Svenska
Gamereactor
recensioner
Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games

Hur högt upp på prispallen hamnar igelkotten och den runde rörmokaren?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Min tumme krampar, men jag kan inte ge upp. Inte nu när jag är så nära slutet. Mitt frenetiska hamrande på A-knappen fortsätter och blir mer och mer intensivt. Sakta men säkert cyklar jag förbi mina motståndare. Det bränner i tumspetsen när jag med ett segervrål äntligen bryter igenom mållinjen. Det olympiska guldet är mitt.

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games
Desto snabbare du hamrar på A-knappen, desto snabbare cyklar du. Varning för kronisk tumkramp!

Det är återigen dags att dra på sportkläderna och göra sig redo för olympiskt tävlande med Mario och Sonic. Spelseriens tidigare delar har inte gjort sig kända som kvalitetsstinna titlar och frågan huruvida detta förändrats ringer i mitt huvud när den färgglada menyn flimrar till och spelet är redo för start. Det som först möter mig är en långdragen introduktion i vilken jag får välja Mii samt vilket land som ska representeras i olympiaden. Valet faller såklart på de blågula färgerna. När dessa enkla men ack så viktiga val gjorts rullar spelets startskärm in och bjuder på fyra spellägen: "Road to Rio", "Pocket Marathon", "Quick Play" samt "Versus Mode". Valet faller på det förstnämnda.

Road to Rio är det närmsta Mario & Sonic kommer ett "Story Mode". Här välkomnas jag av två engagerade maskotar som ställer mig inför ett svårt dilemma. Tävla för Mario eller Sonic. När väl det intrikata valet gjorts är jag fri att börja äventyret som representant för någondera av dessa två ikoniska spelkaraktärer. Jag får besöka ett kraftigt förminskat Rio De Janeiro som fungerar likt en hubb där man tar sig runt mellan olika träningsevent, tävlingar och övningar. Varje avklarad övning genererar erfarenhet och äpplen, vilket fungerar som spelets valuta, och kan användas för att köpa olika designriktiga utstyrslar. Dessa utklädnader ger spelmässiga fördelar medan den intjänade erfarenheten avgör vilka kläder som min Mii kan bära. Road to Rio är i mångt och mycket en förberedelse inför spelets fjorton olympiska tävlingar och är snabbt avklarat.

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games
Visuellt är fotbollen en fröjd att titta på men bjuder på lite utmaning och variation.

"Quick Play" är spelets huvudattraktion och det är här man får visa vad man lärt sig från "Road to Rios" föga engagerande spelintroduktion. I detta spelläge erbjuds en mängd olympiska grenar av varierande kvalité. Genomgående för dem är att de underhåller för stunden, men de blir snabbt repetitiva i och med simplistisk spelmekanik. Problematiken ligger i utbudet som är för stort och gör att spelmässigt djup saknas. Utmaningen i många av grenarna består i att hamra så snabbt du kan på en och samma knapp vilket ger lite, om ens någon, stimulans för långvarigt spelande. Ibland tvingas jag också till viftande med styluspennan vilket fungerar mer sällan än ofta.

Inför varje gren är man dessutom begränsade till fem spelbara figurer som spelet väljer åt dig. Till exempel kan man enbart spela som Mario, Yoshi, Sonic, Daisy eller Shadow i fotboll. Detta är ett underligt beslut som begränsar valfriheten, drar ner spelupplevelsen och faktiskt känns som ren lathet från Nintendos sida. Det blir motsägelsefullt i och med spelets digra karaktärsutbud som därmed inte kan utnyttjas. Vidare bjuder spelet på underfundig artificiell intelligens och blir aldrig särskilt utmanande, vilket märks som tydligaste i fotbollsmatcherna. Många gånger står motståndarna och stirrar passivt medan jag med liten svårighet springer förbi dem och slår in bollen i mål.

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games
I häcklöpningen ska man kombinera sitt hamrande på A-knappen med tajmande tryck på B-knappen.

"Quick play" är i mångt och mycket ett spelläge där jag tävlar mot mig själv med målet att förbättra rekord och kamma hem det olympiska guldet i samtliga grenar. I ett försök att förlänga livslängden för spelet finns det tematiska variationer med fokus på Mario eller Sonic för varje gren. Spelmekaniken är dock i grunden densamma och förändras inte tillräckligt mycket för att förhöja den totala spelupplevelsen. "Versus Mode" hade kunnat vara spelets räddning men är en besvikelse. Samtliga av de olympiska grenarna i Mario och Sonic är uppbyggda som minispel där fyra spelare får chansen att göra upp om guldmedaljen.

Detta Mario Party liknande koncept hade kunnat ge mervärde åt spelet men erbjuder dessvärre inget spelande via internet. För att njuta av spelets flerspelarlägen krävs att man har tre kompisar med tillhörande 3DS som är villiga att komma över för olympiskt tävlande. Det faktum att det enbart finns lokal multiplayer är hutlöst ogenomtänkt och förtar mycket av underhållningsvärdet. Spelet är som gjort för internettävlande och här tror jag att Nintendo gjort en grov felberäkning genom att enbart erbjuda lokalt spelande.

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games
I spjutkastningen använder du din stylus för att rikta och kasta spjutet. Det fungerar sådär.

Om du brukar gå runt med din 3DS i fickan på regelbunden basis kan "Pocket Marathon" vara något för dig. Spelläget fungerar som en stegmätare där det slutgiltiga målet är att gå ett fullt maraton på 45 kilometer. Allt eftersom man når olika milstolpar belönas man med föremål som kan tas med in i övriga delar av spelet. Spelläget är en småkul idé men ger lite i termer av spelbarhet eller interaktion och kräver ett ständigt kringbärande av din 3DS. Visuellt är Mario & Sonic riktigt vackert.

Grafiken är färgglad och typiskt Nintendo mysig och den energirika musiken lyckas väl med att höja spänningen i de olika tävlingarna. Den fungerar tyvärr också bra som frustrationshöjare i de sämre grenarna där spelets brister är allt för stora. Mario & Sonic bjuder på ett koncept som ,om det gjorts rätt, hade kunnat vara både underhållande och engagerande men är istället med sin begränsade valfrihet, avsaknaden av online multiplayer samt spelmekaniska begränsningar en besvikelse och hamnar långt från den olympiska prispallen.

Mario & Sonic at the Rio 2016 Olympic Games
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Vacker grafik, trevlig design, några riktigt roliga grenar.
-
Repetitiv och tunn spelmekanik, ingen online multiplayer, begränsad hållbarhet
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy