Svenska
Gamereactor
recensioner
Splatoon 2

Splatoon 2

Efter att ha missat det första bläckkriget på Wii U slänger sig multiplayerveteranen Oliver Thulin hungrigt in i Switch-uppföljaren för att testa seriens potens på marknaden...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag har varit ett fan av Nintendo sedan urminnes tider och det är därför det har varit så ledsamt att se dem hamna på efterkälken på senare år. Wii var visserligen en kommersiell succé, inte minst tack vare dess blygsamma prislapp och kontrollmetod som stod ut ur mängden, men det var ungefär där som de tappade mig lite. De kunde inte längre mäta sig med konkurrensen på ett tekniskt plan och många av den generationens mest influensrika varumärken sken med sin frånvaro på Nintendos format av den anledningen. Wii U var en fortsättning på samma marknadsstrategi och står sig som den minst använda och minst intressanta konsol jag ägt.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Men nu är det 2017. Switch är verkligen en genomtrevlig konsol och spelen de fokuserar på nu är fräscha på ett sätt som de inte varit på länge. Spel som Arms och Splatoon, som rör sig i kölvatten som den japanska jätten inte riktigt simmat i förut, skvallrar för mig om att nytt blod har fått göra sitt avtryck och detta märks även i deras mest ikoniska serier. The Legend of Zelda: Breath of the Wild är större och mer ambitiöst än något Nintendo tagit sig an förut (vilket resulterade i en av de bästa spelupplevelserna jag haft på flera år) och Super Mario Odyssey ser ut att bli något av ett kreativt nirvana.

Min poäng är att Nintendo känns hetare än de gjort sedan Gamecube släpptes för mig och jag kunde inte vara gladare. Nästa storspel att inta Nintendos senaste konsol är Splatoon 2, som jag har tillbringat ungefär två veckor med. Jag missade originalet till Wii U, lite på grund av att det inte kändes särskilt hett att spela en tävlingsinriktad multiplayer-shooter till just Wii U. Jag var dock ombord för tvåan så fort jag fick min Switch och jag insåg hur väl jag trivdes med enheten. Konceptet med Splatoon är nämligen briljant. Det är som sagt, i sin kärna, ett multiplayerspel där matcherna kan bli lika hektiska och tävlingsinriktade som i valfritt Call of Duty-spel men istället för att fylla varandra med bly splattar spelarna varandra med färgat bläck. Banorna ska täckas med så mycket av ditt lags färg som möjligt och med ett knapptryck kan du sömlöst förvandla dig till en bläckfisk som graciöst kan simma genom sitt bläck. Det är så typiskt Nintendo på ett underbart sätt.

Splatoon 2
Splatoon 2 fungerar väl som en inkörsport för folk som inte spelade originalet. Precis som i Mario-spelen finns det inte mycket till story att tala om här ändå.

Eftersom att jag är en nybörjare (men kanske mest för att multiplayerservrarna inte hade kommit igång ännu) tog jag mig an enspelarkomponenten först, utan att ha en aning om vad som väntade mig. Jag får snabbt förklarat för mig att onda Octolings (som inte ska förväxlas med de goda Inklings, squid och octopus är två olika saker) har kidnappat (eller "squidnapped", som de säger) deras älskade "Zapfish" som råkar vara staden Inkopolis främsta energikälla. Det blir således spelarens jobb att rädda den och återge hoppet till staden. Det blir snart tydligt för mig att kampanjen är strukturerad ungefär som ett Mario-spel, där jag rör mig från bana till bana i en hubbvärld som kulminerar i en bossfajt innan jag tar mig vidare till nästa värld.

De flesta banorna fokuserar på en särskild spelmekanisk idé eller finurlig bandesignsgimmick som vänds och vrids på i kombination med klurig fiendeplacering för att hålla dig på tå och varje bana slutar med att du erhåller en liten zapfish, inte helt olikt hur Mario får en stjärna när han klarar en bana i exempelvis Super Mario Galaxy. Kampanjen fungerar väl som förberedelse inför multiplayerdelen då det tvingar dig att spela med olika typer av vapen baserat på bana. Detta förhindrar dig från att bli alltför beroende vid ett visst vapen så att du blir lite mer flexibel såväl som håller upplevelsen fräsch genom spelets gång.

Splatoon 2
Alla vapen har sina egna tilldelade sekundära och specialvapen och det är viktigt att lära sig vad deras användningsområden är om du vill vara effektiv på slagfältet.

Jag älskar verkligen vapenutbudet i Splatoon 2. Du börjar med en rätt traditionell men ändå formidabel pistolliknande bläcksprutare men introduceras med jämna mellanrum till nya, lite fiffigare alternativ. Jag gillar rollern, som du kan använda för att snabbt lämna ett brett bläckspår efter dig och skrattade högt när jag fick lägga vantarna på den "destruktiva sloshern" - som bara är en hink full av bläck. Här finns också mindre fantasifulla men inte mindre effektiva bläckskjutande varianter av krypskyttegevär, miniguns och granatkastare. Jag fastnade snabbt för det nya vapnet "splat dualies" som är en bläckskjutare i varje hand vilket ökar skjuthastigheten. Med dessa vapen är man lite rörligare i strid också, då ett tryck på hoppknappen under eldgivning låter din karaktär göra upp till två snabba kullerbyttor åt valfritt håll. Jag gillade även bossarna som trots att de aldrig blev särskilt svåra att besegra ändå lyckades underhålla med lustig design och fiffiga tillvägagångssätt.

Men även om min tid med kampanjen var en trevlig var det multiplayern jag verkligen ville åt och det är definitivt där spelets kött och potatis finnes. Turf War, det huvudsakliga läget du kommer spela i Splatoon 2, är verkligen vansinnigt roligt. Hela poängen med Turf War är att se till att ditt lags bläck täcker en större yta av banan när tre minuter har gått. Därför är läget en bra utgångspunkt för mindre erfarna spelare, du behöver inte vara den bästa spelaren för att ändå göra nytta. Det betyder inte att mer aggressiva spelare inte kommer få sin beskärda del skoj dock, det är givetvis viktigt att eliminera motspelare så att de får mindre utrymme att bläcka ner territorium.

Splatoon 2
Det finns inget alternativ för att sluta spela mitt i en onlinematch vilket förhoppningsvis kommer göra det mindre frestande för ilskna förlorare att lämna sitt lag i sticket i vredesmod.

Något som Nintendos multiplayersatsningar har fått kritik för genom åren är att de straffar de skickligare spelarna och belönar de sämre. Det blåa skalet är ett evigt frustrationsmoment för spelaren som generellt håller ledningen i Mario Kart och i Mario Party delas bonusstjärnor ut till den som är sämst bara för att. Splatoon 2 (och jag förmodar att detta gäller originalet också) är å andra sidan väldigt skicklighetsdrivet och gapet mellan den bästa och sämsta spelaren är oerhört stort. Jag gillar den typen av multiplayerspel, titlar som bjuder på ett djup som tillåter spelarutveckling för den som verkligen hänger sig. På det sättet påminner spelet mer om grejer som Super Smash Bros - det finns sätt för en nybörjare att ha kul men den bättre spelaren kommer alltid segra.

Och jag har bara på dessa två veckor blivit en betydligt bättre Splatoon-spelare än jag var när jag testade originalet hos en vän. Man börjar utnyttja banornas vertikalitet på ett mer effektivt sätt och man lär sig sina begränsningar och styrkor. Jag blev även positivt överraskad av nätkoden i spelet. Jag kände aldrig av något lagg som störde min förmåga, jag blev aldrig urkopplad ur en pågående match och bilduppdateringen ligger ständigt på silkeslena sextio bilder i sekunden. Till och med att hitta matcher har gått relativt bra, särskilt med tanke på att det bara är mediafolk som redan har spelet. Det har helt enkelt varit en väldigt stabil upplevelse från början till slut.

Splatoon 2
Humpback Pump Track, Port Mackerel, Sturgeon Shipyard, Moray Towers, Inkblot Art Academy, Starfish Mainstage, The Reef. Alla multiplayerbanor i Splatoon 2 är diskret döpta efter... ja, ser ni vad temat är?

Bara Turf War kommer hålla mig underhållen i veckor framledes men det finns ytterligare tre tävlingsinriktade spellägen i Ranked Battle. Splat Zone fungerar ungefär som ett klassiskt King of the Hill-läge där det gäller att bläcka ner en eller två nyckelpunkter i mitten av kartan och se till att hålla den i ditt lags kontroll. Tower Control handlar i sin tur om att ställa sig (och hålla sig i liv) på en neutral plattform medan den långsamt rör sig mot fiendens bas och Rainmaker fungerar ungefär likadant med skillnaden att det istället är ett kraftfullt vapen som behöver eskorteras till fienden. Dessa lägen är mer kaotiska än Turf War eftersom att all action är isolerad till en särskild punkt på banan hela tiden. Samtliga kan vara riktigt kul i omgångar när man suktar efter något som är lite våldsammare än Turf War och det är trevligt att ha lite olika alternativ.

Sedan finns det även ett helfestligt samarbetsläge kallat Salmon Run där du och tre andra spelare slår ihop er för att slåss mot horder av fiender kallade "Salmonoids". Du och dina medspelare kommer tilldelas vapen på måfå som sedan byts runt mellan vågorna och målet är att samla in så många guldägg ni kan innan tiden tar slut. Jag underskattade hur roligt detta faktiskt var och jag ser fram emot att spela några rundor med goda vänner när spelet släpps. Det finns sju (eller var det åtta, kanske?) olika sorters bossfiskar att slåss mot och alla har sina egna styrkor och svagheter som spelaren måste vända emot dem. På högre nivåer blir det grymt hetsigt och bland spelarna råder det lika delar samarbetsanda som tävlingsinriktad frenesi då spelarna belönas olika beroende på individuell prestation. Salmon Run, som inte fanns i originalet, är ett perfekt tillskott till ett multiplayerspel som Splatoon 2.

Splatoon 2
Spelinbjudningar och röstkommunikation är menade att skötas genom Nintendo Switch Online-appen som släpps samtidigt som spelet den 21 juli. Således har vi inte kunnat testa hur väl det fungerar.

Jag har dock några punkter av lite mer negativ natur att ta upp. För det första tycker jag att det är konstigt att Nintendo har valt att begränsa antalet banor som går att spela inom varje spellista till två. De byter ut banorna i rotationen varannan timme så det är ingen "deal breaker" men det är en konstig restriktion som resulterar i att det ibland händer att jag får spela samma bana tre gånger på rad. Salmon Run kan dessutom bara spelas under särskilda tider på dygnet och jag förstår ärligt talat inte vad motivationen är. Här finns inte heller något stöd för spel på delad skärm, något som jag på förhand (kanske lite naivt) nästan hade tagit för givet att det skulle finnas. Jag hade också önskat att jag kunde byta vapen och utrustning medan jag väntar på att hitta en match (eller mellan matcherna) men jag måste backa hela vägen ut i lobbyn för att kunna göra det.

Men på det stora hela är det ytterst lätt att rekommendera Splatoon 2. Faktum är att jag tycker att alla som äger en Switch bör ge det en chans, oavsett om man gillar multiplayershooters eller inte. Detta kan mycket väl vara rätt spel att få den ointresserade intresserad. Det ingen tidigare kännedom av serien innan man ger sig i kast med uppföljaren och jag kan nästan garantera att du kommer ha kul med detta i sällskap med några vänner. Det finns något för alla och det är lika kul för en vuxen smått cynisk tråkmåns som mig som för de yngre spelarna. Splatoon 2 är utan tvekan årets hittills bästa multiplayerspel, helt enkelt. Åtta bläckfisktummar upp!

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Vansinnigt kul grundidé, rolig och varierad vapenarsenal, gott om innehåll, lyckat Salmon Run-läge, charmig grafik, bra speldjup, gott om utrymme för både nybörjare och proffs
-
Konstiga banrestriktioner, inget stöd för delad skärm
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Leorio
    Barn, bläckfiskar, glada färger och fler vapen än du kan hålla reda på. Här är Splatoon 2! Ja men, är det roligt att spela? Spel i dessa... 10/10

Relaterade texter

Splatoon 2Score

Splatoon 2

RECENSION. Skrivet av Oliver Thulin

Efter att ha missat det första bläckkriget på Wii U slänger sig multiplayerveteranen Oliver Thulin hungrigt in i Switch-uppföljaren för att testa seriens potens på marknaden...

Klassiska vapen på väg till Splatoon 2

Klassiska vapen på väg till Splatoon 2

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Nintendos färgfest Splatoon 2 kommer inom kort att få en mastigt uppdatering med inte mindre än tio nya vapen. Och med nya menar vi gamla. Det handlar nämligen om tio...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy