Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recensioner
No Man's Sky

No Man's Sky

Vi har färdats över galaxen, utforskat öde planeter och deltagit i rymdstrider i No Man's Sky, ett spel som trots uppenbara problem imponerar. Oliver Thulin ger här sitt omdöme...


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

No Man's Sky är ett ett slumpmässigt genererat galax med 18 446 744 073 709 551 616 planeter att utforska. Det är ingen överdrift, det är så många planeter det handlar om och det är inga små världar vi pratar om heller. Storleken på det här spelet är helt enkelt oöverträffad och det är lätt att bli snurrig av att försöka greppa hur gigantiskt det är, precis som man lätt blir när man tänker på verklighetens universum. Enligt matematiken skulle det ta över 500 miljarder år att se alla planeter, om en upptäcks varje sekund. Och här kommer det sjukaste; utvecklingsteamet är en liten studio kallad Hello Games som har mindre än tjugo anställda. Spelserien de arbetade på innan No Man's Sky var Joe Danger, ett litet sött och ödmjukt plattformsspel med en motorcyklist i huvudrollen. Från det där till det här. "That escalated quickly" vore årtusendets underdrift.

Mina första steg i No Man's Sky såg ut som jag misstänker att alla andras gjorde, fast ändå inte. Alla spelare får nämligen börja på en egen, unik planet i galaxens utkant och det slutgiltiga målet är att ta sig till dess mitt. Men det är mycket längre fram. Din första uppgift blir att reparera din utrustning och ditt rymdskepp, så att du kan lämna planeten du är strandad på, såväl som att samla naturresurser så att du kan överleva. Min startplanet, som jag klyschigt nog döpte efter min flickvän som satt bredvid och tittade på, var en röd, oerhört varm sådan med gott om växt-, och djurliv. Med mitt lilla multiverktyg började jag samla på mig alla möjliga typer av mineraler, isotoper, metaller och diverse element. Mycket kol trycktes ner i fickorna. Snart fick jag ett litet meddelande som lät mig veta att jag minsann hade fullt inventarie.

Och det var nu dags att bekanta sig med spelets menyer och användargränssnitt. Det kan vara lite förvirrande till en början då det finns en del att hålla reda på men när man greppat grundprinciperna med designen börjar bitarna falla på plats och jag gillar det uppenbart Destiny-inspirerade gränssnittet (säga vad man vill om Bungies shooter - menyerna var kanon). Det dröjde inte länge innan jag hade materialen som krävdes för att reparera den största delen av min trasiga utrustning men jag fortsatte att utforska ändå - vilket gjordes desto trevligare av 65daysofstatics sci fi-atmosfäriska soundtrack. Det är som i Minecraft, när man väl har blivit på utforskarhumör och hittat en grotta rik på guld och plutonium är det lätt att man fastnar i det. Minecraft är för övrigt ett bra spel att jämföra med, även om det givetvis finns gott om markanta skillnader. Du bryter malm och navigerar dig genom en slumpmässigt genererad värld som kan ruva på vilka spännande saker som helst, fast på en interstellär skala.

No Man's Sky
I marknadsföringen av No Man's Sky har det flertalet gånger sagts att spelet har 18 "quintillion" planeter, varav den europeiska PR:en också gått på "kvintiljoner" (10 upphöjt till 30). Sanningen är dock att det är 18 triljoner (10 upphöjt till 18) planeter i spelet, då en engelsk "quintillion" inte är samma som den svenska kvintiljonen.

Efter att ha använt innehållet i mitt inventarie för att reparera allt som var trasigt och fyllt fickorna än en gång kände jag att jag behövde komma till någon form av byteshandlare så jag kan betalas för mödan. Jag tittade höger, jag tittade vänster, och inte ett enda köpcenter i sikte på min röda planet. Det är först nu jag vänder blicken mot himlen och slås av att det finns en hel galax där ute. Jag kan se tre planeter i skyn och tänker "det kanske finns en galleria på någon av de planeterna?" och hoppade i mitt skepp. Känslan av att lämna sin första planet bakom sig, att tränga ur atmosfären och befinna sig i den kalla rymden med massor av valmöjligheter sett till var du vill resa härnäst är riktigt häftig. Att allt sker sömlöst, utan laddningstider och utan att spelet tar kontrollen från spelaren, är ännu coolare.

Och den känslan avtog aldrig riktigt för mig; känslan av förundran och vördnad när man lämnar en planet bakom sig genom att bara flyga mot himlen eller komma till en ny. Kanske i större utsträckning än något annat spel före det låter No Man's Sky spelaren känna sig som en sann upptäckare. Hittills har jag bokstavligen varit den första människan att sätta sin fot på de platser jag besökt i spelet, hur ofta kan man säga det? Men bakom allt det där, bakom rymdfarandet och utforskandet, handlar No Man's Sky helt och hållet om resurshantering, åtminstone spelmässigt sett. All utrustning du använder - livsupphållande system, multiverktyget, skydd för radioaktivitet och extrema temperaturer, lyftraketer och hyperdriftgeneratorn - allt behöver matas med olika resurser för att hållas aktiva och redo för användning. Håller du inte ditt livsupphållande igång med kol eller plutonium, exempelvis, kommer du snart kvävas.

Du kommer även behöva tillverka bättre versioner av utrustning du redan har av värdefullt och sällsynta material. Det är denna jakt på prylar som kommer ta den största mängden av din tid i spelet. Eftersom att det inte finns något annat konkret mål här annat än att komma till galaxens mittpunkt (av någon anledning) kommer No Man's Sky ständigt uppmana dig till att jobba mot nästa punkt på att-göra-listan som kommer ta dig till ett stjärnsystem närmare det slutgiltiga målet, varpå processen i att besöka planeter, skörda dess resurser börjar om så att du kan göra dig redo för nästa hopp i överljusfart. Här finns ingen story, inget övergripande narrativ som driver dig framåt. Visst finns det bakgrundberättelser för de olika alienraser du kommer stöta på på rymdstationer och du kommer stöta på mystiska ruiner och monoliter som definitivt väcker nyfikenhet över vilka sorters hemligheter galaxen potentiellt kan ruva på.

No Man's Sky
No Man's Sky