Svenska
recensioner
WWE 2K17

WWE 2K17

Vi har återigen gett oss i kast med rekorderlig fribrottning och slagits med allehanda tillhyggen i kampen om mästarbältet. Här är vår recension...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Brock Lesnar lyfter upp en stol och gör sig redo att avsluta fighten. Jag, Goldust, ligger med livsviljan körd i botten och gör mig redo för en förlust. Domaren vill gärna ta ifrån Lesnar stolen, som dock inte vill lyssna på det örat, och jag satsar allt på en avgörande kontring. Tajmingen är perfekt, Lesnar missar, jag tar ifrån honom stolen och drämmer till, klättrar snabbt upp på hörnstolpen med förnyad energi och hoppar ner med en flygande armbåge som borde ha mätt uppemot en sexa på Richter-skalan. Boom. 1-2-3 och en skön vinst, varpå min polare i soffan blänger på mig och säger: "En gång till"

Som svensk wrestlingfan vet jag att jag är ganska ensam, fenomenet är helt enkelt inte alls speciellt stort här, och de få gånger jag för det på tal möts jag av oförstående blickar om att jag väl vet att det inte är på riktigt som de där "dumma amerikanerna" tror. När jag förklarar att amerikaner absolut inte tror att det är på riktigt och att WWE betyder World Wrestling Entertainment - alltså brottningsunderhållning - så tror de mig inte. Vem är det som är dum egentligen? Det är en pågående TV-serie, och sådana brukar inte vara på riktigt, lika lite som andra manusdrivna TV-serier, eller filmer heller för den delen.

WWE 2K17
Det mesta känns bekant från föregångaren, med endast mindre förändringar vilka är både till det bättre och tyvärr även sämre.

Lyckligtvis behöver man inte älska wrestling för att ha roligt med WWE-spelen. De ofta ganska långa matcherna med roliga vändningar och otippade händelser tycks tilltala vem jag än vill spela med. Det finns något märkligt tillfredsställande med att banka varandra sönder och samman, göra snabba comebacker och vända på matchen som kan pågå både i ringen, utanför ringen och bland publiken samt plötsligt tvärvända när någon får för sig att leta rätt på ett tillhygge för att fuska sig till fördelar.

Problemet med Yuke's spel är att de gameplaymässigt aldrig riktigt levererat förstklassigt innehåll, utan först och främst fokuserat på överdrivet mycket innehåll. Även om spelen är i varsin ände av fightingskalan (tecknat japanskt mot vulgoamerikanskt), så brukar jag dra paralleller med Dragonball-spelen som ofta har en bra bit över 100 kämpar och till varje ny del läggs fler till. Ungefär som att mer av den varan gör allt bättre.

WWE 2K17
Det har aldrig varit med fler wrestlers i serien tidigare - men Hulk Hogan saknas.

Kort sagt är WWE 2K17 ett enormt spel. Bara på skivan medföljer svindlande 136 kämpar, vilket är rekord för serien, samt ytterligare 13 variationer. Räknar vi med DLC och de alternativa versionerna så är totalsiffran 169 pugilister. Det är såklart mer än någon rimligen kan behöva.

Redan i första matchen noterar jag hur det inledande minispelet från föregångaren plockats bort. Det var en kul idé eftersom wrestlingfighter oftast inte börjar med att två personer dunkar varandra gula och blå direkt, utan med lite finlir, som för att ta pulsen på sin motståndare. Det blev dock ganska tjatigt, och här har systemet därför flyttats till de gånger båda kämparna försöker göra grepp på varandra. Ett smart drag. En annan nyhet är att hån mot motståndaren ger fördelar, och det finns därför en poäng att på WWE-manér faktiskt bete sig som de verkliga förlagorna brukar göra.

WWE 2K17
Det uttalade målet för spelets nyheter tycks ha varit att göra presentationen mer TV-mässig.

Överhuvudtaget tycks fokus till årets upplaga ha handlat mycket om att få det att påminna ännu mer om WWE på TV. Ett bra exempel på det hittas i stegmatcherna. De har tidigare varit väldigt röriga bland annat beroende på att det varit så svårt att få stegarna till rätt ställe. Nu går det inte längre att ställa dem hur som helst, och på så sätt får man en mer traditionell kamp om det bälte som hänger ovanför stegen där det gäller att klättra upp och plocka ner det. Samtidigt har stegmatcherna varit väldigt populära och lett till enorm kreativitet från spelarnas sida där det byggts saker av stegar, hänt sinnessjuka grejer och varit allmänt kaos - vilket flertalet Youtube-videos vittnar om. Nu är det en mer styrd match mot det tänkta målet.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

I stegmatcherna märks också en annan stor grej som finns till för att göra wrestlingen mer som... ja, wrestling. I bataljer där flera gör upp i ringen, måste den som fått för mycket däng rulla ut ur ringen och ligga där ett tag. Det är så det ofta ser ut i flermanna-wrestling under exempelvis Elimination Chamber, Hell in a Cell och liknande varianter. Alla står inte i ringen och gruffas samtidigt. Det här funkar dock bra på TV, men är inte lika roligt i spelform att behöva ligga utslagen. Däremot är det betydligt lättare att välja vem man vill slåss mot denna gång och det går snabbt att skifta offer med ett knapptryck. På så sätt undviker jag elegant problemet med att ibland råka dänga fel person.

Spelmässigt är annars sig mycket likt sedan fjolåret och funktioner som bland annat hur man kämpar för att ta sig ur sedan man brottas ner, kontringarna och minispelet för submission-grepp - är alla identiska. Vet du med dig att du gillat föregångarna så kommer du gilla även detta, och givetvis gäller det motsatta. Det är roligt, lättspelat men lyfter aldrig riktigt till mästarnivåer på grund av den något livlösa känslan samt avsaknaden av tyngd.

WWE 2K17
Japp, det är nu möjligt att slåss även back-stage.

För den som spelar ensam och verkligen vill simulera wrestlingen finns spellägena My Career och Universe. Förstnämnda är lika risig som fjolårets version och låter dig skapa en egen brottare för att kämpa dig till toppen. Det skulle kunna göras bra med fin dramatik, men systemet är halvt obegripligt och jag forslas mellan matcher som är halvt orimliga och sådana som är rena transportsträckor. Det går oerhört långsamt och även det finns (ofrivilliga) likheter med verkligheten där grovjobbarna i början får slita extremt hårt, så gör det sig inte bra i spelform.

Hoppa därför detta och ge dig direkt på Universe där du får sätta ihop roliga shower och slåss om mästarbältena. Presentationen är superb och det är såhär WWE ska vara när det är som bäst. Det sker hela tiden oväntade grejer, storylines byggs, det förolämpas i promos och så vidare. Ren fest.

WWE 2K17
WWE Universe är ett underbart roligt tillägg.

För att försöka sammanfatta så bygger WWE 2K17 vidare på det som var bra i WWE 2K16, men lyckas samtidigt kasta in några nya funktioner som inte känns helt klockrena. Matcherna är mer styrda nu för att få wrestlingen att se ut som på TV med fler förutbestämda inslag. Jag hade verkligen önskat att gameplay kunde vara i fokus istället för mer innehåll till vad som redan är ett maffigt spel.

Även grafiken skulle behöva ses över. Det är inte i närheten av lika snyggt som UFC 2 och flytet och kollisionsprogrammeringen är fortfarande inte så bra som de borde vara. Lyckligtvis är det fortfarande wrestling, lättspelat och tillfredsställande. Om du har goda vänner att lira med, finns det inte en suck att du kommer ha tråkigt med WWE 2K17, och det är väl egentligen det som räknas.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Intuitiv spelkontroll, sanslösa inställningsmöjligheter, roligt multiplayer, WWE Universe är underbart
-
Känns ofta stelt, saknar tyngd, mer automatiska inslag i matcherna
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

WWE 2K17Score

WWE 2K17

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Vi har återigen gett oss i kast med rekorderlig fribrottning och slagits med allehanda tillhyggen i kampen om mästarbältet. Här är vår recension...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy