Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Shinobi 3DS

Shinobi 3DS

Sega har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och dammat av Shinobi-serien igen. Men till skillnad från i de senaste försöken har man här lyckats bättre. Jonas förklarar hur bra och delar ut ett betyg...

Sega-samlingar kommer som bekant jämna mellanrum, sist var det i samband med underbara Blaze Mega Drive Arcade Ultimate Portable som vi återigen fick chansen att gotta oss i ljuv Mega Drive-nostalgi. Och att det är såhär är inte mer än rätt, Sega sitter på ett utbud av blytung retro som endast Nintendo kan matcha. Och så fort jag kommer över något sådant här gör jag samma grej, nämligen att blixtsnabbt kolla om det finns Shinobi III på den.

Ett underbart ninjaäventyr med nästan oförskämt vackra pixlar och häftig musik samt praktiskt taget allt man någonsin kan förvänta sig av ett traditionellt plattformsactionspel av den gamla skolan. Men trots att Shinobi länge var en av Segas största serier, så kom det sista riktiga spelet i serien 1995 till Sega Saturn, nämligen Shinobi X. Därefter gick det över ett halvt decennium innan Sega dammade av sin ninja igen, och det i två genomusla Playstation 2-spel och ett om möjligt ännu sämre Game Boy Advance-spel.

Shinobi 3DS
Man spelar som Jiro Musashi, farsa till originalhjälten Joe Musashi. Jiro är en ljuvlig ninja att styra omkring och har trick på lut för varje situation.

Sega hade tydligen glömt vad som gjorde Shinobi till Shinobi, nämligen unika ninjaförmågor, coola animationer, perfekt spelkontroll och en anständig utmaning. Därför gjorde Sega som så många andra japanska utvecklare gör nuförtiden, man överlät ansvaret att utveckla Shinobi 3DS till en västerländsk studio, nämligen Griptonite Games. Men till skillnad från många andra japanska utgivare har Sega haft en hel del tur med att hitta studios som faktiskt kan ta fram den där gamla Sega-känslan, och det är precis vad Griptonite lyckats med.

Vi snackar om en fullfjädrad ninjasimulator med extra allt i två ljuvliga dimensioner. Det betyder i praktiken att man är jäkligt bad-ass på kampsport, man kan flera specialattacker, man har kunais att dräpa sina fiender med, man kan stealth-dräpa intet ont anande illgärningsmän, man kan dubbelhoppa, man klättrar obehindrat på väggar och tak, man kan glida längs marken, man har en änterhake och självklart slutligen en välbehövlig dos ninjamagi.

Shinobi 3DS
Sådana här vackra miljöer får man besöka i början av spelet. Med hjälp av lite bilddjup från Nintendo 3DS ser de ännu bättre ut.

Vad man däremot inte har är möjligheten att parera. I alla fall inte i traditionell mening, för Griptonite har bara lagt in en funktion liknande 'Parry' från Street Fighter III. Det betyder i klarttext att du enbart kan skydda dig genom att perfekt tajma tryck på R-knappen, men det fungerar i gengäld mot praktiskt taget alla attacker. Det går alltså utmärkt att vifta undan kaststjärnor medan man stenhårt stormar mot fienden, sedan dubbelhoppa och slänga en näve kunais mitt mellan ögonen på sitt ena offer varpå man landar och kontrar en kedjeattack som man sedan glider under och dödar den sista med en vältajmad combo.

Den här typen av spel har jag saknat till Nintendo 3DS. Nintendos spel är underbara, Resident Evil: Revelations är otäckt bra och jag tycker fortfarande att Ghost Recon: Shadow Wars är sinnessjukt coolt, men de är inte spel av den där typen som kräver 100% av min uppmärksamhet och som känns belönande på det sättet att man får känna sig genuint duktig. Det får man i Shinobi 3DS tack vare en utsökt utmaning och ett fiffigt system för svårighetsgrader där även de enklare utmaningarna gör att man måste jobba lite.

Shinobi 3DS
Av oklar anledning tyckte utvecklarna att det var bäst att förlägga lejondelen av äventyret till framtiden i klart tristare omgivningar.

Första gången jag spelade var det nästan som att springa in i en väg. Att hoppa undan alla attacker är bara att glömma och att inte ha en knapp för att kunna parera är väldigt ovant. Redan under första banan lyckades jag stryka med både en och två gånger innan det satte sig att allt måste pareras och det flexibla systemet låter mig göra det vare sig jag voltar omkring högt uppe i luften, klättrar på väggar eller är mitt i en combo.

Det gör att Shinobi är ett spel man kan bli riktigt otäckt bra på eftersom man i teorin aldrig behöver bli träffad. Något som är lättare sagt än gjort. En av spelets större brister är nämligen att Griptonite haft svårt att hålla sig till den lilla Nintendo 3DS-skärmen och att man därför mellan varven attackeras av fiender man inte ser. På samma sätt ska man ibland precisionshoppa i djupled utan att veta vad som finns under en, vilket blir lite trial-and-error på de mest utmanande ställena.

Shinobi 3DS
Mellan banorna vankas lite mer gimmickartade minispel, varav vissa är bra och andra helt horribla. Just denna hästritt är helt okej dock.

Även om det inte är något fel på spelkontrollen så ska tvådimensionella plattformsspel naturligtvis spelas med styrkors. Man får en precision man aldrig uppnår annars. Här spelar man med analogspaken och digitalkorset är bara behjälpligt när man vill se vad som finns en liten bit över och under huvudrollsninjan Jiro Musashi. Det borde naturligtvis ha varit tvärtom och med ens hade man fått ännu bättre kontroll i ett spel som hade mått bra av det.

Framför allt är det i precisionshoppandet jag är lite missnöjd med spelkontrollen. Med ett så coolt och bra ninjaspel vill jag känna mig ett med alla rörelser så jag kan landa på de millimeterstora avsatserna och undvika omedelbar död. Nu missar jag ibland utan att det egentligen känns som mitt fel.

Shinobi 3DS
Det är ett långt spel med kopiöst mycket att låsa upp. Räkna inte med att hitta allt dock, Shinobi 3DS är grymt utmanande.

Petitesser kanske, och det är egentligen inget fel på spelkontrollen, utan vad jag försöker säga är bara att den hade kunnat vara ännu bättre. Det gäller även miljöerna. När spelet startar slåss man i ett historiskt Japan och det är så läckert och välljudande med skön japansk mumbojumbo att man bara vill slicka på skärmen. Relativt tidigt skickas man dock till framtiden och betydligt mer sterila omgivningar. Ett klart dåligt beslut. Det är ett så långt och genomarbetat äventyr att det känns synd att så stor del ska utspelas i en steril framtid.

Nåja, betyget må stanna på en sjua, men det är en bra sådan som egentligen inte beror på att någon enskild aspekt i spelet skulle vara direkt dålig, snarare att de hade kunnat vara ännu bättre. Griptonite har inte riktigt låtit Shinobi 3DS blomma ut till full potential och till den uppföljare jag hoppas kommer blorde det kunna bli en riktig fullträff. Men till dess kommer jag att spela Shinobi 3DS, det är ändå de senaste årens bästa portabla ninjaspel.

Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
Shinobi 3DS
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Suveränt spelsystem, roliga strider, väl avvägd utmaning, smarta svårighetsgrader, långt äventyr
-
Fiender attackerar utanför skärmen, gimmickartade minispel, trist grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här