Svenska
Gamereactor
recensioner
Monster Hunter Generations

Monster Hunter Generations

Björn har spenderat timmar med att smiska monsterrumpa, slipa svärd och samla på allsköns matnyttiga prylar i den senaste installationen av Monster Hunter...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Min 3ds är flottig och svettig. Över de båda skärmarna kan man se en otalig mängd fingeravtryck. Jag tänker dock inte mycket på detta, utan har blicken stint fokuserad på händelserna som utspelar sig på de fläckiga skärmarna. Den jakt som skulle bli en barnlek visade sig bli mitt eldprov i Monster Hunters färgglada men oförlåtande värld. Mitt vapen är efter en lång kamp blankstött och slött, min hälsa nere på alarmerande nivåer och min uthållighet obefintlig. Trots detta står besten jag möter fortfarande upp. Jag fortsätter måtta slag på slag och desperat undvika monstrets elakartade attacker. Till slut lyckas jag med ett sista ödesmättat hugg sänka odjuret. Ett gutturalt lyckovrål tar form i min strupe, och lika snabbt som det börjar avslutas det. Det är med smått ursäktande blickar jag tittar mig omkring i den överfulla tågvagnen och knäpper igen den bärbara maskinen, slukar morgonkaffet och beger mig ut ur pendlingsträngseln mot den annalkande perrongen.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Monter Hunter är en säregen upplevelse. För mig som aldrig blivit bekant med spelserien tidigare tog det lång tid innan jag faktiskt lyckades skapa en bild över spelet och dess innehåll. Konceptet som helhet är dock mindre komplext och går enkelt beskrivet ut på att döda monster och samla resurser från både värld och fällda bestar för att kunna uppgradera eller köpa ny utrustning och vapen. Utmaningen och komplexiteten ligger i mängden material, spelsätt och den smått obscena mängd uppgraderingar som finns.

Mitt äventyr börjar i Bherna Village, en av spelets fyra mysiga byar. Här blir jag presenterad för diverse olika karaktärer, allt från smed, till butikshållare, byns ledare och en genomgående flummig vetenskapsman. Generations gör sitt yttersta för att introducera alla funktioner och finesser värda att tänka på och det dröjer inte länge innan det värker i huvudet av mängden information som fullkomligt kastas över mig. Ingen av karaktärerna i spelet har förärats röster, utan det är via textbubblor som samtliga dialoger sker vilket resulterar i ett hektiskt hamrande på A-knappen för att komma förbi de många textraderna. Efter en tids utforskande och inläsning får jag till slut chansen att gå ut på äventyr. Detta blir det första i en lång rad av uppdrag i syfte att introducera mig för de mest basala aspekterna värda att tänka på när man är ute på jakt. Här lär jag mig besegra och flå de försvarslösa men smått gigantiska gräsätande dinosaurierna, grilla kött på spett, kombinera diverse insamlade resurser som svamp, örter och blommor. Utöver detta får jag även lära mig att fiska, skapa och använda gruvyxor samt insektsnät för att kunna samla på järn, otaliga kristaller och en obscen mängd insekter i form av fjärilar och skalbaggar. Låter det omständigt? Det är det också.

Monster Hunter GenerationsMonster Hunter Generations
Välkommen till mysiga Bherna Village, här hittar du allsköns matnyttiga prylar för aspirerande monsterjägare.

