Yakuza 0

Att göra en uppföljare som ska skildra händelser innan en redan utstakad berättelse brukar kunna sluta i upplevelser som känns spretiga, artificiellt sammansatta och något distanserade till den produkt som de från början bygger på. Ofta känns det bekvämt när en utvecklare försöker bygga en protagonists motiv i efterhand genom att kasta ihop ologiska förklaringar och händelser till varför saker och ting blev som det blet. I Yakyza 0 finns lyckligtvis inga sådana problem överhuvudtaget.

För alla oss som gillar Yakuza-serien sedan tidigare och bor i den här delen av världen har det inte alltid varit helt enkelt att hänga med i spelen, eftersom de släpps uppemot ett år senare här med nästintill ingen marknadsföring. Vad passar då bättre än en prolog där vi får följa legendariska Kazuma Kiryu och Goro Majima och se på hur de kom att bli till de karaktärer vi känner sedan tidigare.

Yakuza 0 utspelar sig i Kamurocho som är baserad på staden Kabukicho som ligger i Tokyo. Det är en stadsdel med trånga gator, neonupplyst asfalt och massor av människor. Året är 1988 och Kiryu har följt sin fadersfigurs väg in i den japanska maffian, Yakuza. Saker och ting går snett direkt och Kiryu står helt plötsligt anklagad för ett mord han inte begått. En rejäl härva börjar där olika kriminella familjer vill åt en öde tomt som har ett strategiskt värde i staden och Kiryu ger sig ut på en resa för att hitta sanningen.

Spelets andra huvudperson är den något mer sammanbitne Goro Majima, han driver ett väldigt framgångsrikt uteställe i Osaka, bär ögonlapp och hästsvans vilket gör honom livsfarlig. Det framgår dock snabbt att han är något olycklig och valet att vara ansvarig för klubben är inte helt hans eget då han jobbar av en skuld för att kunna bli återtagen in i familjen och fortsätta med sitt vanliga maffialiv. Det är två intressanta historier som vävs ihop snyggt som jag har framför mig och jag gillar nästan precis allting jag får uppleva de kommande timmarna.

Spelbarheten i Yakuza 0 kan liknas vid ett gäng olika speltyper. Vibbar från valfritt gammalt beat 'em up finns givetvis, men även rollspelsinfluenser och inte minst från en god portion härlig nostalgi från den dammiga klassikern Shenmue. De både städerna är helt öppna och du kan göra allt från att handla i små riktigt japanska närbutiker till att spela gamla klassiska arkadspel som Outrun i diverse spelhallar. Andra sidoaktiviteter som biljard, dart, bowling, disco och karaoke finns också att underhålla sig med. Världen är inte riktigt lika öppen som den i Grand Theft Auto V eller Watch Dogs 2 då jag oftast är begränsad till själva stadskärnan, men atmosfären är det inget fel på och de små gatorna kryllar av människor och rörelse.

Spelets huvuduppdrag utspelas som sagt fördelat mellan två städer och två huvudpersoner. Uppdragens struktur är tämligen enkla, det handlar oftast om att smälla folk i ansiktet med ett gäng välriktade sparkar och slag, kolla på långa mellansekvenser och sedan dela ut lite mer stryk. Slagsmålen är simpla men extremt tillfredsställande, det finns riktig tyngd bakom varje slag och spark och avslutningsmanövrarna är brutalt underhållande att kolla på. Du slåss genom att alternera knapparna fyrkant och trekant tillsammans med en knapp för att blockera inkommande attacker. Genom att attackera effektivt fylls en mätare upp som låter dig utföra en förödande attack som kan avsluta en fiende med full livmätare (om det inte är en boss).

Både Majima och Kiryu har tre olika kampstilar som varierar snabba attacker med långsammare som passar bra i olika tillfällen eller mot vissa fiendetyper. Kiryu har exempelvis en stil som gör att han automatiskt plockar upp tillhyggen som papperskorgar och motorcyklar för att slänga i inte ont anande fienders anleten medan Majima har en stridsstil som påminner om breakdance vilket är mycket effektivt mot flera motståndare samtidigt. Oavsett hur underhållande och tillfredsställande det är att dela ut stryk går det inte att bortse från att det spelmekaniska känns onödigt gammalt. Ofta hamrar jag på knapparna för att göra olika kombinationer för att se att jag helt missar min motståndare och lämnas istället helt öppen för en attack. Jämfört med andra spel med liknande strider hamnar Yakuza 0 tyvärr långt efter.

Det jag däremot gillar väldigt mycket med Yakuza 0 är hur det berättas. Utvecklarna har många gånger sagt att de vill förmedla en äkta känsla av Yakuza-världen och utan att egentligen veta (jag är inte en del av maffian, nej) känns det som att de har lyckats med precis det. Karaktärerna känns trovärdiga, motiven äkta och konsekvenserna farliga. Mellansekvenserna är döläckra och stiligt regisserade (även om de kan bli aningen långa), jag vill hela tiden fortsätta för att se vad som kommer hända härnäst. Dialogerna är helt på japanska vilket också gör att det känns mer autentiskt, det är mörka historier som skildrar allt från vänskap, tillit, svek och personlig framgång.

Det som däremot inte är lika stiligt utfört är momenten mellan själva huvudstoryn. Mellan större avsnitt i berättandet tvingas jag springa runt i städerna på trötta, menlösa, uppdrag som i slutändan mest känns som utfyllnad. Detta sabbar tempot en aning och när en grupp hemlösa personer ber mig om att leverera något drickbart till dem där alla ska ha olika sorter och jag blir tvingad att besöka flertalet olika butiker, då har jag inte särskilt roligt. Jag förstår att det behövs någonting mellan varje mellansekvens och konversation men jag önskar att det var något bättre utfört.

När jag inte sjunger halsen av mig på en karaokebar eller slår mig igenom spelets berättelse finns det även sidouppdrag spridda i de båda städerna och dessa är ingenting annat än helt fantastiska, om än simpelt utförda. Det handlar om precis allt du kan tänka (japp, allt) exempelvis blev jag tillfrågad om jag kunde hjälpa till vid en reklaminspelning där mina uppgifter blev att hjälpa till med allt vad regissören bad om. Problemet var bara att han använde branschmässiga ord så både jag och Kiryu gissade oss fram, men lyckades som tur var att slutföra uppgiften. Karaktärerna jag möter under dessa sidouppdrag är ingenting annat än helt störtlöjliga - på ett bra, japanskt vis - och det är med ett leende på läpparna varje gång ett nytt tillfälle uppenbarar sig där jag kan få hjälpa någon med en obskyr uppgift.

Yakuza 0 är ett utmärkt spel både för alla som gillar serien sedan tidigare men även ett perfekt tillfälle för någon som aldrig har spelat innan. Med klockren humor, riktigt intressanta karaktärer och massor av innehåll som varvas med roliga strider och en fantastisk berättelse. Visst finns det många referenser och återkommande karaktärer men prologen etablerar karaktärer och händelser på ett sådant snyggt sett att jag med varm hand rekommenderar detta till alla som vill spela någonting med stort fokus på berättandet.