Svenska
Gamereactor
recensioner
MXGP 2: The Official Motocross Videogame

MXGP 2: The Official Motocross Videogame

Ted har dragit på sig hjälmen och gett sig ut i motocrossvärlden för att testa motorsportveteranerna Milestones senaste hojupplevelse...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Den italienska spelstudion Milestone älskar verkligen motorsport. Sedan 1995 har utvecklaren nämligen legat bakom 38 stycken (!) racingspel som har kretsat kring allt från Alfa Romeo-dedikerad banracing till Moto GP-licensierad asfaltsfest. I snitt nästan två bensindoftande spel om året med andra ord. Synonymt för många av Milestones titlar är dock att de har varit relativt mediokra spel där varken fysik, grafik eller innehåll har stuckit ut ur mängden.

För två år sedan släppte studion sitt första spel baserat på den då nyligen införskaffade motocrosslicensen för MX2 och MXGP, de två största klasserna inom sporten. MXGP - The Official Motocross Videogame var i mångt och mycket ett ointressant hopp på grusbanan. Men landningen gick trots allt vägen och banade vidare för uppföljaren MXGP 2. Ett spel som likt föregångaren baseras på motocrossaction i grus och lera med licensierade förare, hojar och banor.

MXGP 2: The Official Motocross Videogame
Möjligheterna att modifiera din hoj är många för dig som gillar finjusteringar i verkstaden.

I spelets karriärläge startar jag min resa mot motocrosstoppen genom att skapa min egen förare och mitt eget lag bestående av en lagledare och en personlig tränare. Som nykomling får jag naturligtvis starta i den mindre av de två tillgängliga klasserna, det vill säga MX2. Det som följer sedan är en försäsong där jag får chansen att känna på spelet, kontrollen och själva körkänslan. När det sedan blir dags för att kastas in i den riktiga säsongen får jag möjlighet att fortsätta i mitt egenskapade lag eller byta till ett officiellt lag med licensierade lagkamrater. Vid jämna mellanrum under säsongens gång ges jag möjlighet att byta lag och således även motorcykel då varje lag har sin egen specifika tvåhjuling som samtliga förare i laget använder.

Detta är en annons:

Under min säsong i MX2 kommer jag flertalet gånger på mig själv med att tänka att det är ganska långtråkigt att spela. Hastigheterna är inte särskilt adrenalinframkallande och stundtals känns det till och med som att jag kastas tillbaka till högstadiet då jag lekte runt med min EU-scooter på grusvägarna i skogen. Hoppen blir aldrig riktigt utmanande och det känns som att jag mest bara gasar, styr och bromsar lite lätt i snäva kurvor. Men när den första riktiga säsongen har passerat och det blir dags att flytta upp till MXGP, då visar spelet upp en dimension som jag inte tidigare har sett i karriärläget.

MXGP 2: The Official Motocross Videogame
Om du skippar kvalificeringsheaten får du helt enkelt finna dig i att få den sämsta startpositionen.

Hoppet från 250-kubikshojarna i MX2 till 450 cc-monstren i MXGP är välbehövligt. I MXGP tvingas man att tänka till lite extra vid varje enskilt hopp och kurva. Med den vänstra analoga spaken styr jag hur förarens kropp ska positionera sig i luften och med den högra spaken styr jag crossens vinkling. Detta innebär att jag kan göra mig redo för den kommande raksträckan redan när jag befinner mig i luften efter att ha gjort ett hopp. Med rätt vinkel direkt efter landningen kan jag accelerera snabbare och på så sätt distansera mig från dina motståndare.

Det är i karriärläget som de flesta speltimmarna avverkas och det är väldigt synd att karriärläget är ett extremt standardiserat sådant. En sådan sak som att jag ingår i ett lag med andra förare, ledare och sponsorer betyder knappt någonting. Kontakten inom laget är närmast obefintlig. Det finns en mejlinkorg men den ligger ett par onödiga knapptryck bort, jag får nästan inga mejl överhuvudtaget och jag får aldrig en notis när ett nytt mejl trillar in. Detta resulterar självklart i att jag till slut inte ens bryr mig om att gå in och titta då och då. Utöver själva tävlingarna händer det ingenting alls. Sponsorer raggar jag upp genom att kort och gott acceptera deras avtal. Prisutdelningar existerar inte utan jag får istället veta att jag har vunnit världsmästerskapet genom en menyskärm.

Detta är en annons:
MXGP 2: The Official Motocross Videogame
Att falla gör ont, men skam den som ger sig. I MXGP 2 har du, precis som i de flesta andra racingspel nuförtiden, möjlighet att spola tillbaka tiden för att rätta till dina misstag.

