Svenska
Gamereactor
recensioner
Watch Dogs 2

Watch Dogs 2

Ettan delade in spelarna i två läger. Många älskade, andra hatade. Nu är tvåan här och Oliver har satt tänderna i Ubisofts hacker-äventyr...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag tryckte på "New Game" i Watch Dogs 2 med rätt lågt ställda förväntningar. Jag hade inte väntat mig något mer än en enda lång axelryckning, om jag ska vara alldeles ärlig. Men! Jag blev överbevisad. Watch Dogs 2 kan vara det bästa spelet av den här massiva storleken som Ubisoft producerat på väldigt länge. Det har en väldigt trevlig spelvärld proppad med givande saker att göra och väldesignade pussel, med förvånansvärt lite av de ingredienser som på senare tid gjort flertalet Ubisoft-spel tröttsamma och enfaldiga, i mina ögon.

Se på katten...

Till skillnad från vår kära chefredaktör Petter, som belönade 2014 års Watch Dogs med betyget 9/10, var jag inte alls såld på seriens debut. Jag tyckte att Chicago var en grå och tråkig stad att utforska, protagonisten Aiden var en tölp till psykopat, spelets hacking-funktionalitet kändes underkokt och uppdragsdesignen stank fränt av fantasilös upprepning. Och det var såklart orsaken till mina låga förväntningar inför uppföljaren, jag vet bättre än att inte räkna med att Ubisoft ska bjuda på några större innovationer när det vankas "mer av det goda". Trots att Assassin's Creed-spelen oftare än inte är rätt bra har den serien inte känns särskilt spännande för egen del på flera år. Men jag har ju haft fel förut, och i fall som detta är det roligt när det händer.

Watch Dogs 2
Lyckligtvis kan man klä sig lite hur man vill i Watch Dogs 2 och så fort jag fick chansen bytte jag ut Marcus rätt skrikiga utstyrsel för att så gott jag kunde matcha min egen garderob.

I Watch Dogs 2 axlar spelaren rollen som Marcus Holloway, en ung svart man som profilerats som en fara för samhället av det automatiserade "smart-city"-systemet CTOS - inte för att han begått några grova grott, utan för att han klassats som sannolik att begå dem. Marcus råkar dock vara en ovanligt begåvad hacker och orättvisorna han utsatts för vallar honom rätt in i famnen hos hackergruppen Dedsec, där han blir god vän med medlemmarna Sitara, gruppens ansikte utåt, det halv-autistiska datorsnillet Josh, den maskerade luringen Wrench och den karismatiske Ratio. Tillsammans gör dem det till sitt livs kall att bekämpa orättvisor, korruption och andra typer av avskyvärdheter som samhället plågas av.

Marcus och hans grupp har mer nobla intentioner och ambitioner än föregångarens Aiden, som mest använde sina talanger till att gagna sitt eget sjukliga och missriktade hämndbegär. Under spelets gång kommer du få ta dig an allt från svindlande banker och falska kyrkor till pedofiler och rivaliserande gäng. Att man den här gången arbetar tillsammans med en grupp gör att man, i större utsträckning än förut, känner sig som en hacker - en "spelifierad" karikatyr av vad jag inbillar mig att en Anonymous-hacker är, snarare än någon med en vendetta som råkar kunna fiffla med elektronisk infrastruktur med sin mobiltelefon.

Watch Dogs 2
San Francisco blir aldrig tråkig att vistas i, inte minst tack vare dess skönhet men även för att det är en rätt vertikal stad.

Detta reflekteras även spelmässigt då Marcus är en mer mångsidig hacker än Aiden. Föregångarens tricks finns kvar, du kan fortfarande dirigera om trafikljus, profilera fotgängare och använda övervakningskameror för att få en överblick av spelplanen. Men här finns det fler olika sorters sätt att hacka på, som att sätta en falsk efterlysning på en säkerhetsvakt du vill få ur vägen, och de gamla, rätt tråkiga rutnätspusslen som förut löstes på en statisk skärm är nu integrerade i spelvärlden.

Tonen är mycket mer lättsam och när man väl kommit över huvudensemblens odrägliga "hipster-dudebro-douche:ighet" (främst sett till hur de ser ut) är det faktiskt inte svårt att börja tycka om dem. Alla i gruppen, utom Ratio som underligt nog inte fick samma scentid, får utrymme att visa personlighet och utvecklas med narrativet och som spelare vill man se dem lyckas med sina utmaningar. Marcus själv är en riktigt lyckad huvudperson lika upplyftande och mångsidig som spelvärlden.

Med Watch Dogs 2 ville Ubisoft göra ett mer "kul" spel och jag tror att det första steget till att lyckas var valet av stad. San Francisco är från början till slut en trevlig spelvärld att vistas i och jag som faktiskt varit i den riktiga staden kan tryggt säga att de lyckats fånga förlagans anda, med många backar, spårvagnar som resenärerna hänger utanför på, vackra hamnar och ett gott omgång av excentriska, färgstarka invånare.

Watch Dogs 2Watch Dogs 2
Spelets soundtrack är inte lika legendariskt som det i Mafia III men det finns en god variation av pop, hip hop, rock, klassiskt och reggae - bland annat.

Utvecklarna har tittat både en och två gånger på Rockstars verk, och kanske i synnerhet just Grand Theft Auto V, under arbetet med Watch Dogs 2, dess värld och inramning. De når aldrig riktigt upp till den träffsäkra briljans som rockstjärnorna själva stoltserar med men satiren, samhällskritiken och de i många fall parodiska karaktärerna luktar GTA lång väg och när ditt open world-spel får mig att tänka på Rockstar är det aldrig en dålig sak.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

En sak som Ubisoft dock inte lyckas göra ens i närheten lika bra som förebilderna är fordonsfysiken, som knappt fått sig ens ett litet lyft sedan föregångaren - som i min mening bjöd på rätt sunkig fysik redan då. Nu är jag inte en expert på hur bilar ska kännas, jag har inte ens körkort. Men jag mäter det som så att om den simpla handlingen att köra från punkt A till punkt B är kul - som den är i Grand Theft Auto-spelen - då är det kanon. Så är det inte riktigt här. Fordonen accelererar för snabbt och bromsar från 200 till noll för lätt, de saknar tyngd och egenheter och motorcyklarna verkar helt sakna fjädring. Att lyfta från marken efter ett fartgupp och landa känns och låter som att däcken är gjorda av stål - men att frontalkrocka i full fart på motorvägen resulterar inte ens i att jag flyger av hojen. Det har jag å andra sidan gjort genom att i blyg fart krockat med ett stängsel, så kollisionerna känns inkonsekventa.

Watch Dogs 2
Marcus är en betydligt skickligare när det kommer till parkour än Aiden och animationerna är smarrigt följsamma. Räkna dock inte med att kunna klättra upp för vilken fasad som helst.

Något som överraskade mig, och som jag inte tänkte på förrän en bra bit in i äventyret, var att Watch Dogs 2 inte är ett särskilt aggressivt spel. När vi presenterades för Aiden Pearce i föregångaren hade han blodiga knogar efter att ha misshandlat en buse och det dröjde inte länge efter det innan det började skjutas hejvilt. Här dröjer det fram till spelets sista akt innan Marcus ens ges en narrativt logisk anledning att dra vapen. Missförstå mig inte, du får möjligheten att döda vem du vill väldigt tidigt men Marcus som karaktär målas inte upp som en man som har det i sitt intresse att skada andra.

Det är inget jag hänger upp mig på alltför mycket, men efter att jag kommit till denna insikt ställde jag mig frågan varför det finns så många vapen att använda överhuvudtaget. Jag hade naturligt beslutat mig för att hålla mig till hans elpistol, inte bara för att Marcus inte nödvändigtvis verkade vara våldsbenägen, utan även för att varje given situation alltid var mycket roligare, och intressantare, när man lyckades få överhanden genom väl utfört smygande och smart användning av hacking. Därför hade det varit oerhört intressant att se Ubisoft helt exkludera traditionella skjutvapen. Det hade krävt enorma "cojones" av studion att göra det, eftersom att AAA-spel på något vänster har fått ett tvång att låta spelaren skjuta på saker, men jag tror det hade gagnat spelet i slutändan, då det hade gjort det mer unikt. Alla karaktärer värda att sätta i en huvudrollsposition behöver inte vara en naturbegåvning med ett skjutjärn, i min bok och jag tror inte att riktiga hackers gör så mycket Rambo-göra heller.

Watch Dogs 2Watch Dogs 2
Marcus är inte bara utrustad med sin mobiltelefon utan bär alltid med sig sin laptop i en liten ryggsäck, vilket hjälper till med att sälja illusionen om att han är redo för att angripa vilket system som helst.

Jag uppskattar att Ubisoft lyckats ha en mer nyanserad repertoar av uppdrag, sidouppdrag och aktiviteter här än de vanligtvis bjuder på i deras stora "open world"-titlar. Visst finns det här några överflödiga tidsfördriv som olika sorters race med cross, drönare och karts som jag hade kunnat vara utan men på det stora hela har en imponerande del arbete gått in i att göra även sidospår givande. Här finns inga eländiga torn att klättra upp i och "frigöra" för att visa en bit av kartan, inga fiendekontrollerade läger att rensa ut och det ger mig hoppet om att vi kanske slipper den typen av "copy-paste"-design i kommande storspel från studion.

Även sidouppdragen har sina utstuderade berättelser att ge och många av mina mest minnesvärda upptåg i spelet har uppstått under dessa. De ger varierade uppgifter och medan vissa är intressantare än andra tycker jag att detta är helt rätt väg att gå när det kommer till extra grejer vid sidan av huvudstoryn. Vanligtvis brukar jag bocka av sådant av ren pliktkänsla, men här hade jag faktiskt sällan en tråkig stund.

Online-aktiviteterna är dock en hink av ris och ros. Samarbetsuppdragen, som jag testade med brittiska kollegan Sam, var en kul distraktion från enspelaräventyret men de är inte strikt designade för att spelas med koordinerat samarbete utan hade fungerat väl som soloeskapader också. Andra, till synes slumpmässiga aktiviteter som dyker upp när du och din vän utforskar staden tillsammans är desto tristare - det handlar ofta om att ladda ner information från en datorstyrd karaktär, även kallad "NPC" för "non-playable character", eller en terminal medan man gör sitt bästa för att hålla sig vid liv när förstärkningarna anländer. Där erbjuds det väldigt lite variation.

Watch Dogs 2
Ubisofts San Francisco är fullt av små kaféer och restauranger där du kan ta en öl eller hiva i dig en kaffe. Vad meningen med det är vet jag inte. Brännström lär dock bli glad.

Sedan kan du, precis som i föregångaren, råka på andra spelare när du som minst anar det i kampanjen. Invasionerna, där en spelare plötsligt kan försöka hacka dig eller tvärtom fungerar i princip exakt som förut men de är ett mycket mer kittlande koncept än det är som spelmoment. Du kan även stöta på andra spelare som inte är fientliga, och dessa kan du välja att tillfälligt slå följe med för att åstadkomma ett mål (som också involverar att hacka en NPC eller terminal) men jag märkte av kraftiga sänkningar i bilduppdatering när en annan spelare vistades på samma spelplan som mig. Online-komponenten känns i slutändan mer som ett alternativt sidospår än något som är en del av spelets ryggrad. Därför stängde jag så småningom av all onlinefunktionalitet för att kunna dyka ner i storyn utan oönskade avbrott.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Den storyn är inte på något sätt unik och den kan te sig lite rörig med alla hacker-tekniska termer och olika fiktiva grupper och organisationer men den har hjärta, humor och personlighet - mycket tack vare medlemmarna i Dedsec själva som jag som sagt snabbt lärde mig att tycka om mer än jag på förhand hade trott. När de firar en seger känns det som att jag är med på det och när de möter motgångar känns det tungt. För medan Watch Dogs 2 för det mesta bjuder på kaxiga festligheter med hinkvis av lekfullhet finns det även stunder då det inte går sömlöst för hacker-gruppen och de kommer känna sig nedbrutna vid dessa allvarligare ögonblick. Och med tanke på att spelet i sig på det stora hela är så lättsamt i sin ton är det imponerande att de mörkare nyckelscenerna inte känns malplacerade.

Watch Dogs 2
Marcus har en avslappnad, optimistisk utstrålning som smittar av sig.

När allt kommer omkring har Ubisoft verkligen lyckats motbevisa min skepsis den här gången. Med Watch Dogs 2 har de gjort samma positiva förändring för denna serien som de gjorde för Assassin's Creed med tvåan, år 2009 - även om detta hoppet kanske inte är riktigt lika stort. Spelet är inte utan sina skönhetsfläckar och vissa aspekter av estetiken som kommer med den excentriska internet-"for the lulz"-kulturen sticker i ögonen men det vore att göra sig en björntjänst att inte förbise detta. Watch Dogs 2 är definitivt värd din tid, även nu när vi bombarderas av spännande spelsläpp med korta intervaller. Det var verkligen inte vad jag hade trott att jag skulle säga. Se på katten...

Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
Watch Dogs 2
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Trevlig spelvärld, sympatisk huvudperson, god uppdragsvariation, roligare implementation av hacking, härlig lekfullhet
-
Undermålig fordonsfysik, ojämn multiplayer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Watch Dogs 2Score

Watch Dogs 2

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Ettan delade in spelarna i två läger. Många älskade, andra hatade. Nu är tvåan här och Oliver har satt tänderna i Ubisofts hacker-äventyr...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy