Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Middle-earth: Shadow of War

Middle-earth: Shadow of War

Kim axlar rollen som Talion och är tillbaka i Mordor för att buffla sig igenom horder av orcher, bygga armeér och försöka stoppa Sauron... Igen...


När Middle-earth: Shadow of Mordor visades upp var det många som var skeptiska. Riktigt bra spel på Sagan om Ringen-licensen har inte direkt växt på träd och förväntningarna på utvecklaren Monoliths projekt var inte direkt skyhöga. Helt felaktigt, skulle det visa sig. Middle-earth: Shadow of Mordor tokälskades av kritiker och spelare världen över för superb spelbarhet, meningsfull värld och sitt Nemesis-system. Det var 2014. Fyra år senare är det dags för uppföljaren där det mesta är sig likt, på både gott och ont.

Berättelsen fortsätter där det första spelet slutade, Talion och Celebrimbor har lyckats smida den perfekta ringen och nu är det dags att stoppa Sauron en gång för alla. Det utspelar sig någonstans under de 60 åren mellan Hobbit-boken och Sagan Om Ringen-trilogin vilket betyder att det kan tas en del friheter i hur världen byggs upp. Är du ett riktigt Tolkien-fan och kan prata Alviska, referera precis varenda detalj från universumets rika lore och berätta vilket shampoo Gimli använder till sitt skägg kan du säkerligen hitta detaljer som inte riktigt passar in, men överlag känns det som en trovärdig sidohistoria där älskade karaktärer som Gollum återigen dyker upp och gör vad han gör bäst... väser schizofrena repliker och springer på alla fyra, alltså.

Det ska sägas på en gång - och det ska sägas ordentligt; Middle-earth: Shadow of War är extremt likt det första spelet. Nästan såpass att du kan kolla på bilder sida-vid-sida och inte kunna avgöra direkt vilket spel som är vilket. Det är såklart ingenting unikt när det gäller uppföljare, det som däremot är tråkigt att se är att i princip alla de problem som de första spelet drogs med fortfarande är kvar, i någon utsträckning. Kvar sitter jag med ett spel som har mycket potential med ett par riktigt intressanta delar men är för spretigt och osammanhängande för att jag ska kunna njuta och känna mig underhållen i längre stunder.

Middle-earth: Shadow of War
Mordor erbjuder en rad olika platser att besöka...
Middle-earth: Shadow of WarMiddle-earth: Shadow of War
Industriella orch-fabriker, snåriga skogspartier...
Middle-earth: Shadow of War
... och snötäckta bergskedjor. Vissa ställen vackrare än andra.

Vad exakt är det som är nytt kanske du frågar dig? Förutom ny grundpremiss (eftersom det är en fortsättning på det första spelet) är spelvärlden betydligt större. I Shadow of Mordor fanns det egentligen bara två områden, de var omfattande, men totalt två stycken. I Shadow of War (det är svårt att hålla reda på vilket spel som är vilket här) finns det flera olika områden, bland andra Minas Morgul och Gorgoroth och de är stora till ytan och fullproppade med orcher, caragors och andra elaka varelser som helst av allt står i vägen för mig. Fler omgivningar betyder såklart mer variation också, vilket är bra. Där området Sergerost stoltserar med snötäckta bergstoppar och frusna sjöar är Nurnien grönskande med stora skogspartier och höga träd och känns lite mer exotiskt.

Om du hade väntat dig en svulstig berättelse som spänner över alla regioner komplett med orcher, alver, dvärgar och ond bråd död i varje hörn måste jag tyvärr varna för besvikelse. Visst finns det gott om orcher att hugga sig igenom, men tyvärr faller spelets berättelse platt innan den ens hinner starta. Spelets kampanj är uppdelad i olika faser där var och en fungerar som sin egna lilla berättelse nästan helt fristående från de andra. Det är en konstig struktur som kanske hade fungerat bättre om det fanns en tydlig röd tråd och som framförallt var intressant. Uppdragen i sig är allt som oftast slentrianmässiga i sin design där varje egen del har ett gäng uppdrag som tenderar att utspelas på nästan exakt samma sätt varje gång. Jag kan gå så långt som att säga att spelets huvuduppdrag på det stora hela är rent av tråkiga, underutvecklade och saknar det sammanhang som krävs för att jag ska känna mig ens en smula intresserad.

Visst finns det ljuspunkter, uppdrag som är välgjorda, spännande och tillfredställande att klara men det är dessvärre mer ett undantag än en regel. Utan att spoila någonting är det en uppdragsdel som som görs tillsammans med orch-kompisen Brûz som är extra underhållande. Om du spelade första spelet kanske du minns Ratbag? Han har en roll att spela även den här gången och tillsammans med Brûz fungerar de utmärkt till att lätta upp stämningen när Middle-earth: Shadow of War tar sig självt på lite för stort allvar.

Middle-earth: Shadow of War
Middle-earth: Shadow of WarMiddle-earth: Shadow of War
Middle-earth: Shadow of War
Middle-earth: Shadow of War