Svenska
Gamereactor
recensioner
No Man's Sky

No Man's Sky

REWIND! Gamereactor backar bandet, kikar närmare på allt som skett under de gångna fyra åren och slår fast att detta idag är ett helt annat spel än vid premiären. Därmed vankas nytt betyg!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Detta är originalrecensionen från augusti 2016:
----------------------------------------------------------
No Man's Sky är ett ett slumpmässigt genererat galax med 18 446 744 073 709 551 616 planeter att utforska. Det är ingen överdrift, det är så många planeter det handlar om och det är inga små världar vi pratar om heller. Storleken på det här spelet är helt enkelt oöverträffad och det är lätt att bli snurrig av att försöka greppa hur gigantiskt det är, precis som man lätt blir när man tänker på verklighetens universum. Enligt matematiken skulle det ta över 500 miljarder år att se alla planeter, om en upptäcks varje sekund. Och här kommer det sjukaste; utvecklingsteamet är en liten studio kallad Hello Games som har mindre än tjugo anställda. Spelserien de arbetade på innan No Man's Sky var Joe Danger, ett litet sött och ödmjukt plattformsspel med en motorcyklist i huvudrollen. Från det där till det här. "That escalated quickly" vore årtusendets underdrift.

HQ

Mina första steg i No Man's Sky såg ut som jag misstänker att alla andras gjorde, fast ändå inte. Alla spelare får nämligen börja på en egen, unik planet i galaxens utkant och det slutgiltiga målet är att ta sig till dess mitt. Men det är mycket längre fram. Din första uppgift blir att reparera din utrustning och ditt rymdskepp, så att du kan lämna planeten du är strandad på, såväl som att samla naturresurser så att du kan överleva. Min startplanet, som jag klyschigt nog döpte efter min flickvän som satt bredvid och tittade på, var en röd, oerhört varm sådan med gott om växt-, och djurliv. Med mitt lilla multiverktyg började jag samla på mig alla möjliga typer av mineraler, isotoper, metaller och diverse element. Mycket kol trycktes ner i fickorna. Snart fick jag ett litet meddelande som lät mig veta att jag minsann hade fullt inventarie.

Och det var nu dags att bekanta sig med spelets menyer och användargränssnitt. Det kan vara lite förvirrande till en början då det finns en del att hålla reda på men när man greppat grundprinciperna med designen börjar bitarna falla på plats och jag gillar det uppenbart Destiny-inspirerade gränssnittet (säga vad man vill om Bungies shooter - menyerna var kanon). Det dröjde inte länge innan jag hade materialen som krävdes för att reparera den största delen av min trasiga utrustning men jag fortsatte att utforska ändå - vilket gjordes desto trevligare av 65daysofstatics sci fi-atmosfäriska soundtrack. Det är som i Minecraft, när man väl har blivit på utforskarhumör och hittat en grotta rik på guld och plutonium är det lätt att man fastnar i det. Minecraft är för övrigt ett bra spel att jämföra med, även om det givetvis finns gott om markanta skillnader. Du bryter malm och navigerar dig genom en slumpmässigt genererad värld som kan ruva på vilka spännande saker som helst, fast på en interstellär skala.

No Man's Sky
På fyra år har detta spelet uppdaterats och expanderats otaliga gånger, gratis - dessutom.

Efter att ha använt innehållet i mitt inventarie för att reparera allt som var trasigt och fyllt fickorna än en gång kände jag att jag behövde komma till någon form av byteshandlare så jag kan betalas för mödan. Jag tittade höger, jag tittade vänster, och inte ett enda köpcenter i sikte på min röda planet. Det är först nu jag vänder blicken mot himlen och slås av att det finns en hel galax där ute. Jag kan se tre planeter i skyn och tänker "det kanske finns en galleria på någon av de planeterna?" och hoppade i mitt skepp. Känslan av att lämna sin första planet bakom sig, att tränga ur atmosfären och befinna sig i den kalla rymden med massor av valmöjligheter sett till var du vill resa härnäst är riktigt häftig. Att allt sker sömlöst, utan laddningstider och utan att spelet tar kontrollen från spelaren, är ännu coolare.

Och den känslan avtog aldrig riktigt för mig; känslan av förundran och vördnad när man lämnar en planet bakom sig genom att bara flyga mot himlen eller komma till en ny. Kanske i större utsträckning än något annat spel före det låter No Man's Sky spelaren känna sig som en sann upptäckare. Hittills har jag bokstavligen varit den första människan att sätta sin fot på de platser jag besökt i spelet, hur ofta kan man säga det? Men bakom allt det där, bakom rymdfarandet och utforskandet, handlar No Man's Sky helt och hållet om resurshantering, åtminstone spelmässigt sett. All utrustning du använder - livsupphållande system, multiverktyget, skydd för radioaktivitet och extrema temperaturer, lyftraketer och hyperdriftgeneratorn - allt behöver matas med olika resurser för att hållas aktiva och redo för användning. Håller du inte ditt livsupphållande igång med kol eller plutonium, exempelvis, kommer du snart kvävas.

HQ

Du kommer även behöva tillverka bättre versioner av utrustning du redan har av värdefullt och sällsynta material. Det är denna jakt på prylar som kommer ta den största mängden av din tid i spelet. Eftersom att det inte finns något annat konkret mål här annat än att komma till galaxens mittpunkt (av någon anledning) kommer No Man's Sky ständigt uppmana dig till att jobba mot nästa punkt på att-göra-listan som kommer ta dig till ett stjärnsystem närmare det slutgiltiga målet, varpå processen i att besöka planeter, skörda dess resurser börjar om så att du kan göra dig redo för nästa hopp i överljusfart. Här finns ingen story, inget övergripande narrativ som driver dig framåt. Visst finns det bakgrundberättelser för de olika alienraser du kommer stöta på på rymdstationer och du kommer stöta på mystiska ruiner och monoliter som definitivt väcker nyfikenhet över vilka sorters hemligheter galaxen potentiellt kan ruva på.

Men precis som i Minecraft är No Man's Sky ett spel som kräver att spelaren hittar ett eget driv och inte nödvändigtvis behöver mycket till vägledning för att hålla sig engagerade. Science fiction-tema till trots är inte detta Mass Effect, du kommer inte möta intressanta personligheter och knyta vänskapsband, du kommer inte vara en diplomatisk problemlösare för en besättning, du kommer inte beröras av en välskriven berättelse och du kommer inte få se några välregisserade mellansekvenser som eldar upp spänningen. I No Man's Sky är det bara du, ditt skepp och en överväldigande mängd outforskade världar som erbjuds. Och återigen, precis som i Minecraft kräver det en viss typ av spelare för att denne ska få ut så mycket som möjligt ur No Man's Sky.

No Man's Sky
Det går alldeles utmärkt att spela No Man's Sky som lite av en pacifist.

Det som är mest imponerande med spelet (och det är löjligt imponerande) är givetvis den matematiska algoritmen som möjliggör spelet och genererar galaxen med dess egna utseenden, egna djur och egna växter. Visst är det inte riktigt så varierat som man hade hoppats på - skillnaderna är i princip enbart estetiska då kol kan komma i form av en stor svamp på en planet och som ett mer traditionellt träd på en annan och djuren är snarlika på ett fundamentalt plan med skillnader i storlek och proportioner men ser ut att komma från samma motor. Men med runt 18,4 triljoner planeter är det givetvis i princip omöjligt att göra alla planeter helt unika, så den variation som finns är djupt imponerande - särskilt med tanke på hur liten studion bakom spelet är.

Tyvärr märks det dock rent spelmekaniskt att det är en indietitel som spelas. Att röra sig, hoppa och skjuta känns väldigt primitivt och stelt, du är ganska begränsad i vad du kan göra sett till manövrar i ditt skepp (du kan exempelvis inte flyga lägre än tio-femton meter över marken, vilket gör coola träd-nålen-flygningar under bågformade klippor omöjliga att göra) och dogfights känns klumpiga. No Man's Sky saknar helt enkelt den nivå av finputsning som man kanske bör förvänta sig från ett AAA-spel med en prislapp på 600 riksdaler. Detta är ett indiespel, gjort av en indiestudio och även om det kan ge dig snudd på oändligt med material så känner jag personligen att 3-400 hade varit ett rimligare utgångspris.

HQ

Det finns en annan grej som behöver påpekas. Och det känns fel, för det kanske verkar småaktigt och banalt att säga om något som är så fundamentalt idiothäftigt som en fungerade, självgenererad galax, men No Man's Sky är inte alltid världens mest engagerande upplevelse. Det kan vara en småtråkig affär regelbundet - inte bara när du har otur och hamnar i ett stjärnsystem med ointressanta, döda planeter med väldigt lite att göra på, utan paradoxalt nog även när du har tur och hittar en planet som är oerhört rik på värdefulla resurser som guld. Det visar sig nämligen att det inte är sådär jättespännande att timme in och timme ut stå och skjuta på guldberg för att samla in malmen. Samtidigt känner åtminstone jag mig tvungen att göra det, för man vet aldrig när man har tur och hittar så mycket värdefulla resurser igen och om det är något man aldrig kan ha för mycket av i No Man's Sky är det pengar.

Jag har dessutom sällan spelat ett spel som skriker mer efter ett co-op-läge som detta. Tänk vad Minecraft hade varit utan möjligheten att dela din värld med dina vänner. Jag ber inte om att No Man's Sky ska bli någon sorts MMO, där man inte kan gå en meter utan att stöta på någon irriterande tioåring som går och snor alla värdefulla prylar framför näsan på dig, tvärtom är ju känslan av ensamhet lite av charmen med spelet. Jag känner dock inte att den känslan hade förstörts av att jag kunde få med mig en eller två vänner på mitt äventyr. Jag och en av mina närmare vänner har under hela veckan suttit och tänkt på hur mycket mer fantastiskt spelet hade kunnat vara om vi fick dela upplevelsen tillsammans. För mig är det snudd på ofattbart att inte detta har varit en prioritet och det är den typen av funktioner som jag tycker man hade kunnat förvänta sig från ett 600-kronorsspel, för att återigen ta upp prisfrågan.

No Man's Sky
Även om skillnaderna på planeterna är mestadels estetiska går det inte att förneka att utseende också gör skillnad.

Jag gillar dock No Man's Sky, rätt mycket till och med. Jag har i skrivande stund svårt för att koncentrera mig på att få färdigt recensionen då jag vill tillbaka in i spelet och se vad dagens utforskande har i kikarn för mig. Det är långt ifrån perfekt, och jag kan komma på massor och åter massor av saker som jag hade älskat att få se implementerat i spelet, men samtidigt vill jag vara noga med att inte tänka för mycket på vad som kunde ha varit istället för att uppskatta det som faktiskt finns här och är väldigt välgjort. Musiken är som sagt hur sci-fi-mysig som helst och designen är trots spelvärldens slumpmässiga natur homogen och faktiskt väldigt vacker. Och precis som att spelet ibland kan vara lite småtradigt i sina stunder kan det likväl vara helt fantastiskt engagerande när du är på rätt humör och spelet ger dig rätt förhållanden.

Så trots att det kanske inte är det tidlösa mästerverk, den moderna klassiker som många av oss kanske hade hoppats på så har det grymt mycket att ge och det är lätt att förundras över intelligensen som måste ha krävts för att göra spelet till verklighet. Det är svårt att säga om jag fortfarande kommer färdas mellan stjärnorna vid samma tid nästa år men här och nu är det få grejer som jag hellre gör på min fritid. Jag skulle inte rekommendera det till alla, men de som vet med sig att de tillhör den tilltänkta målgruppen bör absolut våga göra språnget.
7/10

No Man's Sky

Gamereactor introducerar: R E W I N D (Augusti 2020)
För fyra år sedan var Hello Games haussade rymdfärd ett luftslott, trist nog. Det höll inte alls vad som hade utlovats och besvikelsen kom för Gamereactors del därmed som ett pastellfärgat galaxbrev på posten. Men idag... Fyra långa år senare är detta ett litet, eller stort, mästerverk. Multiplayer saknades såklart vid premiären, och det har lagts till. VR-stöd (som är riktigt, riktigt välgjort) har lagts till precis som basbyggande, ett tredjepersonsläge, helt andra möjligheter att skräddarsy sin egen rymdfarare, crafting har tillkommit, mer och bättre uppdrag, snyggare grafik och allt annat mumsimumma. Det är såhär det här spelet skulle ha sett ut när det släpptes. Precis såhär, för nu är det inget annat än fantastiskt underhållande, expansivt, djupt och spännande.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Stort, vackert, spännande, proppat av möjligheter, välljudande, inlevelserikt, beroendeframkallande, expansivt, grymt bra VR-stöd
-
Kan kännas en smula öde ibland
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Käbbel
    Vi har väntat länge, otroligt länge. Bara tanken på att en liten indiestudio skulle göra ett spel som var i princip oändlig storlek fick mina... 7/10

Relaterade texter

No Man's SkyScore

No Man's Sky

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

REWIND! Gamereactor backar bandet, kikar närmare på allt som skett under de gångna fyra åren och slår fast att detta idag är ett helt annat spel än vid premiären. Därmed vankas nytt betyg!

Nu kan du skaffa husdjur i No Man's Sky

Nu kan du skaffa husdjur i No Man's Sky

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Över fyra år har gått sedan No Man's Sky lanserades i ett tämligen ofärdigt skick. De flesta utvecklare hade lämnat spelet åt sitt öde, men Hello Games har gjort det...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy