Everblue 2

Ett par spel av samma sort som Everblue 2 har släppts tidigare. 1996 kom bland annat Aquanaut's Holiday som lät spelaren glida runt under havsytan och utforska saker. Everblue 2 faller in i ganska precis samma fåra och är egentligen en form av dykarsimulator snarare än ett riktigt spel. Det har spelets skapare Arika försökt råda bot på genom införandet av en enkel story om hur äventyraren Leo denna gång strandat på en karibisk ö, där han kommer i kontakt med en dykarförening.
Problemet är att storyn verkligen känns som en ursäkt för att spelet ska få något mål överhuvudtaget. När man inte är i vattnet kan man röra sig inom ett begränsat område på den lilla karibiska ön, och besäka till exempel marknader eller hotell för en god natts sömn. Men man styr aldrig någon figur, utan man klickar sig fram på precis samma vis som de gamla Lucas Arts-spelen The Adventures of Monkey Island och Sam & Max Hit the Road. Skillnaden kontra de sistnämnda var att de hade ett tydligt användargränssnitt samt framför allt en mus. Nu får man styra markören med den analoga styrspaken. Särskilt smart gjort är det i övrigt inte heller. Man ser i princip bara stillbilder med monotont animerade figurer som gör samma sak om och om igen och menyerna är ofta röriga.

Nå, spelet handlar om hur Leo tar tar plats i dykargänget Amigos och bekämpar ett ondskefullt företag som skadar både fisk och koraller runt den lilla paradisön. För att i enkla drag beskriva hur man bekämpar dem så dyker man och hittar saker eller tar kort, som man sedan säljer så man kan köpa en bättre dykarutrustning som gör att man kan hitta ännu mer värdefulla saker ännu djupare så man kan köpa ännu bättre dykarutrustning och så vidare. Inget vidare vettigt system. Dessutom har man sneglat friskt på den traditionella japanska rollspelsgenren, vilket lär störa de som vill åt de mer seriösa dykarbitarna.

Nu har jag varit gnällig länge nog. Spelet är, som synes på betyget, givetvis inte utan poänger. Faktumet är att huvuddelen av spelet, nämligen den tid man spenderar under vattenytan är riktigt trivsam. Särskilt de delar där man får dyka i gamla vrak. Bitvis skänks nästan en kuslig känsla där man simmar helt själv i båtar som tillbringat åratal på bottnen. Man kan heller inte göra hur man vill på havsbottnen, man får oftast ett mål med sin dykning som helst bör utföras innan luften tagit slut eller hälsopoängen. Den sistnämnda faktorn påverkas starkt negativt av att man simmar för tungt lastad, eller naturligtvis om man blivit attackerad av en farlig fisk.

Rent grafiskt är jag kluven. När man är på land så håller grafiken inte ens godkänd Playstation One-nivå, utan allt består som ovan nämnt av stillbilder, över vilka man rör sin markör. Men när man kommer under ytan blir det mer spännande. Ett rikt urval av olika fiskar simmar majestätiskt omkring och bottnen täcks av koraller. Och som nämnt ovan blir det extra läckert när man får simma in i ett gammalt vrak. Däremot måste jag säga att jag tycker att sikten är för begränsad. Jag brukar tillhöra de som snorklar flitigt när jag är utomlands, men jag har aldrig sett vatten som i dessa länder redan på 2-3 meters djup endast erbjuder två meter fri sikt. Lite synd.

Ljudet låter som man kan förvänta sig med tysthet, några bubbelljud och liknande. Då och då får man musik, vilket ofta består av riktigt vackra kompositioner. Åter är det på land det verkliga skräpet finns. En riktigt infantil och irriterande slinga mals om och om igen och inga figurer säger ett smack. Det är bara att konstatera att spelets fokus ligger på havsbottnen och att det andra bara är irriterande rekvisita. Och det stör mig. Varför sabba en bra del med en annan riktigt dålig? Varför inte bara skita i hela kvasihistorien och låta spelaren dyka på kända platser som vid exmpelvis vid Pearl Harbour. Sedan kan man få hitta kända saker och tjäna pengar till bättre dykarutrustning den vägen. Nu känns det som Arika har skrämt bort de som kan tänkas vara intresserade av en dykarssimulator genom att ge på tok för stor plats åt strunt, medan den som söker ett äventyr istället får finna sig i en massa dykande hela tiden. Detta är väldigt synd. Men vet du med dig som spelare att du gillar dykning så är Everblue 2 tveklöst värt att titta närmare på. Bara du kan stå ut med att behöva göra massa kvasisysselsättning för att verkligen få göra det spelet egentligen går ut på. Synd på så rara ärtor.