Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
For Honor

For Honor

Björn har dragit på sig riddarrustningen, slipat sitt bredsvärd och spenderat mer tid än vad som nog är rimligt i For Honors stenhårda värld för att till slut sansa sig för betyg


Långsamt går vi mot varandra, min motståndare och jag. Våra rustningar skimrar i ljuset från solen som värmer upp den fuktiga marken de bepansrade fötterna sjunkit ner i. Luften omkring oss är fylld av strids och dödsvrål. Våra bredsvärd är dragna och de tunga sköldarna lyfta så att de täcker strategiska punkter på kroppen. Med ett gutturalt skrik gör min opponent till sist ett utfall med sitt svärd och jag lyckas med nöd och näppe blockera det tunga hugget. Utan att tänka och med en brinnande ilska måttar jag ett slag tillbaka.

Jag ser hur mitt svärd skär igenom sidan på min fiende och hur blodet forsar fram i floder från det köttiga sår som uppstår. Med tomma, blanka ögon faller min vedersakare ihop i en hög på marken. Ett lyckoskri letar sig upp ur min strupe men klipps av lika snabbt som det börjat. Ett svärd har tryckts in i min rygg med ofattbar styrka och exploderat igenom bröstkorgen likt något ur en Alien-film. Det fanns två av dem, hinner jag tänka, innan det mörknar för ögonen. Välkommen till For Honor.

Ubisofts medeltidsinspirerade multiplayerkalas är äntligen här och det är med nöje jag har avnjutit spelet ifråga. Herrn är nämligen en historienörd utan dess like och om det är någon epok som ligger mig lite extra varmt om hjärtat är det "The Dark Ages", medeltiden. For Honor blandar på ett ytterst unikt sätt aspekter från den nämnda epoken med inslag och influenser från andra forna kulturer likt de nordiska vikingarna och österländska samurajerna. På pappret passar detta lir mig som handen i riddarhandsken.

När du väl drar igång spelet får du göra ett aktivt val kring vilken av For Honors tre faktioner du vill slåss för. Valen som finns är mellan nobla riddare, råbarbariska vikingar eller hyperfarliga samurajer. Detta begränsar dig dock inte i vilken "hjälte" du kan slåss som. Även om du bankar huvuden för riddarnas faktion kan du således springa runt och göra det som både viking och samuraj. Efter detta mindre svåra val gjorts möts du av en klassisk träningsgenomgång kring de mest basala aspekterna i For Honor. Du kan sedan välja att ta del av djupare simulerade genomgångar, något som jag också rekommenderar om du vill undvika att bli alltför smiskad i dina första matcher.

For Honor
Här har du dem. For Honors tre väderbitna fraktioner, redo att ge pisk.

For Honors Story Mode fungerar också väl sett ur ett träningsperspektiv i hur det presenterar en drös olika scenarion tagna från eller inspirerade av multiplayerkomponenten. Att beskylla historien för att vara engagerande skulle vara en överdrift. Man märker att Ubisoft lagt en hel del krut på att sälja in kriget mellan de olika faktionerna, men utan minnesvärda karaktärer och större djup missar man många basala aspekter. Du bjuds på tre kapitel med sex uppdrag i varje att svinga dig igenom. Det hela må vara roligare än det renodlade träningsläget och det faktum att man kan spela igenom det tillsammans med andra höjer värdet något. Ett slag måste också slås för de mumsiga mellansekvenserna som många gånger var härligt episka att bevittna. Inslängd som något slags obligatoriskt ock känns Story Mode dessvärre inte särskilt kul i längden. Men nu tror jag i och för sig inte att det är denna del av For Honor folk kommer lägga sitt krut på. Det är såklart i den solida multiplayerkomponenten omåttligt många timmar (förhoppningsvis) kommer bankas in.

Det är i sina underbara strider och skärmytslingar som Ubisofts senaste spelspektakel riktigt skiner. Det är må vara hutlöst enkelt att lära sig grundpremisserna för stridsschemat, men att sedan bemästra och anpassa det till motståndets varierande stilar och strategier är mycket (mycket) svårt. I sin helhet bygger det på att tajma din attacker och utfall på så vis att du lurar dig runt fiendens försvar. Initialt känns detta svårt för mig, som vanan trogen, gick in huggandes hals över huvud i tron att detta skulle ge någon form av bra resultat.

Det gjorde det inte. Oräkneliga var de gånger min tappra hjälte föll som en blodig trasa till marken utan att lyckats få in ett (!) endaste slag mot mina hånskrattande motståndare. Det gäller att bemästra blocktekniken till fullo och sedan varva den med de tunga och lätta attackerna som finnes. En man mot man duell kan ofta te sig långsam, och kan både vara tålamodskrävande samt nagelbitsaktiga på samma gång. Ett litet felaktigt utfall eller missad block kan vara direkt ödesdiger för stridens resultat. Glöm med andra ord alla de snabba, energiska och kombo-berikande lir du spelat innan då den typen av strategi leder till snabb och slafsig självdöd.

For HonorFor Honor
När For Honors stridsmekanik är i sitt esse leverar det otroligt täta och taktiska upplevelser.

Du "låser" fast på din motståndare med ett snabbt tryck på L2-knappen och riktar sedan dina hugg med den högra analoga spaken. Det är även med denna du styr hur du blockar inkommande attacker. Enkelt må det låta, men utmaningen är större än man tror. Särskilt om du möter flera hack-glada motståndare på en gång. Beroende på hur bra du är på att försvara så bygger du upp till en "hämndmätare" som när den fylls ger dig möjlighet till att släppa loss lite mer kraftiga attacker för att vända oddsen mot din fiende. Du kan också kombinera din defensiva och offensiva strategi med kontrautfall i direkt anslutning till en antagonists angrepp, vilket kan vara ack så viktigt för att vända en hård strid till seger.

Det finns fyra klasser i For Honor, och det gäller att känna till dem väl för att kunna lyckas ute på det digitala slagfältet. Enbart genom kunskap kring hur de fungerar, vilka svagheter samt styrkor de skryter med kan du adaptera rätt strategi mot dem. Vanguards är den enklaste klassen att börja med, de är mer eller mindre Allround- hjältar som fungerar väl mot det mesta motstånd och är förhållandevis lätta att lära sig spela som. Den snabba och dödliga lönnmördar- klassen fungerar som bäst i duell mot enskilda fiender och kan generera orimligt mycket stryk, men är sämre mot flera opponenter. Det finns också en tung klass som är ypperlig i försvar och som slår väldigt hårt. I spelandet av denna karaktär krävs mängder av tålamod då en enda felaktig attack lämnar dig vidöppen för ett dödligt mothugg eftersom att man i sin bastanta rustning är väldigt långsam.

Slutligen kommer vi då till hybrid-hjältarna som är en kombination av flera av ovan nämnda klasser och unika för varje enskild fraktion. På riddarnas sida har vi Lawbringers, som i korthet kombinerar aspekter från Vanguards samt Heavies och är experter på att kontra attacker. Vikingarna har i sin tur Valkyrie, som är mycket snabb och oberäknelig i hur de kan spelas. Sist men inte minst bjuder samurajerna på Nobushi, som är ordentligt svår att spela och använder sig av en lång, dödlig pik för att hålla distans mellan sig själv och hackköttet.

Ett tips är att du testar på alla om du vill öka dina chanser till framgång på de blodiga krigsfälten. Samtliga av klasserna kändes trevligt nog välbalanserade och genuint roliga att lira. Dock har en del relativt hög inlärningskurva, likt Nobushi men även Lawbringers som var tämliga svåra att få effektiva. Jag fann även lönnmördarna för dödliga i nuläget och möjligen måste deras snabbhet korrigeras då det just nu är hutlöst lätt att racka upp obscena mängder döda motspelare. Detta digra bibliotek av spelbara karaktär ger en fabulös variation värd att applådera.

For HonorFor Honor
For HonorFor Honor
For HonorFor Honor