Sled Storm

Sled Storm har av en enig världspress avfärdats som ett billigt försök av EA att slå mynt av grafikmotorn man skapade till SSX Tricky. Men behöver detta verkligen vara någonting negativt? SSX Tricky är ett superroligt spel och grafikmotorn är som gjord för hysteriska vintersportspel modell orealistiska. Sled Storm handlar om skoteråkning, och det har aldrig varit så här hysteriskt förr.

Har man spelat SSX Tricky tidigare så känner man omedelbart igen sig. Allt går igen i Sled Storm. Menyerna är snarlika, vissa av skoterförarna är snowboardåkare från SSX Tricky, man väljer skoter på samma sätt som man väljer snowboard och banorna är gjorda med exakt samma baneditor. Efter att ha suttit och fnyst en stund åt att EA så enkelt försökt mjölka ut fler spel enligt exakt samma princip som deras snowboardspel märkte jag en sak. Fasen, jag har ju roligt med skotrarna. Om man bara orkar bortse från att detta i grund och botten är SSX Tricky med brädorna utbytta mot skotrar kan man ha riktigt roligt. För det första så är en skoter motordriven, vilket omedelbart leder till att banorna inte bara går nedåt. Till yttermera visso är en skoter snabb, vilket gör att man måste planera sin kurvtagning på ett helt annat sätt.

Spelet bygger på att man ska åka fort så man går först i mål, och lyckas man fylla på sin turbomätare så ska man köra ännu snabbare. Banorna blir i sin tur mer och mer snirkliga, så medan kravet på hastighet ökar, ökar också svårighetsgraden att göra precis detta. Som det ska vara i ett bra racingspel, med andra ord. Dessvärre är de ickemänskliga motståndarnas förmåga att köra ytterst begränsat. Spelet är nämligen synnerligen förlåtande mot dåliga spelare och ytterst frustrerande mot duktiga. Det är nämligen gjort så att hur mycket man än ramlar och klantar sig så hinner motståndarna ingenstans. Man kan släppa kontrollen och hälla upp saft för att därefter omedelbart hinna upp ettan som inte hunnit någonstans. Oavsett hur bra man kör däremot så kommer man alltid att ha datorn hack i häl och bara väntandes på att man ska göra ett mikroskopiskt fel så de får susa om. Denna bit känns inte alltför lyckad!

När man kommer till backkrön och olika hopp resulterar detta i att man flyger en bit, förutsatt att man har nog hög fart. Vid dessa hopp gäller det att göra tricks och ju längre din luftfärd är, ju mer avancerade saker bör man göra. Det ser inte så lite komiskt ut när man ställer sig på händerna på sin många hundra kilo tunga skoter för att därefter bolla runt den som en liten fånig leksak innan man galant sätter sig på den igen för att fortsätta rejset. Att göra tricks fyller på turbomätaren och ju mer avancerat dina trick är, ju högre påfyllning får man. En negativ aspekt kring tricksandet är att man inte får spara sina egna rekord. Det är figuren man spelat med som får lov att ståta med sitt namn på listan. Lite irriterande blir det när hånflinande polare vägrar tro på att det faktiskt är jag som satt ett visst rekord då det bara står min figurs namn vid sidan av resultatet.

Liksom många spel till Playstation 2 så dras spelet av alldeles för skarp grafik. Det hela ger ett sterilt intryck och det flimrar också väl mycket. Vidare finns det tillfällen då kameran fastnar inne i en vägg eller filmar polygoner från vinklar de inte tillåter. Sammantaget ger det känslan av ett spel som EA helt enkelt inte ville satsa på fullt ut. Det är fortfarande mjukt och smidigt med gott om effekter, men missarna förtar känslan av ett välpolerat spel. Mest genant är kanske spelets kollisionssystem. Ibland kraschar man mot väggar, andra gånger börjar man köra på dem istället för att strax därefter ramla ned. Vidare kan skotern man åker på ibland krascha utan förvarning mitt i vägen, helt oförklarligt. Nu är detta inget som sker ofta, men när det väl gör det är det riktigt frustrerande. Motorljuden från skotrarna låter väl klena och de fingerade skotrarna ger en sammantagen känsla av kanske ha väl mycket symaskinsmotor i sig och för lite verkliga hästkrafter.

Trots småmissar är konceptet klockrent. Det är naturligtvis såhär ett skoterspel ska se ut. Andra skoterspel innehåller vapen och tappar helt skoterkänslan, som ju alla som kört skoter vet är riktigt hisnande. Att åka alltför fort i stark kyla på en skoter med på tok för mycket hästkrafter kan inte simuleras på bättre sätt än genom de otroliga hastigheterna och vansinniga banorna i Sled Storm. Det är helt enkelt såhär det känns att köra. De otaliga skoterturer jag haft med mina kusiner i Kiruna är saker man helt enkelt inte glömmer. Sled Storm känns verkligen skoter och de som letat efter ett roligt skoterspel kan sluta leta. Kanadensarna hos EA i Kanada har helt enkelt fingertoppskänsla för hur man bäst återskapar en hisnande och rolig känsla som bibehåller både sportens känsla samt ändå gör att det fortfarande är ett roligt spel och ingen simulator!

Sled Storm är tillräckligt roligt för att underhålla alla med intresse för att åka fort. Letar du däremot efter ett skoterspel kan du sluta leta redan nu. Sled Storm är här och det är det troligtvis bästa försöket till ett skoterspel någonsin. Även om man kan sakna ett läge för fyra spelare så kan två vara klart underhållande, det med. Ge gärna detta spel en chans, trots sin för många kanske motbjudande genre. Det är alla gånger värt att hyra på sig över en helg och spela ordentligt!