Förutom karriärläget så erbjuder spelet ett par andra alternativ. Det finns verklighetsbaserade utmaningar som kretsar kring specifika förares bedrifter. Dessutom finns det möjlighet att spela evenemang som utspelar sig på olika arenor. Dessa arenor är till skillnad från banorna i karriärläget inga officiella sådana, och det märks. Milestones egenkomponerade banor innehåller helt enkelt hopp och kurvor som helt saknar baktanke. Det känns som att utvecklaren helt sonika har proppat banorna till bristningsgränsen i hopp om att det ska vara kul att spela. Det är det inte. Omspelningsvärdet i de olika spellägena är inte stort och det hade varit uppskattat om Milestone hade adderat ytterligare med innehåll. Samma sak gäller för spelets online-läge som är extremt simpelt och inte erbjuder mer än att spela enstaka tävlingar och kortare mästerskap. Som om det inte var nog saknas det även ett lokalt flerspelarläge vilket är smått ofattbart.

Mycket av fysiken i MXGP 2 känner jag igen från Milestones senaste rallytitel, Sebastian Loeb Rally Evo. I det sistnämnda spelet visade italienarna exempelvis att de hade fått ett hyfsat grepp om däckfysiken. Det kändes verkligen som att jag fick det där lösa och fria greppet om gruset med mina däck. Att det var välkommet att sladda, men att ett stort risktagande även kunde föra med sig enorma konsekvenser om jag inte lyckades att räta upp bilen efter att ha dundrat igenom en grustät kurva. Den känslan infinner sig även i MXGP 2. Även om du inte sladdar på samma sätt med en motocross som med en rallybil, kan du ändå använda liknande tekniker som nästan för tankarna till Tony Richardssons storhetstid inom speedway. Dessutom känner jag tydligt skillnaden mellan grus och lera på banorna, då leran är mer sladdrig, ojämn och svårstyrd.

MXGP 2: The Official Motocross Videogame
Hur du hanterar din motorcykel i luften spelar stor roll. Det gäller att landa så strategiskt som möjligt för att snabbt kunna accelerera i väg.

Det är inte bara däckfysiken utan även motorcykelfysiken i stort som är välgjord. Enda gångerna som jag har reagerat på att något känns tokknasigt är när jag vid ett flertal tillfällen har lyckats med konststycket att landa på en motståndare och i princip åkt snålskjuts cirka 20 meter. Humoristiskt, absolut. Men knappast verklighetstroget. I övrigt beter sig hojarna däremot realistiskt. I varenda startsträcka, kurvtagning, hopp och slutspurt är kontrollen responsiv och jag har inte en enda gång känt att ett fall inte beror på mitt beslutsfattande på banan, och det om något är ett bra betyg till ett racingspel.

Spelets presentation i form av menyer är mycket kvalitativ. Menyerna är simpla, visuellt snygga och det är aldrig oklart vart du ska ta vägen. Grafiken är däremot brutalt trist med grådassiga färgskalor, texturer som hoppar in och ut ur landskapet och en bilduppdatering som hackar väsentligt när det händer mycket på skärmen samtidigt. Det sistnämnda är ett stort och irriterande problem i ett spel som trots allt behandlar en sport som motocross, där det ofta är knökfullt av förare på en liten yta. Det är till exempel mer regel än undantag att spelet hackar vid tävlingarnas startsträckor där merparten av förarna slåss för att få en bra position inför första kurvan.

MXGP 2: The Official Motocross Videogame
Spelets grafik imponerar inte direkt. Dessutom lider MXGP 2 av bilduppdateringsproblem och burkigt ljud.

Ljudet från motorcyklarna är inte mycket att hurra över, då Milestone verkar ha spelat in motorljuden inuti en mycket liten konservburk avsedd för majs. Musiken i spelet är dessutom en otroligt anonym historia där jag ständigt tvingas att lyssna på tråkig, intetsägande och instrumental collegemetal. Då ljudet var en sådan oerhörd besvikelse tog jag mig friheten att efter ett tiotal timmar börja använda en extern ljudkälla för att lyssna på ordentlig musik istället.

MXGP 2 är ett ojämnt spel som är lite svårt att få grepp om, likt motocrossdäckens fäste i gruset. MX2-delen av spelet är egentligen totalt onödig med tanke på hur mycket roligare det faktiskt är att spela den mer kraftfulla klassen MXGP. Jag förstår i och för sig tanken om att starta som MX2-förare i karriärläget för att försöka framkalla känslan av progression och målmedvetenhet, men samtidigt är karriärläget så otroligt opersonligt och sterilt.

Motocrossfysiken är utan tvekan spelets allra starkaste kort och för andra gången på kort tid har Milestone visat att studion har tagit stora kliv på den punkten. På övriga punkter krävs det dock en rejäl dos av finslipning. Serien har potential tack vare en stabil grund att stå på, men i slutändan är det helt enkelt lite för långtråkigt att spela MXGP 2. Det är ett spel som stundtals lyfter från marken i ett spektakulärt hopp för att sedan sladda ur i den där snäva kurvan täckt av riktigt smutsig lera.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Verklighetstrogen fysik, licensierat innehåll, skön fartkänsla i MXGP-klassen
-
Medioker grafik, burkigt ljud, tråkiga spellägen, simpelt online-läge
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content