Svenska
Gamereactor
recensioner
Weeping Doll

Weeping Doll

På pappret är virtual reality perfekt för skräckgenren och bleka, trasiga gamla dockor är ju universalt superläskiga - Weeping Doll borde därmed vara en fullträff...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Enligt min, visserligen korta erfarenhet av virtual reality gör det sig inte nödvändigtvis jättebra för spel i det här skedet. Visst, det kan göra under för inlevelsen men spelbarheten har i hundra procent av fallen jag testat på fått lida till förmån för diskutabelt ytliga ting. Bara att man har svårt för att ge spelaren total frihet i att röra sig i spelvärlden utan massor av restriktiva system som ska bekämpa åksjuka och andra former av fysiskt obehag, som i slutändan mest fungerar som barriärer mellan spelaren och spelet, är för mig ett tydligt bevis på detta. Hittills har jag inte spelat något virtual reality-spel som jag inte hellre hade spelat på traditionellt vis, utan bökiga hjälmar och extra styrdon.

Weeping Doll är det dock svårt att säga samma sak om. Jag hade nog helst låtit bli att spela det överhuvudtaget. Vad jag däremot kan säga är att jag lyckades spela igenom det, från början till slut i en sittning, utan att må ens lite illa - vilket inte har hänt för mig med andra Playstation VR-spel förut. Det beror främst på två saker; dels så har spelet inte stöd för fri rörelse, vilket eliminerar åksjukeaspekten, och dels är det fyrtio minuter långt.

Weeping Doll

Spelmässigt är detta jämförbart med ett hälften så långt Gone Home, fast helt utan intressant berättande och den som har spelat Gone Home vet att utan storyn finns det inte mycket kvar att intressera sig av. Hela Weeping Doll utspelar sig i ett mörkt hus med öppna spisar, gammaldags möbler och generiska dockor utspridda lite här och där. Detta är alltså lite av ett skräckpusselspel som aldrig någonsin bjuder på pusseldesign som kräver något av mig eller scener som skrämmer ens lite.

Detta är en annons:

Det är svårt att prata om berättelsen utan att avslöja något om den, i och med att spelet är så kort men det involverar en familj (som du aldrig träffar) som består av en far, en mor och två tvillingdöttrar. En av dessa tvillingar föddes med ett födelsemärke på ansiktet, vilket resulterade i att föräldrarna av någon outgrundlig anledning bestämde sig för att låsa in henne i en gömd del av huset och glömma att hon existerade - och det blir spelarens uppgift att i rollen som husets hembiträde ta reda på vad som hänt där.

Det finns ingen rim eller reson bakom berättelsen. Att utvecklarna inte kunde komma på en mer påtaglig anledning till att få föräldrarna att låsa in sin ena dotter än att hon har ett märke på ansiktet och upplösningen som avslöjar vad som slutligen hände med henne är precis lika omotiverad och dum.

Weeping Doll

Du rör din karaktär runt om i huset genom att placera en markör dit du vill gå och så förflyttas du dit i ett nafs, en lösning för VR-rörelse som vi sett användas i andra liknande spel förut. Det fungerar men är tråkigt. Sedan kan du givetvis interagera med specifika objekt i din omgivning. Väldigt tidigt i spelet får du lära dig hur man plockar upp prylar med vänster och höger hand och hur du placerar dem i ditt inventarie. Du kommer få öppna dörrar, hitta nycklar för att låsa upp dörrar, placera objekt på platser där de hör hemma och det är i princip så långt det sträcker sig. Sammanhanget varierar men handlingen gör det inte.

Detta är en annons:

Röstskådespelet går från att vara mediokert i vissa fall och rent undermåligt i andra, så det är svårt att finna någon sorts emotionell grepptag i storyn och det hela är så uselt skrivet, så oförståeligt sammansatt och ointressant att det är obscent.

Mycket mer är det svårt att säga om Weeping Doll. Det var inte kul, det var aldrig läskigt och det slutar precis när det ger dig första anledningen att ens höja ett ögonbryn. Det hela stinker fränt av något som har slängts ihop som ett skolprojekt avsett att "avnjutas" genom en webbläsare och jag har svårt för att tro att det fanns någon egentlig ambition bakom spelet annat än "folk tycker dockor är läskiga, låt oss göra något med dockor till Playstation VR - vad gör du nästa helg?".

Weeping Doll

Om det inte vore för Perfect Woman hade Weeping Doll stått sig som det sämsta spelet jag har haft missnöjet att få recensera i år. Det lyckas inte med något som det försöker göra, annat än att förhindra illamående. Berättelsen, som är rent nonsens, griper aldrig tag, pusseldesignen är bristande i både kvantitet och kvalitet, atmosfären är snudd på icke-existerande och det lyckas aldrig vara så mycket som lite obehagligt. Grafiken är väl duglig och det är ingen "jump scare"-fest, men det räddar inte ett spel som inte lyckas att väcka något inom mig annat än sömnighet. Dockor räcker inte för att skrämmas och en tragisk historia fungerar inte om den saknar vett.

03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Duglig grafik, inga "jump scares"
-
Uselt manus, tarvligt narrativ, restriktiv spelbarhet, ytlig pusseldesign, svajigt röstskådespel, generisk premiss
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

3
Weeping DollScore

Weeping Doll

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

På pappret är virtual reality perfekt för skräckgenren och bleka, trasiga gamla dockor är ju universalt superläskiga - Weeping Doll borde därmed vara en fullträff...



Loading next content