Dragon Ball Xenoverse 2

Det har släppts massor av Dragon Ball-spel genom åren, nästan för många för att räkna. Det finns inget uselt spel i serien dock, och det det första Xenoverse-spelet var bra trots att det plågades av några brister. Dragon Ball Xenoverse 2 förbättrar det i nästan alla avseenden, men som den föregående delen har det en del problem. Men först - lite bakgrundsinformation för den oinitierade. Xenoverse-serien är ett fightingrollspel som innehåller några onlinerollspelelement. Du kommer ta del av strider mot och med välkända Dragon Ball-karaktärer i områden som fansen kommer känna igen.

Låt mig börja med det positiva. Slagsmålen känns raffinerade och mer solida än i föregående delar, animationerna är följsamma och att se några av de ikoniska Dragon Ball-attackerna som "Kamehameha" eller "Galick Gun" i all sin prakt är häftigt. Du behöver hantera din uthållighet, eller "Stamina", och "Ki" och om du inte gör det lämnar du dig själv öppen för attack. Stamina låter dig vina fram genom slagfälten, medan Ki ger kraft åt dina färdigheter - men du kan inte konstant använda dessa. Combos är lätta att göra också; genom att trycka på kvadrat eller triangel några gånger kommer du utföra en attack. Blanda dessa knapptryckningar och du kommer belönas med combos som gör ordentligt med skada. Att förlita sig på dessa lättanvända combos är inte nog dock, då fiender kan blockera, kontra eller undkomma dina attacker - så du får använda dina färdigheter också.

Rollspelsmekanikerna i Xenoverse är lika solida som fightingmekanikerna. Du kan skapa din egen karaktär som du kunde i föregångaren men inställningsmöjligheterna har förbättrats här. Som förut kan du välja vilken ras du vill spela som och du kan vara en "jordling", en Saiyan, Majin, Namekian och Frieza. Var och en har sina egna positiva och negativa attribut så medan du måhända har en favoritras kanske du vill välja någon annan som bättre passar din spelstil. Du kan ändra deras utseenden också, och ge dem namn och en röst. Så vem du än skapar kommer verkligen kännas som din egen, såväl som att de är en del av den större Dragon Ball-världen.

Rollspelsmekanikerna slutar inte där. Du kan även ändra utrustningen din karaktär har med sig och det kommer inte bara ändra ditt utseende, utan även påverka dina attribut. Utrustning kan antingen stärka dig, tynga dig eller lite av båda. Att få tillgång till denna utrustning är lättare här än i föregångaren, vilket lär komma som en lättnad för återkommande spelare. Du kommer fortfarande få jobba för några av föremålen, men det är inte lika mycket av ett tragglande och det resulterar i en mer njutbar upplevelse. Det finns nu två valutor också; Zeni och TP-medaljer. Du kan tjäna in Zeni genom att klara uppdrag och strider och du får TP-medaljer genom att klara så kallade "Parallel Quests".

Sett till uppgraderingar kan du biffa upp din statistik genom att gå upp i nivå, men hur du bygger din karaktär är upp till dig. Det finns en rad av färdigheter att välja från, några kan köpas från färdighetsshopen och några får du från instruktörer som är utspridda i hubbvärlden. Du kan skapa flera förinställda set av utrustning och färdigheter och detta låter dig snabbt byta mellan dem vid behov, vilket är väldigt användbart.

Hubbvärlden, som jag precis har nämnt, kallas Conton City och är flera gånger större än föregångarens motsvarighet, Toki Toki City. Conton City är inte bara större, utan även mer detaljerad och varierad, och det förekommer inga laddningstider mellan de olika distrikten (men det finns korta sådana när man går in i en byggnad). Det finns ett gott urval av butiker att besöka, byggnader att utforska och karaktärer att prata med och när hubbvärlden blir befolkad börjar du uppskatta hur stor och detaljerad den är. Att röra sig omkring i staden är bättre än i det första spelet och du har till och med fordon som tar dig runt. Fordonet är kul att köra och snabbar på utforskandet, men den blir lite överflödig när du får möjligheten att flyga - varpå staden öppnar upp sig ännu mer med mer områden att utforska och karaktärer att prata med.

Livet i Conton City är definitivt mer livligt än i Toki Toki City och många av de datorstyrda karaktärerna går att interagera med. Några kommer prata med dig medan andra kan begära ett föremål i utbyte mot en belöning. Instruktörer återvänder i Xenoverse 2, som sagt, och de lär dig nya färdigheter. Ikoniska karaktärer som Krillin, Piccolo och Vegeta är bara några exempel. Alltefter som att du tar dig genom storyn i Xenoverse 2 kommer du få tillgång till platser utanför staden som Hercule's House, Capsule Cop och Guru's House - alla med sina egna karaktärer och sidouppdrag att klara. Som exempel kommer det regelbundet dyka upp uppdrag där du behöver hindra inkräktare från att stjäla de titulära drakbollarna, och dessa uppdrag skänker mer djup till helheten.

Som jag nämnde förut återvänder så kallade "Parallel Quests" och precis som förut kan dessa tacklas både on- och offline. Det finns massor av dessa uppdrag och de har lite mer substans till sig än sist. Online-delen har förbättrats också, och sex spelare kan vara på samma lag för särskilda strider. Det är också mer stabilt än förut. Jag tappade anslutning till Dragon Ball Xenoverse 2-servrarna vid ett tillfälle på väg till en av spelets instruktörer, men det var den enda gången det hände.

Akira Toriyama's ikoniska stil skiner igenom som vanligt och det går inte att förneka att spelet har den traditionella Dragon Ball-looken. Karaktärsmodellerna är något förbättrande sedan sist också, de är definitivt mer detaljerade och färgerna är starkare.

Storyn i Xenoverse 2 kommer göra fans belåtna. Med det sagt är det dock inget särskilt och medan jag spelade igenom äventyret fick jag en känsla av déjà vu. Storyn påminner friskt om den i det första Xenoverse, där historien har ändrats och du, som den nya Time Patrol-rekryten, måste ställa saker till rätta. Storyn kan hålla upp till 30 timmar beroende på hur du spelar, vilket hur man än vänder och vrider på det är ganska matigt.

Dragon Ball Xenoverse 2 har dock sin beskärda del problem och ett stort sådant är kameran. Den kan vara riktigt besvärlig och ibland, när jag slogs inomhus, kunde den vara en ren och skär mardröm. Detta var definitivt något som sänkte helhetsintrycket för mig. Laddningstider var ett annat problem. Att ta en stund för att ladda in inomhusmiljöer är okej men laddningstiderna som kommer efter att man klarat ett Parallel Quest kan vara smärtsamt långa. En annan grej jag märkte var att vissa karaktärers röster var ur synk i mellansekvenser (jag har recenserat spelet på Playstation 4, så jag vet inte om fallet är samma på Xbox One eller PC). Ett annat irritationsproblem är att det inte finns något sätt hålla reda på dina sidouppdrag och det medför att du tvingas memorisera platsen där en karaktär har gett dig uppdraget för att få reda på vad du ska göra. Avsaknaden av ett menysystem för detta resulterar bara i extra krångel som jag gärna hade sluppit.

I slutändan är emellertid Dragon Ball Xenoverse 2 ett spel som erbjuder oerhört mycket innehåll och det kommer hålla spelare underhållna i timtal. Trots dess problem trivdes jag under min tid med det och det är ett hyggligt tillskott till serien som förtjänar att nämnas i samma andetag som de bästa av titlarna. Om du letar efter ett spel som kommer hålla ett tag kanske detta är för dig, och för Dragon Ball fans finns här massor att njuta av.