt New York-snut får hela sitt liv ödelagt när hans familj faller offer för en drogrelaterad heminvasion" eller lika konceptuellt nervkittlande som "en sömnlös, skrivkrampsdrabbad thrillerförfattare ser en skräckroman han inte minns att han skrivit bli sanning när hans fru försvinner under mystiska omständigheter".

Quantum Break
Det var inte alltid tänkt att Jack Joyce skulle spelas av Shawn Ashmore, utan det var ett beslut som togs förhållandevis sent i utvecklingen. Killen som brukade spela honom har dock inte kastats ut helt utan får vara kvar som en mindre biroll.

Ett annat orosmoln på spelets himmel har också alltid, åtminstone för min del, varit angående live action-serien som Remedy ville skulle utgöra ena halvan av spelets berättelse. Tanken på att med jämna mellanrum få mitt spelande avbrutet med gimmickartade TV-avsnitt kändes mindre än jättespännande på förhand. Men lyckligtvis handlar det ju trots allt om utförandet när allt kommer omkring och även om berättelsen i Quantum Break inte är lika stark som den är i titlar som Alan Wake och Max Payne 2: The Fall of Max Payne är den ändå betydligt mer spännande och klyftigare än jag förväntat mig.

Storyn följer Jack Joyce (Shawn Ashmore), som blir tillkallad av sin bäste vän Paul Serene (Aiden Gillen) för att hjälpa honom med ett experiment som involverar en tidsmaskin. Innan någon av herrarna hinner säga "DeLorean" går allting fel och tiden börjar brytas ner. I processen lyckas både Jack och Paul få kraften att kunna manipulera tiden på olika sätt vilket i mångt och mycket gör dem till motvilliga superhjältar. Soldater börjar plötsligt storma lokalerna och Jack får skjuta sig ut tillsammans med sin forskare till bror Will (Dominic Monaghan), som också dyker upp i all hast. Innan bröderna hinner fly dyker Paul upp, till synes flera år äldre än han såg ut för fem minuter sedan, och han verkar inte längre vara den bästa vän till Jack som han fram tills dess alltid varit. Något har hänt honom.

Quantum Break
Quantum Break är inte ett särskilt svårt spel. På normal svårighetsgrad stötte vi på ordentligt motstånd först i spelets sista tio minuter. Därför rekommenderar vi att spelet körs på hard, som inte ens det erbjuder samma utmaning om Remedys föregående titlar gjort.

Det är en inledning som väcker nyfikenhet hos spelaren väldigt snabbt och det var längesedan jag spelade ett fläskigt högbudget-actionspel av den här typen där jag till denna grad faktiskt ville se hur berättelsen skulle utvecklas, vilka twister och överraskningar som gömde sig runt nästa hörn och hur det hela i slutändan skulle lösas upp. Jag gillade verkligen idén med att låta protagonist och antagonist vara bästa vänner sedan barnsben. Paul Serene tycker jag står sig som spelets mest intressanta karaktär, mycket eftersom att han inte drivs av girighet eller något likvärdigt i klyschighet. Det är tyvärr svårt för mig att gå in mycket mer på varför jag tycker om honom utan att gå in på detaljer som inte bör avslöjas men jag kan säga så mycket som att hans motiv och slutgiltiga mål inte skiljer sig så väldans mycket från Jacks egna som man kanske tror.

Tyvärr är inte Jack Joyce själv hälften så intressant som hans moraliska motpart. Faktum är att han kan vara den svagaste karaktären i hela spelet, inte minst på grund av att spelaren inte vet någonting om honom annat än att han har varit lite av en bråkstake i sin ungdom och att han tillbringat de senaste åren utomlands. Jack reagerar sällan som jag tycker att han rimligtvis borde på situationerna han sätts i och verkar inte direkt vara jättebekymrad över att universum inom kort bara kommer att upphöra att avancera i tiden. Tur då att han får support av lite mer fängslande figurer som Beth Wilder som trots lite väl begränsat känslomässigt register genomgår en spännande resa genom handlingens gång.

Quantum Break
Live Action-avsnitten fokuserar mer på vad skurkarna som jobbar för Monarch Solutions har för sig.

Jag var nyfiken på att få se hur live action-biten skulle implementeras i spelet, även om jag som sagt inte hade några högt ställda förväntningar. Det funkar som så att dessa avsnitt, som i spelet kallas för "junctions", spelas mellan de fem akterna i kampanjen. Innan varje junction får du göra ett val i rollen som Paul Serene som kommer påverka vad som händer i både live action-serien och spelet. Dessa skillnader är för det mest rätt ytliga till naturen men fungerar som ett kul sätt att öka återspelningsvärdet.

Mitt första intryck av dessa junctions var inte jättepositivt på grund av undertexter som vägrade att vara synkroniserat med vad som sades på skärmen. Det är ett problem tack vare att ljudmixen inte alltid är klockren och ibland tyckte jag det var svårt att höra dialogen tydligt. Förhoppningsvis har detta lösts i samband med dag ett-patchen som inte släppts än men det är såhär det ser ut för mig, just nu. Ett annat problem är att avsnitten fokuserar på karaktärer som i själva spelets handling har väldigt lite att göra och det känns som att Quantum Break hade kunnat vara utan mycket av berättandet som görs här.

Skådespelet är halvdant och jag har sett högre produktionsvärden i Youtube-kortfilmer. Det som finns här är inte dåligt men såhär i efterhand, efter att ha spelat spelet från början till slut två gånger och gjort alla val som går att göra, framstår det lite som en onödig gimmick för mig och jag hade definitivt kunnat leva utan live action-aspekten av Quantum Break. Det känns mycket mer som ett experiment, ett försök att sammanväva två medier på ett sömlöst sätt från Remedy snarare än något de gjort för att de helt och fullt trott att det skulle hjälpa deras berättande.

Quantum Break
Quantum Break
Quantum Break
Quantum Break