Svenska
Gamereactor
recensioner
Persona 5

Persona 5

Den hyllade rollspelsserien har äntligen återvänt. Mathias berättar allt om sitt dubbelliv, som skolelev om dagarna och gentlemannatjuv om nätterna...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Solnedgång en vårdag i Tokyo. På väg hem från skolan stannar jag upp på torget, mitt bland hundratals passerande människor, för att se hur dagsljuset sakta försvinner bakom höga skyskrapor. När mörkret gjort sitt intrång låter jag alla tankar om plugg och flickvänsdrama rinna av mig. Nu hör jag hur de viskar. Människorna som samlats på gatorna för att diskutera den tjuvliga som härjar i landet. Inget vet sanningen om mig. Ingen vet att det är jag och mina vänner som klär ut oss till gentlemannatjuvar för att stjäla från de kriminella, de onda och de korrupta. Detta är mitt dubbelliv. Detta är Persona 5.

Låt oss få en sak undanstökad: Jag älskar Persona av hela mitt hjärta. Både del 3 och 4 är enastående rollspel enligt mig, och den bärbara nyversionen av fyran är ett av mina favoritspel någonsin. Om du känner igen dig i detta kommer du troligen älska Persona 5 också, för här återfinns allt som gör spelserien så fantastisk och unik. Du spelar en helt vanlig high school-elev som tvingas flytta till Tokyo och bo hos en förmyndare på grund av en villkorlig dom.

Därefter gäller det att sköta sig i plugget, gå på lektioner, läsa på inför matteprovet och få bra betyg. Dagarna spenderar i skolbänken, medan kvällarna går till nöje och kamratskap. Du lär känna nya kompisar, ser filmer på bio, fiskar i sjön, inleder romanser och skapar minnen för livet. Upplägget är detsamma som tidigare, och utförandet likaså. Räkna alltså med långa, utdragna dialoger mellan ett dussintal karaktärer där det enda du gör är att trycka på X-knappen ett hundratal gånger. Den lugna och stämningsfulla vardagen i Persona 5 är något för dig som gillar att varva ner med ett spel.

Persona 5Persona 5
Det blir mycket prat i Persona 5. Detta är ett väldigt storytungt japanskt rollspel trots allt, med hundratals konversationer. Ibland kan det bli lite för mycket, lite för segt och lite för självspelande. Då kan man enkelt trycka på en knapp för att snabbspola sig igenom sekvenserna.

Men skollivet är bara ena halvan av den genrehybrid som erbjuds i spelet. När du inte lever dig in i rollen som ångestfylld, finnig tonåring utforskar du en alternativ värld där ond, bråd död väntar bakom varje hörn. Den namnlösa protagonisten har nämligen förmågan att utforska andra människors undermedvetna, där förtryckta känslor tagit fysisk form och framstår som monster. Tänk dig Inception, fast mycket mer japanskt! Dessa fiender bekämpas i omgångsbaserade rollspelsstrider där man kan tillkalla huvudkaraktärens inre demoner - de magiska Persona-vidundren som gett spelserien dess namn. Men om kombinationen "gymnasiesimulator/demondräparfest" gör dig lite skeptisk behöver du inte oroa dig, för dessa två halvor kompletterar och förgyller varandra på ett enastående sätt i Persona 5 tack vare en grym story.

Medan Persona 4 var en lättsam historia, med knasiga hjältar och mysterier som påminde en del om Scooby-Doo, bjuder Atlus femma på en mycket mörkare berättelse om ungdomlig revolt. Om att känna sig fängslad av omgivningen, och om vägen till frihet. Huvudkaraktären och hans kumpaner är alla i tonåren, och de har alla anledningar till att avsky de vuxna människorna i deras liv. När de upptäcker att de kan resa in dessa vuxnas undermedvetna bestämmer de sig för att hämnas. De tar således på sig maskeradmasker, beväpnar sig med tillhyggen och skjutvapen, och beger sig sedan in i sina fienders kognitiva världar för att stjäla deras hjärtan. Ja, du läste rätt: de stjäl hjärtan. Det är lika bisarrt som det låter - och minst lika coolt.

Persona 5Persona 5
De maskerade skoleleverna kallar sig för Phantom Thiefes, och ser riktigt coola ut sina tjuvdräkter. På den högra bilden ser vi även spelets nya stealth-system, och med en enkel knapptryckning kan man attackera sin fiende bakifrån, eller ta sig till nästa skydd om man hellre undviker kamp.

Vuxenvärldens utnyttjande av den yngre generationen är spelets röda tråd, och temat behandlas ofta på ett gripande sätt. Skolkamraterna, vännerna och främlingarna du bekantar dig med under din tid i Tokyo bär ofta på synliga såväl som emotionella ärr som orsakats av våldsbenägna, sexuellt utnyttjande eller mentalt nedbrytande vuxna i deras liv. Till en början kommer många av dessa ungdomar säga att allting är som det ska. De förnekar att de lever med en ondska som kontrollerar deras liv. Men genom att spendera tid med dem efter skolan, på helger och under högtider kommer de sakta men säkert öppna upp sig för dig - och några av dem kommer dessutom ansluta sig till din grupp.

Att utforska en annan persons undermedvetna innebär att världen framstår så som offret ser den. En elak lärare ser sina elever som slavar, medan en pengagalen maffiaboss - som spenderar dagarna i ända med att råna och utpressa människor - ser alla andra som vandrande bankomater. Skurkarnas vickande sinnesintryck har dessutom skapat palats för att skydda deras emotionella kärna - deras personliga skatt - och dessa palats är skådeplatserna för spelets stora grottor (dungeons). Målet är alltid att ta sig till skatten genom att navigera genom rum fyllda med fällor, smyga sig genom demonfyllda korridorer och lösa en del pussel. Vare sig du duckar under laserstrålar i ett museum eller undviker övervakningskameror i en bank slutar Persona 5 aldrig överraska med fantasifulla miljöer och nya intressanta hinder.

Persona 5Persona 5
Många av de storytunga ögonblicken berättas via animerade mellansekvenser från Production I.G.

Det råder inget tvivel om att palatsen är den absolut största nyheten i Persona 5. De tidigare spelen bjöd nämligen på slumpgenererade labyrinter fyllda med mörker och fiender som sällan gick att undvika - och det blev enformigt väldigt snabbt. Den här gången har dock Atlus tagit sig tiden och designat riktiga platser där det finns gott om utrymme för utforskning och smygande.

Huvudkaraktären och hans tjuvande vänner kan nämligen gömma sig bakom väggar och hoppa mellan skydd för att ta sig fram osedda. Blir man upptäckt ökar säkerheten i palatset och vakterna blir fler, och det är ett simpelt men välfungerande system som tillför mycket spänning. Det förekommer dessutom en del plattformande. Genom att hålla nere X-knappen och springa framåt kan man klättra på vissa väggar, hoppa över stup och krypa genom ventilationstrummor. Det må vara ytligt, men det ser åtminstone coolt ut och medför lite variation till en aspekt som tidigare varit seriens absolut svagaste.

Med det sagt är det inte alltid en bra idé att undvika strid. Persona 5 är trots allt ett japanskt rollspel, där det är essentiellt att gå upp i level, tjäna pengar och samla loot för att bli starkare. Genom att ta sina fiender på sängen och attackera dem bakifrån innan de sett dig får du äran att slå först i strid. Alla motståndare du möter under äventyret är så kallade Personas, och om du vill ha den enkla förklaringen på vad en Persona är så kan du tänka dig dem ungefär som Pokémon.

Det finns över 200 stycken i spelet, och de är alla grupperade inom tarotkortlekens 22 trumfkort, eller Arkana. En Arkana avgör varelsens styrkor och svagheter, och därför är det viktigt att analysera sina fiender innan man attackerar dem. Att kasta eldklot mot en Persona bestående av is kommer förhoppningsvis resultera i stor skada, men minsta misstag kan leda till att din vistelse i Tokyo får ett abrupt slut. Även på den normala svårighetsgraden kan det bli ohyggligt svårt, så nybörjare bör provspela på en enklare tills de lärt sig alla system.

Persona 5Persona 5
Omgångsbaserade strider brukar bli sömniga i längden, men tack vare högt tempo, pampig musik och läckra animationer välkomnar man dem med öppna armar i Persona 5.

När striderna i Persona 5 är som bäst fungerar de nämligen lite som pussel. Vill man bli framgångsrik gäller det att spela sparsamt och smart så att man inte slösar bort sin kraft på attacker som inte gör maximal skada, och när man möter flera fiender samtidigt gäller det att känna till allas svagheter och utnyttja dessa tills alla fallit ner på knä samtidigt. Då kan man nämligen utöva en stor gruppattack och förhoppningsvis avsluta striden innan man tagit allt för mycket skada själv.

En väldigt välkommen nyhet i Persona 5 är dock att man inte behöver döda alla sina motståndare, för när de fallit ner på knä kan man välja att prata med dem istället för att avsluta deras lidande. Man kan exempelvis hota och tvinga dem ge spelaren pengar eller värdefulla föremål, men man kan även försöka övertala dem att ansluta sig till protagonistens armé - vilket innebär att de kan tillkallas i strid när helst man vill. Det är en riktigt grym nyhet, som belönar skickligt spelande.

När man samlat på sig ett par Personas kan man slå samman två eller fler för att skapa helt nya varelser - som dessutom ärver många av sina "förfäders" förmågor. Man kan alltså skräddarsy sina inre demoner så att de får exakt de attacker man letar efter. Sakta men säkert bygger man upp sitt demonkompendium, och personligen vill jag inte släppa taget om handkontrollen förrän jag samlat dem alla.

Att ställas inför nya Personas, analysera dem, lista ut deras svagheter, försöka fånga dem och sedan skapa nya utgör en stor del av den spelmässiga kärnan i spelet. Samspelet mellan alla dessa olika system är något Atlus fulländade redan i Persona 3 för över tio år sedan, men det är minst lika kul, engagerande och belönande idag. Det tog mig cirka 100 timmar (!) att nå slutet, och många av de timmarna lade jag på att bara lära mig hur de olika Arkanorna hängde samman, och hur de skulle kombineras på bästa sätt för att skapa några av spelets mest kraftfulla väsen.

Persona 5Persona 5
Välkommen till Velvet Room, en drömliknande plats inuti huvudkaraktärens huvud där alla personas du samlat på dig kan undersökas, uppgraderas och sammanställas till helt nya väsen.

I grund och botten är det samma sak vi sett ett par gånger tidigare. Till och med många de Personas du stöter på är direkt hämtade från tidigare spel, men de förändringarna som gjort har bara gjort det hela ännu bättre. Nu kan man exempelvis offra en Persona för att öka en annan Personas level. Man kan även isolera en demon inuti en fängelsecell för att lära dem helt nya styrkor, och slå dem samman med föremål för att skapa speciella vapen och rustningar. Du kan till och med skicka en av dina varelser till en annan slumpmässig spelare över nätet för att tillsammans skapa en ny Persona som ni båda får ta del av.

Om du varit med förr vet du alltså vad du har att förvänta dig från striderna i Persona 5, men även gymnasielivet känns som sagt bekant. Precis som i de två föregående spelen måste du ta dig genom ett helt skolår, där varje dag delats in i ett antal tidsblock som kan spenderas på diverse aktiviteter. Det finns oerhört mycket att se och göra i det digitala Tokyo som Atlus har skapat, men det är inte direkt någon öppen och levande spelvärld så räkna inte med att gå vilse och spendera flera timmar på att utforska stadens bakgator.

Istället reser man mellan mindre, atmosfäriska områden med hjälp av tunnelbanan. Här finns gallerior med butiker som säljer böcker, gåvor, vapen och dylikt. Här finns gym där man kan träna för att få mer hälsa i strid. Här finns nationalparker och nöjesfält att besöka med polarna. Här finns nördhimlen Akihabara med teknikaffärer och arkadhallar. Huvudkaraktärens kvarter har till och med en basebollskjutbana.

Persona 5Persona 5
Hur du spenderar dagarna är helt upp till dig. Det är möjligt att se och göra allt på samma genomspelning om man ständigt optimerar sin tid från början till slut, men man lär gå miste om säkert hälften första gången. Det finns till och med bosstrider och föremål som inte blir tillgängliga förrän i New Game Plus-läget.

Räkna dock inte med någon minispelssamling, så de flesta aktiviteterna du deltar i är självspelande. Utmaningen ligger snarare i att hinna med så mycket som möjligt och samtidigt utveckla huvudkaraktären inom områden som kunskap, mod och karisma. Dessa egenskaper låser i sin tur upp nya sociala möjligheter. Allt du gör kräver dessutom dyrbar tid. Du väljer hur dagarna ska spenderas - och med vem. Runt om i Tokyo finns ett tjugotal intressanta individer att lära känna, och deras bakgrunder och berättelser är ibland lika engagerande som det huvudsakliga äventyret. Alla dessa relationer, eller Confidants som spelet kallar dem, motsvarar varsitt trumfkort i en tarotkortlek, och ju mer man utvecklar en relation desto starkare bli alla Personas inom den specifika Arkanan.

Confidant-relationerna är något serien alltid gjort bra, då de ofta innehåller genuin karaktärsutveckling, och Persona 5 är inget undantag. Här får man bland annat hjälpa en före detta Yakuza-medlem undfly sitt förflutna, och se en ung kvinna återanpassa sig till samhället efter hennes moders bortgång. Det finns gott om utrymme för både tragedi och komik i dessa sidospår, och alla karaktärer kommer till liv tack vare ett bra manusarbete och riktigt grymma engelska röster (även om stora delar av spelet dessvärre saknar röstskådespeleri). Precis som många andra aktiviteter i spelet är dessa relationer oftast självstyrda, men vissa av dem leder till sidouppdrag och öppnar upp för romantiska möjligheter. Alla trogna Persona-spelare där ute vet dock att man ska vara försiktig med att inte dejta flera tjejer samtidigt, så kom inte och säg att jag inte varnat dig...

Persona 5Persona 5
Persona 5:s Tokyo är en mysig och atmosfärisk plats, men den är inte särskilt öppen.

Antalet fulländande relationer kommer slutligen avgöra vad som sker huvudkaraktären när skolåret närmar sig sitt slut. Jag spenderade som sagt 100 timmar med spelet innan jag nådde den sista bosstriden, men det kan ta slut långt före dess om man inte spelar sina kort rätt. Med det sagt var jag själv långt ifrån att uppleva allt som Persona 5 hade att erbjuda under min tid med spelet. Nu är jag redo för omgång nummer två, och det finns massvis med relationer, aktiviteter, fiender och Personas som jag planerar att utforska närmre denna gång. Detta är alltså ett spel med väldigt lång livslängd. Det finns hundratals småsaker jag inte kommer hinna skriva om i denna recension, och trots att jag redan skrivit cirka 12 000 tecken har jag inte ens hunnit nämna de två bästa sakerna med spelet. Så här kommer några ord om dem också.

Ser du bilderna ovan? Tro mig, de gör inte spelet rättvisa. Persona 5 må inte vara något tekniskt avancerat spel - det utvecklades primärt till Playstation 3 trots allt - men ändå har Atlus lyckats skapa ett av de mest stilfullt presenterade spelen jag någonsin skådat. Allting, från gränssnittet i strid, till menyerna, från dialoganimationerna till karaktärsdesignen bara skriker spelglädje. Vanligtvis föredrar jag diskreta och stilrena gränssnitt, men här av man verkligen lyckats trots att man strävat efter motsatsen. Att se allting i rörelse är en fröjd för ögat, och jag tror inte att jag någonsin kommer tröttna på övergångarna in och ut ur strid. Jag har dessutom fått ett dussintal medryckande låtar från spelet på hjärnan som jag inte lär bli av med på väldigt länge.

Persona 5Persona 5
Det är inte varje dag man kan ge ett spel beröm för hur dess menyer och gränssnitt ser ut, men presentationen i Persona 5 är slående läcker vare sig man bläddrar bland föremål, sidouppdrag eller SMS:ar med sina vänner.

Sist ut har vi det absolut bästa med Persona 5 - som även varit det bästa med serien i ett decennium - nämligen protagonistens bästa vänner. Jag vet inte hur Atlus lyckas gång på gång, men här finner du hur som helst en grupp karaktärer som verkligen känns levande. De skrattar och gråter tillsammans, och finns vid varandras sida genom vått och torrt under ett helt års tid. De åker till stranden tillsammans, de åker till Hawaii, de går på festivaler och spenderar juldagen ihop. Det är dynamiken mellan dem som gör det så trovärdigt, och alla bekymmer kring matteprov, tjuvande och livsfarliga bossfigurer försvinner så fort jag samlas med resten av gruppen och bara chillar i en timme eller två.

Om jag ska sammanfatta min tid med Persona 5 lite snabbt antar jag att det hela känns väldigt, väldigt bekant. Skillnaderna mellan Atlus senaste och Persona 4: Golden för fyra år sedan är faktiskt inte allt för stora. Och då jämför vi alltså ett Playstation Vita-spel med ett Playstation 4-spel. Nästa gång vill jag se Atlus ta rejäla risker med serien. Jag vill se vad som skulle kunna hända om man verkligen tog vara på de nya konsolernas prestanda.

Atlus har nämligen redan bemästrat just detta upplägg, just det här formatet och alla dess komponenter, många gånger tidigare. Det ska dock inte ses som en anledning till att avstå från Persona 5, för det är fortfarande ett av de största, mest ambitiösa och genuint roliga rollspelen jag upplevt. Har du varit med förr vet du redan exakt hur underbart det kan bli, och har du aldrig spelat Persona tidigare har du något väldigt magiskt att se fram emot. Så slå dig ner i skolbänken och ta på dig maskeradmasken. Du kommer inte ångra det.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Persona 5
Persona 5
Persona 5
Persona 5
Persona 5
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastiskt stilfull presentation, djupt och belönande stridssystem, enormt mycket innehåll, grymma uppdrag, charmiga karaktärer, atmosfärisk spelvärld
-
Tekniskt föråldrat, få riktiga nyheter
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Larakii
    Persona 5 Introduktion Det fanns mycket inom presentationen i Persona 5 som tilltalade mig personligen, den flotta art-stylen, inslag av jungiansk... 9/10

Relaterade texter

Persona 5Score

Persona 5

RECENSION. Skrivet av Mathias Holmberg

Den hyllade rollspelsserien har äntligen återvänt. Mathias berättar allt om sitt dubbelliv, som skolelev om dagarna och gentlemannatjuv om nätterna...

Persona 5 har sålt 3,2 miljoner exemplar

Persona 5 har sålt 3,2 miljoner exemplar

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Persona-serien startade som ett nischspel för en japansk publik, men precis som Final Fantasy och Dragon Quest har det med tiden blivit ett internationellt fenomen som...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy