Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Sonic Mania

Sonic Mania

Segas blåa långdistanslöpare gör återigen entré och den här gången i form av en ihopmixad nyversion. Fredrik har recenserat och delat ut ett betyg...


Sonic har haft det riktigt, riktigt tufft de senaste 20 åren och bortsett från Sonic Generations så har jag egentligen inte haft särskilt roligt med ett enda Sonic-spel sedan Sonic & Knuckles lanserades 1994. Det ska dock sägas att jag inte heller var någon större Sonic-fantast under mina yngre dar, eftersom jag hellre föredrog att käka svamp, glida genom rör och hoppa på Goombas som Nintendos lönnfeta rörmokare. Så fort någon av mina skolkamrater började pratade om Sonic the Hedgehog så blev jag snabbt aggressiv och intog en försvarsposition med garden i högsta hugg. På den tiden var det Nintendo och Sega som dominerade TV-spelsmarknaden och när jag var ung var det ett krav att stå på endera sida. Antingen älskade man Mario eller Sonic. Det var omöjligt att gilla de båda och jag minns bland annat hur den populära TV-spelstidningen Sega Force intog en ganska humoristisk ställning i konsolkriget genom att censurera bort "Nintendo" för att istället använda sig av "Nintönto".

Detta är en annons:
Sonic Mania
Alla bilder i denna text har vi tagit själva och alltså norpat själva från spelet.

Jag växte upp och började uppskatta Sonic mer och mer och idag håller jag faktiskt Sonic-serien som en av mina stora favoriter till Sega Mega Drive. Som jag nämnde i början av texten lyckades Sonic Generations riktigt bra, medan övriga installationer har varit ojämna historier. Sonic behöver en nystart och det verkar inte som om Sega själva förstår vad fansen vill ha. Serien behöver bli betydelsefull igen och utvecklaren Sonic Team har knappt lyckats skapa ett enda godkänt spel på många, många år. Nu har Sega gjort sig redo för en rejäl kraftansträngning och utlovat flera bra Sonic-spel. Ett av dem är Sonic Mania som inte utvecklas av den ordinarie spelstudion utan istället har de tagit hjälp av Christan Whitehead, Headcannon och PagodaWest Games. Om du känner igen namnet Whitehead sedan tidigare så beror det på att det var han som var med och uppdaterade klassikerna Sonic the Hedgehog, Sonic the Hedgehog 2 och Sonic the Hedgehog CD. Christan Whitehead är också ett stort Sonic-fan och han om någon borde ju rimligen veta vad fansen vill ha.

Det vore en lögn att inte påstå hur okristligt supersugen jag har varit på Sonic Mania sedan utannonseringen ägde rum, där varenda liten uppvisad bild på Segas kommande retroäventyr har fått mig att längta så ofantligt mycket. Sonic Mania blandar friskt mellan de tre numrerade Sega Mega Drive-spelen inklusive Sega Mega CD-äventyret. Eftersom Sonic inte klarar av att behärska 3D-steget så har de gjort vad fansen har skrikit om i alla år genom att återgå till den ursprungliga stilen och skapat upphottade versioner av dåtidens spel. Sonic Mania är alltså ett helt nytt Sonic-äventyr med omarbetade versioner av de klassiska banorna som även har mixats ihop med nya nivåer, fiender och bossar.

Sonic Mania
Det finns massor av bossar och de allra flesta kommer du att känna igen från tidigare installationer.

Redan från början märks det tydligt att Sonic Mania är skapat med ren kärlek, för deras ihopmixade nyversion är originalbanorna trogna. Grafiken har fått sig ett ordentligt lyft med en fantastisk detaljrikedom i de återuppbyggda miljöerna där allt har återskapats på ett sätt som faktiskt känns rätt. För att nämna ett exempel så har den klassiska banan Green Hill Zone fått ett ordentligt lyft med nya fiender och en helt ny spelsektion. Dessutom har den traditionella första bossen från originalspelet gjorts om från grunden, och även om jag har spelat originalnivån ett åtskilliga gånger under årens lopp så känns Sonic Mania som ett nytt, fräscht och spännande spel. Grafiken i spelet är en direkt HD-konvertering av 16 bitars-grafiken från Sega Mega Drive, och det ser fantastiskt ut på min platt-TV. Banorna är ännu färgstarkare och hela äventyret rullar på i finfina 60 bilder per sekund.

Man använder sig alltså av gamla tillgångar för att skapa nytt krut i spelserien och det fungerar alldeles galant. Det nyaste och mest imponerande exemplet kommer från dagens nyutvecklade Chemical Plant Zone. Banan bygger alltså på Sonic 2-banan (f'låt, zonen menar jag) med samma namn och den kännetecknas av metalliska bergskedjor och snabbvridningsrör. Detta återanvänds perfekt och utgör grunden för en rad nya nivåelement och designidéer. Banan känns ännu mera kemisk än tidigare och de nya "Drop Dash"-rörelserna som låter Sonic rusa framåt så fort han rör marken kommer ännu mer till pass.

Sonic Mania
Den nya nivån Studiopolis är ett trevligt tillskott.

De återutgivna nivåerna imponerar avsevärt mycket mer på mig än vad de först gjorde när jag spelade originalet på 90-talet. En annan sak som verkligen imponerar är zonerna som är helt nya för serien. En av de häftigaste upplevelserna är den neonfyllda banan Studiopolis. En nivå proppad med filmrullar, spelmaskiner och andra betydelsefulla moment som snabbt för tankarna åt Las Vegas hållet. Ännu bättre blir det av att Christian Whitehead och resten av gänget har kastat in flera härliga referenser från olika Sega-spel där bland annat hänvisningar till Street of Rage och Daytona USA förekommer.

Sonic Mania
Sonic Mania
Sonic Mania
Sonic Mania
Detta är en annons: