Svenska
Gamereactor
recensioner
The Legend of Zelda: Breath of the Wild

The Legend of Zelda: Breath of the Wild

Nintendos mest påkostade spel någonsin är äntligen här, och vi har provat på hur det är att umgås med Link i en öppen spelvärld...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Nintendo och Zelda har redan tidigare flirtat med öppna spelvärldar och inslag av rollspel, och redan i Links allra första äventyr uppmuntrades vi att vandra runt i en stor värld samt experimentera med vapen och utrustning. Men serien har vuxit och utvecklats i 30 år nu och har gradvis blivit alltmer komplex, och i takt med teknikens framsteg har Zelda blivit allt mer episkt samt även filmiskt. Trots det går det att känna igen mycket av grunderna i Zelda än idag.

Eller, så har det åtminstone varit. För när dessa konventioner började kännas lite gamla (Links karaktärsutveckling, utmaningar baserade på magiska föremål och instrument, stridssystemet, de välkända hemligheterna) tycks Nintendo ha resonerat som så, att det är dags att erbjuda något annat.

Att ha modet att ta spelvärldens kanske mest anrika, älskade spelserie och riva upp den för att omdefiniera vad Zelda, är såklart inget enkelt beslut att ta. För vad Nintendo gjort är att återvända till de mer öppna rötterna och ta bort mycket av det vi idag betraktar som intimt förknippat med serien - utan att för den sakens skull kompromissa med varken identitet eller personlighet. Det har tagit över fem års utveckling och med tanke på hur pass annorlunda det är, kan jag inte vara annat än imponerad över hur oerhört lyckat och naturligt det känns.

Detta är en annons:
The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Nintendo tar konceptet med öppen spelvärld till nya nivåer.

Rollspelsbitarna från Zelda har alltid kommit från saker som Links sköld och svärd, vilka kunnat uppgraderas längs resans gång, där The Legend of Zelda: Skyward Sword tjänar som bra exempel eftersom man använde insamlade resurser för att uppgradera vad som helst, när helst man själv ville. Nintendo har länge velat göra ett mer öppet spel, men de tomma fälten (med alla transportsträckor) från The Legend of Zelda: Twilight Princess och begränsningarna i The Legend of Zelda: Wind Waker visar att de inte vågat ta steget fullt ut. Här glänser lyckligtvis The Legend of Zelda: Breath of the Wild istället genom att vara otroligt väldesignat och har den perfekta balansen mellan aktiviteter (utforskande, strider och pussel), tempo och frestelser på världskartan. Det känns nästan som en nystart, eller en reboot som det så populärt kallas numera.

Gamereactor har vid flera tillfällen fått möjlighet att kolla in och det här spelet tidigare och har varje gång varit imponerade av friheten och hur många sätt det går att lösa olika utmaningar på. Nu när jag fått chansen att spela igenom hela äventyret i lugn och ro kan jag konstatera att samma kreativitet och valfrihet återkommer hela äventyret igen. Det känns lika roligt som belönande genom Breath of the Wild, hela vägen. Varenda liten krök i den enorma världen finns där för att skänka mig glädje och förtrolla, och jag älskar det.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Det här gången är mängden statiska lösningar färre. Det gäller att impovisera.
Detta är en annons:

Den som fruktat att Zelda blivit ett modernt rollspel i mängden med enorma städer fyllda av ej spelbara personer som kommer dränka dig i sidouppdrag, kan vara helt lugn. Det här handlar fortfarande om det Hyrule vi lärt oss älska, men med en mer trovärdig värld som försetts med en makalös geografi och sprudlande ljuvlig fauna. Det är genomarbetat ned till varenda liten formation i landskapet, alla varelser, byggnader, skatter och utmaningar - och hela tiden bjuds jag in till att på olika sätt testa saker och utmana mig själv. Detta är ett Zelda som helt och hållet handlar om spelbarhet.

Nyckeln till framgång för Nintendo har här varit att kombinera en förfinad version av de gamla spelsystemen med en riktig fysikmotor och massor av interaktiva element. Det betyder i klartext att du bär med dig sköld, svärd och pilar samt använder magiska föremål. Däremot har platserna du använder dem på blivit mer dynamiska. Tidigare kunde Link exempelvis knuffa en låda, men gjorde det då enligt en fixerad väg. Spelmekanismerna var låsta och fick dig att spela såsom utvecklarna tänkt. Det fanns sällan två varianter att lösa problemen på. Nu är det däremot andra bullar och improvisation uppmuntras. Här gäller det att prova sig fram för att se vad som funkar bäst.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Bli inte för fäst i din utrustning, den slits snabbt.

Saker och ting är inte så självklara och känns mer logiska. Till exempel märkte jag snabbt att det är osmart att skjuta en eldpil mot en fiende om det finns andra brännbara saker i omgivningarna. Fiendens vapen kan nämligen ta eld och det rimmar dåligt med Links träsköld... Andra saker jag fick lära mig den hårda vägen är att det är direkt dumt att försöka glidflyga till en ö längre bort i motvind eller att bära tunga föremål vilka med lite fumlighet kan krossa Link. Andra bra saker jag vet nu är att metallvapen och åskväder inte är så kompatibla som man kan tro, eller att samma åskväder kan vara din vän om du slåss mot fiender som står i vatten. Och ska du bergsklättra, så se till att vädret är bra eftersom sten blir så otroligt halt när det regnar (väderleksrapporter saknas dessutom, så ingen femdygnsprognos). Å andra sidan kan regn vara desto bättre om du vill dölja ljudet av Links fotspår som då inte hörs. Och vem vid sina kroppsvätskors fulla bruk skulle vara så dum att de tar fram träutrustning eller bomber i närheten av vulkaner (förutom jag då)?

I och med introducerandet av semirealistisk fysik och alla förändringar det för med sig, så kommer även ett inslag av "trial and error" som jag verkligen älskar. Det handlar om betydligt mer än de olika exemplen jag rabblade här ovan (som även inkluderar trollstavar och kastsvärd med olika element, bland annat is och eld) såsom Sheikah Slate (bomber, isblock, frysa tid och så vidare). Redan tidigt i spelet går det att prova på sina egna lösningar med verktyg som dessa.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Fysik och lement är två oerhört viktiga inslag denna gång.

De kanske viktigaste inslagen för utforskande, utöver det utmärkta hästkonceptet (med pyssel, stall och autopilot), handlar om att använda Links alvnypor till att klättra med samt att glida från högre höjder. Detta är snudd på viktigare än att faktiskt kunna gå omkring överhuvudtaget. Båda delar är kopplade till Links uthållighetsmätare och kan därmed också buffas upp tillfälligt med mat, elixir, kostymer och uppgraderingar. Dessa egenskaper har du alltid med dig och de utgör konstant svaret på funderingar om man kan ta sig dit eller dit. Ska jag prova från den lägre höjden närmare eller den högre längre bort, och är det där berget för brant för mig?

Vapnen och utrustningen påverkar hela tiden äventyret, ta bara en sådan sak som att din utrustning inte längre håller för evigt. Saker går sönder, ibland redan efter två-tre träffar. Så småningom står det uppenbart att detta är en central del i spelmekaniken som faktiskt tillför mer än jag först trodde. Det gäller att inte bli för förälskad i det där bredsvärdet med 50 attackpoäng, för det handlar hela tiden om att underhålla, uppgradera och hitta nya bättre grejer. Därigenom fastnar jag aldrig i en spelstil eftersom jag måste variera mig.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Man stimuleras ständigt till att utforska och hitta nya saker.

Navigering och utforskande av varje område kan klaras på olika sätt. När du anser dig färdig med något är upp till dig. Breath of the Wild innehåller över 100 helgedomar och torn att hitta runt om i spelvärlden. Utvecklarna har sagt att de ville att det inte bara skulle vara kul vid målet på varje resa utan även under vägen dit, och de har verkligen lyckats.

Med detta sagt så kommer vi till det här med pussel och grottor (så kallade "dungeons"). Jag var lite oroad över huruvida alla tillskott av logik och mer naturliga utmaningar skulle ske på bekostnad av traditionella tempel. Men efter att ha spelat ordentligt är jag nu helt övertygad om att det var rätt väg att gå att slopa dem. Det känns liksom mycket mer självklart. Visst, flera av er kommer säkert sakna de där templen med tre-fyra timmars spelande i gångar hopkopplade på sinnrika sätt, men med fysiken som lagts till har de nu vuxit till något större. Flera av nämnda helgedomar är redigt utmanande, men samtidigt belönande och har tagit mig runt timmen att spela igenom. Lägg dessutom till det faktum att det faktiskt finns en handfull traditionella dungeons med längre speltid, även om de fortfarande än mindre än tidigare Zelda-äventyr. Deras genomgående kvalitet med utmaning, utformning samt klassiska pusselinslag får dem nästan att kännas inspirerade av Metroid, och det är såklart beröm som heter duga.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Link måste samla ingredienser för att kunna laga mat, även det ett roligt inslag.

Just där hittar vi mycket av det jag älskar med detta spel. Hur jag hela tiden tvingas reflektera över saker, fundera och göra mina egna lösningar. Det får Zelda att sticka ut gentemot andra äventyrsspel. Hjälten prövas verkligen på allvar. Och balans är viktigt. Hade spelet haft de gamla större templen så hade tempot helt brutits och hackats upp, det är helt enkelt så att helgedomarna fungerar mycket bättre i Breath of the Wild. Dessutom känns dessa helgedomar alltid väldigt relevanta och unika, och det ska bli kul att se vilka folk gillar bäst.

Det är aldrig något snack om att det är ett Zelda jag spelar och det går att känna igen drag ur serien som gör att det snabbt känns naturligt. Det är även roligt att besöka Gerudo-öknen, Zoras Domain och Goron-gruvorna, vilka aldrig känns återanvända eller instoppade bara för att eftersom de så naturligt nu hör hemma på den stora spelkartan. Här och var dyker dock enstaka utdaterade spelmekanismer upp som när någon ska eskorteras. Lyckligtvis upplever jag flera av dessa klichéer som fräscha på nytt tack vare tekniken och den nya utformningen, och att gå vilse i Lost Forrest har aldrig känts bättre.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Ett fåtal av sidouppdragen är tyvärr lite slentrianmässigt utformade.

Det har gjorts ett mycket gott arbete med att inkludera så mycket historia från Zelda-världen i detta spel, vilket är möjligt tack vare storleken. Utvecklarna har plockat varelser från alla möjliga spel och det är inte längre en illusion med avgränsade områden, utan en riktig, sammanhängande värld. Breath of the Wild blir därför en slags uppslagsverk över allt som är Zelda, där nya fans kan få lära sig historien, var viss utrustning finns, vilka monster man ska passa sig för på vissa ställen, och så vidare.

Detta för mig till slut mot narrativet i äventyret. Jag tänkte hålla mig från att spoila nöjet för någon att få upptäcka det själv, men som du säkert vet brukar det kunna vara ett problem att få en tight historia som hänger samman bra när man kan gå vart man vill. Det löses ofta genom insamlandet av exempelvis kassetter eller liknande som berättar vad som hänt på platsen tidigare. Det gäller även Link som är en person som funnits tidigare och sakta men säkert framträder en läcker historia med diverse twister när det förflutna upptäcks. Även om det inte är det huvudsakliga med spelet, så är det intressant och lyfts ytterligare av det faktum att Link och alla andra nu talar. Det får en mer naturlig och trovärdig känsla när, även om alla figurer inte är så bra tolkade som de borde ha varit.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Enda tekniska problemet är enstaka hack i bilduppdateringen.

Öppna spelvärldar brukar för övrigt ha problem med det här med tekniken. Buggar och kraschar hör för ofta till vanligheterna. Nintendo har lyckligtvis en tradition av att verkligen göra genomarbetade spel, och The Legend of Zelda: Breath of the Wild är inget undantag. Utöver att spelet hackar till ibland, märkligt nog oftare när enheten sitter i dockan, så har jag inte stött på några tekniska problem. Det är en bedrift med tanke på hur omfångsrikt det är. Nintendo EAD förtjänar en rungande applåd för bedriften, och detta är nu måttstocken för alla andra.

Detta är det största och mest ambitiösa spel Nintendo någonsin släppt. Och det bästa är att det inte bara handlar om en större produktion med mer av allt, utan om att verkligen släppa lös all talang för att skapa ett unikt och underhållande äventyr. Breath of the Wild förändrar förväntningarna på Zelda-serien för alltid och får föregångarna att kännas som futtiga vid jämförelse.

The Legend of Zelda: Breath of the Wild
Var beredd på ett äventyr som slår det mesta annat som gjorts. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är definitionen av ett mästerverk.

Hoppet från ett förutbestämt spel till ett med så stor frihet är enormt. Kanske inte riktigt samma kliv som när Zelda gick från två till tre dimensioner, men inte långt ifrån. Så stor är skillnaden. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är fullständigt briljant och ett absolut mästerverk som hela tiden belönar mig som spelare. Visst hade det kunnat ha mer tekniskt avancerad grafik och bättre sidouppdrag, men från det att jag lämnar grottan i Shrine of Life tills dess att jag med mod i blick tar mig till Hyrules slott för att möta ondskan - så är detta ett av de absolut bästa spel jag någonsin upplevt.

HQ
10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Underbart spelvärld, sanslöst bra spelbarhet, oerhört välpolerat, löjligt mycket Zelda-historia, mästerligt orkestrerat tempo, otroliga pussel, larvigt välgjort narrativ, helt unikt, kopiöst mycket att utforska
-
Kan tappa bilduppdatering, ett fåtal trista sidouppdrag
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Cranes
    Jag är pigg på Zelda-spel och när det är variation på spel och här i Breath Of The Wild upplevs friheten och den stora världen och den är så... 6/10
  • Leorio
    Spelvärlden som förenar det bästa med det klassiska med det bästa med det nya. Här är The Legend of Zelda: Breath of the Wild! Breath of the... 10/10
  • Maheemo
    Till en början så tyckte jag jättemycket om det men ju mer jag spelade så kändes det bara fantasilöst utdraget. Det mesta av speltiden gick åt... 7/10
  • fille49
    Här vcet jag inte riktigt hur jag ska börja, att recensera detta spel är som att köpa korv på Cirkel K klockan 03:40 med massa smygande gubbar... 4/10

Relaterade texter



Loading next content