Hey! Pikmin

Nintendo 3DS lever i allra högsta grad och det är ganska påtagligt när den japanska TV-spelsjätten fortsätter att pumpa ut spel till deras bästsäljande spelkonsol. Innan året är slut kan vi se fram emot flera fina speltitlar såsom Metroid: Samus Returns, Pokémon Ultra Sun/Ultra Moon och Kirby 25th Anniversary. Det är rätt tydligt att deras portabla spelkonsol fortfarande spelar en viktig roll i deras framtidsplaner, trots att den högaktuella Switch är ett stekhet ämne på marknaden.

Eftersom jag har spenderat ohälsosamma mängder tillsammans med de färggranna grönsakerna Pikmins till både Gamecube och Wii U, så blev jag otroligt glad när Hey! Pikmin utannonserades. Det kändes extra roligt eftersom jag har trånat efter ett bärbart Pikmin-spel i en halv oändlighet nu, men samtidigt har jag varit aningen skeptisk på grund av att det inte är någon renodlad uppföljare vi talar om, utan mer en fristående spinoff.

I Hey! Pikmin axlar du återigen rollen som den halvflummiga kaptenen Olimar som i sedvanlig ordning har tvingats kraschlanda på en främmande planet. Den här gången ska du inte ge dig ut på jakt efter skeppsdelar och dylikt, utan istället måste du hitta 30 000 Sparklium för att du ska kunna laga ditt skepp. Det kanske låter som ett evighetsprojekt men sanningen är den att det finns massor av den varan att finna på varje värld. Pikmin-serien har tidigare varit en salig blandning av realtidsstrategi och pusselspel, men Nintendo 3DS-äventyret lägger även till actionmoment där det gäller att dra nytta av varenda liten Pikmin du har till förfogande.

För till skillnad från tidigare Pikmin-spel så kan du bara leda maximalt 20 Pikmins samtidigt och för att upptäcka många gömda skatter på en värld så måste du oftast ha alla grönsaksliknande figurer med dig fram till slutet på nivån. Dessa Pikmins finns i flera olika utföranden, alla med olika färdigheter. En röd Pikmin kan gå igenom eld, en gul Pikmin gillar elektricitet och kan kastas extra högt, en blå Pikmin kan simma i vatten och den svarta sumo-Pikmin kan krossa isblock. Vägen mot ditt mål är kantat av en mångfald pusselmässiga problem, där du måste använda alla olika Pikmins till speciella ändamål och därutöver kryllar det också av fientliga varelser, vars enda syfte är att göra livet extra surt för dig.

Det tar inte alls många minuter innan jag inser hur underhållande och beroendeframkallande det verkligen är. Du får Olimar att ströva framåt med hjälp av styrkorset men den stora nyckeln till framgång stavas pekskärmen. Styluspennan använder du till större delen av äventyret och den kommer väl till pass när det vankas strider och pusselmoment. Dina Pikmins är ett absolut måste för överlevnad och dessa beordrar du genom att använda pennan. Bland annat använder du dem för att kasta som projektiler mot dina fiender eller för att lösa diverse pusselmoment.

Problemet med stylusfokuserade spel är att kontrollschemat kan bli tröttsamt efter en stund men Nintendo ska ha all cred för att det hela tiden känns bekvämt att spela och att det aldrig blir särskilt tröttsamt att kontrollera Olimar eller att ge order åt Pikmins. Oavsett om det rör sig om spelets grundläggande spelkontroll, eller om du måste aktivera Olimars jetpack med hjälp av pekskärmen så känns det hela tiden komfortabelt, mysigt och underhållande.

Tyvärr har Nintendo förmågan att släppa spel som är anpassade för de yngre åldrarna än för oss lite mer rutinerade TV-spelsrävar. Så är också fallet med Hey! Pikmin. Hela äventyret är sådär frustrerande enkelt och under min genomspelning fick jag bevittna Game Over-skärmen exakt noll gånger, vilket är ett svagt tecken med tanke på att jag i vanliga fall är en usel spelare. Själva utmaningen ligger istället i att försöka hålla så många Pikmins vid liv som möjligt för att på så sätt kunna lösa nivåernas slutpussel som ger dig en av spelets åtråvärda skatter. Och det är just själva skattletandet som är den mest underhållande aspekten och också det som gör Hey! Pikmin riktigt beroendeframkallande. Pikmin-serien är i regel känd för att bjuda på många, härliga referenser från olika Nintendo-spel och bland skatterna jag hittade fann jag bland annat en Game Boy Advance-enhet, en The Legend of Zelda: A Link's Awakening-kassett samt en Super Mario Bros-kassett. Det är också trevligt att kika in sitt galleri med skatter där det också går utmärkt att läsa mer om den aktuella skatten.

Även om spelet är på tok för lätt så är det tillräckligt varierande för att underhålla mig hela vägen till slutet. Trots att äventyret är ganska långt för att vara en 2D-plattformare till ett bärbart format, så förvånades jag snabbt över hur pass varierande banorna var. Hey! Pikmin bjuder på flera överraskningar och alla spelets världar är unika på sitt lilla vis och de fyra banorna som finns på varje värld är riktigt omväxlande där det vankas allt mellan kloakdykning till skogspromenader. Däremot imponerar inte bossfighterna särskilt nämnvärt och de är aldrig speciellt innovativa eller spännande att möta, och de är inte heller svåra att besegra.

Efter varje avslutad nivå så kan du besöka något som heter Pikmin Park och det är en plats där alla dina Pikmins samlas, och där kan du beordra dem till olika platser i parken för att låta dem söka igenom området så att de kan skörda viktiga resurser. Till exempel så kan du kommendera dina blåa vatten-Pikmin att söka igenom en liten sjö och efter en stund kommer det också rendera i en belöning. Pikmin Park är ett trevligt avbrott från spelets nivåer och jag önskar jag kunde säga detsamma om bonusrummen. Dessa låser du upp om du hittar ett visst antal skatter under en speciell nivå och under en begränsad tid ska du försöka samla så många Sparklium som möjligt. Tyvärr känns bonusnivåer identiska men samtidigt måste jag också tillägga att jag inte har testat alla eftersom majoriteten av dessa får du bara tillgång till om du använder speciellt utvalda Amiibo-figurer.

I slutändan kan jag inget annat än att rekommendera Hey! Pikmin och även om spelet har sina brister så ska man inte heller glömma bort att det är charmigt, avkopplande och underhållande i sina stunder. Nu när jag äntligen har fått spela en portabel Pikmin-variant så kan jag knappt bärga mig för att se vad Nintendo kan göra med den kommande Switch-versionen.