Slutligen ställs jag inför mitt första riktiga monster, en grön dinosaurieliknande tingest med sylvassa tänder och smak för människokött. Striderna mot dessa bestar fungerar likt regelrätta bossbataljer där det gäller att hitta odjurens svagheter och sedan exploatera dem på bästa vis. Bataljerna är ibland oförlåtande svåra och flera är de jag gånger fått bita i gräset. Det gäller att förbereda inför varje monstermöte genom att välja rätt vapen, taktik, samt ta med en ansenlig mängd Potions, staminahöjande proviant och whetstones för slipning av vapen. En skärmytsling blir ofta segdragen och förhöjer många gånger frustrationen eller tillfredställelsen i förhållande till stridens utgång. Monstren man möter har inte någon hälsoindikator, utan det gäller att hålla koll på diverse tecken likt trötthet eller skada som visar att striden närmar sin slutfas. Jag har spelat Generations på 3DS XL och upplevde en hel del kontrollproblem i förhållande till de mer hektiska striderna. På grund av detta rekommenderar jag med råge att uppleva Generations på New 3DS som med sina dubbla joysticks torde förenkla betydligt. Kameran trilskas nämligen avsevärt vilket många gånger skapar frustration och ofrivillig självdöd.

Monster Hunter Generations
Att spela Monster Hunter på New 3DS är att rekommendera om du inte är den lyckliga ägaren till Circle Pad Pro.

Monster Hunters fyra byar består av Bherna Village, Kokoto Village, Pokke Village och Yukumo Village. Var och en av dessa mysiga tillhåll har sin egen identitet och intilliggande miljö att utforska. Vi snackar brännheta öknar, lummiga landskap och iskalla snötäckta slätter. Efter en tids spelande är dessa miljöer memorerade och likaså placeringarna av resurser som svamp, blommor, och diverse brytbara metaller. Spelet kan inte, likt sitt namn, titulera sig med någon monstergrafik utan bjuder på gryniga om dock triviala omgivningar. Den överliggande ljudmattan med trevliga och stämningshöjande slingor förhöjer atmosfären och det gör likaså de episka toner som stämmer upp när en strid nalkas. På minuskontot ska dock nämnas det smått enerverande, monotona ljud när en resurs plockas upp. Generations saknar i stort någon form av narrativ struktur och om man är ute efter ett spel med en mustig berättelse är Monster Hunter-sagans senaste installation svår att rekommendera. Visserligen har detta aldrig varit något som spelserien fokuserat på men det är en aspekt värd att nämna för intresserade själar som inte är bekanta med spelen sedan tidigare. Det är dock varken i det audiovisuella eller grafiska som Generations storhet ligger utan i den solida spelmekaniken och sitt "bibliotek" av livsfarliga monster.

Monster Hunter GenerationsMonster Hunter Generations
De här lustiga kreationerna vill inget annat än att smaka på ditt söta kött.

Monsterfloran är gediget tilltagen med 71 stora och 34 mindre, men minst lika aggressiva odjur. Utöver denna imponerande hord av köttätande bestar tillkommer de 4 "flaggskeppsmonstren" som var och en är knutna till någon av de nämnda byarna. Utan att avslöja för mycket kring dem, så bjuder var och en av dessa gigantiska kreatur på minnesvärda och utmanande strider. I tidigare installationer av spelserien har man inte kunnat förbättra sin karaktärs förmågor nämnvärt. Det har istället varit utrustning och vapen som stått för progressionen. Generations frångår denna formula i tillägget av hunter styles och hunter arts som ett led i att ytterligare kunna modifiera sitt spelsätt. Guild Style, Striker Style, Aerial Style samt Bushido Style är de 4 hunter styles som finnes. Valet mellan dessa är avgörande för hur striderna ter sig. Guild och Striker Style är mer klassiskt utformade efter gamla Monster Hunter-premisser medan Aerial och Bushido skiljer sig mer markant. Aerial innebär i mångt och mycket mer luftburna attacker och är mycket effektiv mot de större monstren medan Bushido sätter fokus på att blockera och sedan kontra med kraft.

Monster Hunter GenerationsMonster Hunter Generations
Olika stilar passar olika bra beroende på motstånd och vapen.

