Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Fahrenheit

Fahrenheit

Ett av årets mest efterlängtade spel är här. Håller Fahrenheit samma klass som vi hade hoppats och är det räddningen för äventyrsgenren?


Facebook
TwitterReddit

Vinterkylan håller New York i sitt grepp. En korp flyger ner mellan husen och sätter sig i toalettfönstret till en diner. Lucas Kane sitter i ett av toalettbåsen och ska snart dras in i sitt livs äventyr, ett äventyr som förändrar hans syn på livet och världen. Som vore han i trans mördar han en äldre man på toaletten i korpens åsyn. Här tar vi som spelare över, det handlar om att fly från polisen och försöka förstå vad det var som hände när Lucas mördade mannen på dinern. Fahrenheit känns i grunden som ett klassiskt äventyrsspel där handlingen är A och O, men det bygger också vidare och bryter ny mark.

Fahrenheit har varit under utveckling mycket länge och var först tänkt att släppas i episoder, ett upplägg som är kvar då spelet är uppdelat i 40 episoder. Handlingen skulle kunna vara hämtad ur TV-serien Millennium, åtminstone till en början, och dramaturgin påminner om Jagad, då man dels styr den oskyldige Lucas och dels poliserna Carla och Tyler som försöker hitta honom. Ett spännande upplägg som tillför mycket och ger en hel del tempomässig variation i berättandet.

Till en början kan Fahrenheit misstas för en relativt fri och öppen spelupplevelse. Du kan välja hur mycket du vill dölja mordet på toaletten, om du vill erkänna det för polisen ute i dinern eller vilka fysiska bevis du vill lämna efter dig. Men detta är mest dekoration, den huvudsakliga storyn har ett traditionellt upplägg och är linjär. Dina val påverkar detaljerna, men de stora dragen är förutbestämda. Det intressanta med Fahrenheit är hur väl Quantic Dreams lyckats med att skapa logik, mening och variation i de klassiska äventyrsuppgifterna. Vare sig det handlar om att hålla Carlas andning i styr i trånga utrymmen, samtidigt som man letar efter en viktig ledtråd eller om att hålla nerverna i styr när Lucas gömmer sig från polisen så känns varje delmoment i spelet genomtänkt och välgjort. Framförallt gäller detta under de första två tredjedelarna av spelet.

Det finns annars väldigt få transportssträckor i spelet och varje lugn stund ger dig som spelaren välkomna insikter kring de många intressanta personligheterna i Fahrenheit. Just personligheterna är något som verkligen utmärker sig i Fahrenheit. Rent tekniskt är Fahrenheit inget att hänga i julgranen, men de polygonfattiga karaktärerna lyckas med sina ansikten och de strålande röstinsatserna förmedla mycket känsla. Huvudpersonen Lucas är annars en sån där klassisk tyst och ganska normal person, som det är meningen att du ska överföra dina egna känslor på. Han är på sätt och vis som ett blank papper, men bär på hemligheter och mycket smärta.

Musiken i Fahrenheit är komponerad av Angelo Badalamento som kanske är mest känd för sitt samarbete med David Lynch (Twin Peaks, Mulholland Drive, Blue Velvet) och var nu senast aktuell med Dark Water. Hans toner passar utmärkt till spelets mörka, mystiska atmosfär. Musiken förhöjer utan någon som helst tvekan upplevelsen och inlevelsen.

När det kommer till att kontrollera Lucas och de andra spelbara karaktärerna i spelet stöter vi på de första problemen och även de mest spännande och nyskapande idéerna. När man kontrollerar sin karaktär och letar efter ledtrådar eller saker att interagera med känns kontrollen ibland lite klumpig. Att Quantic Dream strävat efter att skapa en filmisk inramning med vackra kameravinklar och stundtals uppdelad skärm á la 24 gör inte den saken bättre. Det är dock inte många gånger som spelet fordrar precision eller snabbhet när du styr din karaktär, vilket gör detta till ett mindre bekymmer. Men när det blir mer actionliknande sekvenser kan vissa problem uppstå. Det exempelvis ett parti där man spelar en yngre Lucas som smyger omkring på en militärbas, där trilskades det lite, men det gäller att komma ihåg att det inte handlar om något actionspel och även dessa sekvenser fungerar enligt äventyrsspelslogik. Det betyder att du inte ska försöka undvika vakterna utan hitta till nästa plats där en lite sekvens visar vad du ska göra (kasta en sten för att distrahera, lämna kvar brorsan och så vidare).

Kameraarbetet är annars sett ur ett konstnärligt hänseende strålande. Systemet med att man använder den högra analoga spaken för att välja vad man ska göra eller säga fungerar mycket väl. Det samma måste sägas om det till viss del Shenmue-liknande systemet för actionsekvenser där man ska dra de analoga spakarna i olika riktningar efter kommandon på skärmen. Det blir snabbt något som blir helt intuitivt och vissa av sekvenserna är utmanande långa. För att simulera fysisk ansträngning använder sig spelet av ett system där man ska hamra på de båda axelknapparna. Sammantaget är kontrollsystemet annorlunda, men väldigt väl genomtänkt och perfekt anpassad till spelets alla scenarion. De flesta kommer dock säkert stöta på en och annan passage där det inte känns helt intuitivt. För min del gällde det en sekvens med Carla på ett mentalsjukhus och när Lucas mindes sin barndom. En annan spelmässig detalj är karaktärernas mentala hälsa, en parameter som du som spelare måste hålla uppsikt över. Blir Lucas för deprimerad beslutar han sig nämligen för att ta sitt liv. Passa på att dricka vatten och äta för att höja mätaren lite hela tiden för det kommer att komma sekvenser som kräver att du har byggt upp en liten mental buffert.

I början av recensionen nämnde jag att handlingen är det viktigaste i ett spel av den här typen och Fahrenheit har utan tvekan ett av de mest välskrivna manus jag stött på i ett spel. Persongalleriet, deras känslor, mysteriet och atmosfären är mycket väl sammanvävda och berättas på ett fantastiskt sätt. Allt är helt strålande underbart cirka tre fjärdedelar in i spelet, sedan känns det lite som tempot blir för snabbt och inget utrymme lämnas till den eftertanke som gjorde den första delen av spelet så magnifik. Fahrenheit har inget dåligt slut, även om en del frågor lämnas obesvarade, men det lider helt klart av ett problem och det är att lite av charmen går förlorad när Lucas upptäcker exakt vilka krafter som arbetar emot honom. Det är nämligen just osäkerheten och mysteriet som skänker handlingen mycket av sin charm.

Min sparfil registrerade knappt sju timmars effektiv speltid med Fahrenheit, något som med en del experimenterande och omstarter hamnar runt tio timmars verklig speltid. Många kommer säkert att tycka att det är på tok för kort, men samtidigt känns spelet hela tiden tajt och det finns inga transportssträckor eller någon backtracking som ofta fungerar som tidsutfyllnad i den här genren. Lägg därtill att jag säkerligen kommer att ge mig på spelet igen för att försöka påverka så många händelser som möjligt och få en alternativ resa genom Lucas äventyr. Det här är ett spel som alla svältfödda äventyrsspelare bör titta närmare på och ett spel som måhända är långt ifrån felfritt, men som jag ändå rekommenderar mycket varmt.

Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
Fahrenheit
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Strålande karaktärer, mycket bra röster, härlig design, välgjord och nyskapande kontroll och en underbar atmosfär.
-
Äventyret känns lite för kort och rent tekniskt är det inte så imponerande.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Imperial scout
    En kall och mörk vinterkväll i New York ter sig som en helt vanlig kväll. Men inte för den man som befinner sig som i trans i toalettbåset och... 8/10
  • TheFenderPlayer
    Ibland är spel mer än bara spel, Fahrenheit bevisar att ett spel kan berätta en fantastisk thriller. David Cage har gjort det, världens bästa... 9/10
  • kingdom heart
    Jag har tillbringat 7-8 timmar av mitt liv på ett spel som fick mig att rysa ända ned till lilltån, alla mina miljoners hårstrån stack rakt ut.... 10/10
  • jonte91n
    Fahrenheit är ett spel som inte riktigt liknar något annat. Här finns inget tungt maskingevär, plastgitarr eller motorsågsbajonett (inte för... 7/10
  • scott_kennedy
    Fahrenheit vill väcka känslor, dock är mina känslor väldigt blandade... En öppning i ett spel är, som alla vet, enormt viktig. Den visar vad... 6/10
  • MasterMonir
    En mörk natt i New York, jag knivhugger en främling brutalt vid toalettrummet. Jag känner mig mentalt instabil, som om jag precis varit i någon... 9/10
  • Dirty_Harry
    En stundom fängslande, stundom frustrerande upplevelse. Trots mer än lovligt många tillkortakommanden är detta ändå ett litet steg för... 7/10