Stilarna fungerar olika väl beroende på vapenval och vilket motstånd man möter. Det är en fröjd att testa diverse vapen med dem och utforska den uppsjö av varianter och kombinationer som finns. Hunter arts är kraftfulla attacker som kan kombineras med de olika stilarna och tillför än mer dimension till dem. Allt från vapen, till hunter styles och hunter arts är ytterst välbalanserat och ingen stil känns utpräglat bättre än den andra. Det ska dock framföras att Aerial och Bushido Style ibland kan bli något för situationsbaserade. Bushido är ytterst funktionell mot större och långsammare monster men desto sämre mot snabbare. Detsamma gäller Aerial Style vars fokus på att använda sig av de större monstren som en form av "språngbräda" upp i luften fungerar mindre väl i kombination mot kvickare och mindre motstånd. Detta är rimligen ett medvetet val från Capcoms sida men skapar en del frustration. Gång på annan måste man byta stil beroende på uppdrag, vilket gör att den som vill tillskriva sig en specifik stil får svårt att göra det.

Ytterligare en ny aspekt som Generations tillför är det komplexa "Nyanta Mode", vilket innebär att man nu kan spela som någon av de söta kattliknande kompanjonerna vid namn Felynes. Dessa pälsbeklädda filurer brukar följa med på jakterna och erbjuda, utöver trevligt sällskap, hjälp av olika slag. När man tar sig an rollen som Felyne blir spelupplevelsen helt en annan och innebär i kort att man måste sätta sin tillit till de små krabaternas många färdigheter i strid och försvar. Det finns en oändlig mängd av upplåsbara förmågor att välja till sin Felyne vilket tillför ytterligare ett lager av variation och än mer substans till det redan eminenta speldjupet. De små filurerna kan inte använda insamlat eller skapat material likt Potions men är trots detta ovärderliga vid gathering-quests då de inte behöver förlita sig på ett förråd av gruvyxor eller insektsnät i insamlandet av resurser.

Monster Hunter GenerationsMonster Hunter Generations
Nu kan man äntligen spela som någon av de här söta knattarna.

Det är i flerspelarläget som Monster Hunter skiner starkast. Att ge sig ut på jakt med fyra andra kompanjoner, lägga upp taktik och uppleva de svulstiga striderna i varandras sällskap är ypperligt underhållande och ovärderligt i kampen mot de värsta monstren. Möjligheten till att slåss i grupp skapar helt andra dynamiska upplevelser och tillför än mer variation. Trots Generations oändliga mängd av inställningar, spelsätt och material bygger ändock konceptet på en repetitiv formula - samla och döda. Det är i jakten på de mest sällsynta och värdefulla guldklimparna som mycket av charmen och behållningen finns. Det hela påminner en del om Diablo och Borderlands fast att man istället för att direkt bli belönad med diverse lullull är ute efter komponenter för att skapa rustningar, sköldar, svärd och yxor. Likt de två ovan nämnda titlarna blir allt mycket roligare i vänners lag, och även om Monster Hunter är tillfredställande även i ensamhetens tecken växer det betydligt ju fler som delar glädjen.

Monster Hunter Generations
Delad glädje är dubbel glädje, Monster Hunter växer i andras sällskap

Generations är med sin underhållande spelmekanik, sitt djup och beroendeframkallande koncept samt njutbara flerspelarläge en gedigen upplevelse. Tillförandet av hunter styles och arts samt möjligheten att spela som Felyne är roliga om dock inte revolutionerande tillskott. Designen på monstren är ljuvlig, och mängden material tillräckligt för att underhålla i många timmar. Dessvärre drar det trilskande kontrollschemat och något höga inlärningskurvan ner helheten i vad som annars är ett mycket lyckat monsterkalas.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastisk hållbarhet och djup, många underbara monstermöten. Grymt flerspelarläge samt charmig estetik och atmosfär.
-
Hög inlärningskurva, trilskande kamera.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Monster Hunter GenerationsScore

Monster Hunter Generations

RECENSION. Skrivet av Björn Ragvald

Björn har spenderat timmar med att smiska monsterrumpa, slipa svärd och samla på allsköns matnyttiga prylar i den senaste installationen av Monster Hunter...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy