Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Gundam Versus

Gundam Versus

Levererar Gundam Versus ösig krigsföring med kärnvapenutrustade mechas eller enbart trötta krogslagsmål? André har tagit reda på svaret...


Den senaste månaden har jag injicerat mer japansk spelkultur än vad som anses vara rimligt. Tyvärr har det inte varit någon direkt givande kulturell resa, utan snarare en period av måttligt irriterande spelupplevelser som gjort mig kroniskt bitter. Varken Warriors All-Stars eller Blue Reflection har nosat på några toppbetyg direkt, så förhoppningen var förstås att Gundam Versus skulle vända på den knappt sjödugliga skutan och ge mig en spelsmocka som fullständigt vräker mig ur stolen. Jag menar, atombombsvärldskrig med Transformers-bestar kan väl knappast vara tråkigt? Eller?

Som en plikttrogen skolgrabb inleder jag mitt industriella äventyr med tutorial-banorna för att lära mig grunderna kring att nita en robot rakt på hydrauliken. Upplägget är att du tillsammans med en eller flera kompanjoner ska mörda stridslystna plåtkärror på relativt små banor där nyckeln till framgång är en sjuhelvetes leverans av stryk och fartfylld navigering. Problemen uppenbarar sig dock väldigt fort. Spelkontrollen tillsammans med rörligheten hos Gundam-robotarna känns oprecist och inte särskilt genomtänkt, som att en stor del av mina resultat baseras på tur snarare än välsmorda krigstaktiker.

När ett gäng fiender uppenbarar sig på en bana så låser mitt sikte fast sig på en av dem direkt, så jag är helt oförmögen till att manövrera spelkameran över huvud taget. Det känns...uråldrigt. Som att utvecklargiganterna Bandai Namco plockat upp en gammal Playstation 2-titel som de piffat upp grafiken på och nu kränger iväg till västvärlden efter en lyckad lansering i Japan. Så det är med en näve motsträvighet och en handfull tvivel som jag sätter igång med spelläget "Trial Battle" vilket är själva huvuddelen i spelets enspelar-innehåll.

Gundam Versus
Det finns många kreativa sätt att avgränsa en arena på. Här har nog enkelhet gått före design då ett rött streck markerar vart de osynliga väggarna reser sig.

Från det helt enorma galleriet av dödsrobotar får jag välja vilken karaktär jag vill använda till det annalkande äventyret. Unicorn Gundam blir min man. En välbalanserad Plåtniklas med lasersvärd och schyssta puffror. Jag börjar springa, flyga, skjuta och närstridsfajtas så svetten lackar, och mina första strider kan sammanfattas som ett galet knapphamrande i stil med nybörjartaktiken i Tekken. Det jag finner unikt i Gundam Versus är hur mycket jag måste flyga omkring och göra lika vansinniga som oförutsägbara vändningar för att undvika salvorna av smällkarameller som viner omkring. Jag får snabbt för stort självförtroende, aktiverar en rejäl superkraft och flyger 6000 meter upp i luften för att avfyra ett meteorregn av sällan skådat slag. Dunderattacken missar med flera kilometer, följt av att en fjösig laserpuffra nitar mig rakt i ansiktet. Jag faller handlöst till marken, vresig och förbannad över vad som precis hände. Gundam Versus är allt annat än lätt och det tar mig alldeles för många timmar innan jag börjar få ett riktigt grepp kring striderna.

Gundam Versus
Spelläget Boss Survival och de andra enspelaruppdragen blir snabbt såpass svåra att det enda receptet på framgång är att lira fegt och aldrig komma för nära motståndarna.

Den här arenabaserade robotwrestlingen säljs idag som en fullpristitel, runt 600 spänn alltså, för något som känns ganska variationslöst och innehållsfattigt. Även om det finns över 100 stycken olika smiskrobotar så bidrar dessa förbannat lite till spelupplevelsen då striderna är så upprepande att det svider i ögonen på mig. När jag har dödat ett mindre gäng av robotar på banor med kanske spelhistoriens största osynliga väggar, kommer det ett nytt gäng med fiender. Och sedan ett till. Och ännu ett. Så fortsätter det, i all oändlighet. Helhetsintrycket är att Gundam Warriors känns som en påtvingad Playstation Plus-titel som kanske är rolig i en halvtimma, men som aldrig kommer lyckas behålla någon större spelarbas.

Någonting som däremot skryter med lite variation är musiken - på både gott och ont. Sångfågelsfavoriten hittills är en (förmodligen) cigarrpimplande italienare som gått en intensivkurs i japanska, och han levererar en sådan unik operatolkning att jag börjar skrikgarva när hans låt slumpas in i en av striderna. Den japanska körsången har etsat sig fast i mig - totalt. Jag tänker på låten i duschen. Jag sjunger den tyst för mig själv medan jag lagar mat. Jag hör den i natten...ropandes efter mig, som en blodtörsig demon i en sibirisk urskog. Musiken i övrigt är mediokra orkesterstycken eller en ofta återkommande jazzdänga som bäst sammanfattas som en ostämd feberdröm.

Gundam Versus
Om du ska knipa åt dig vinnarbältet gäller det att ligga raklång längs marken och susa omkring som ett stissigt jetplan. Energimätaren tar dock slut ganska fort, så om du inte väljer en taktisk landningsplats möter du ofta ett skyfall av missiler.

När jag börjar komma riktigt långt genom Trial Battle-banorna börjar de måttligt sköna närstridsattackerna, de som åtminstone hyste en viss spelmässig tillfredställelse, bli fullkomligt värdelösa. Svårighetsgraden på fienderna höjs nämligen till en sådan nivå att det inte ens är lönt att komma i närheten av dem för att trycka upp min sabel genom deras mekaniska mellangärden. Bandai Namco har varit lata här och kodat fienderna orimligt svåra på bekostnad av rättvisa i duellerna. Oftast kan jag inte ens peka på något misstag jag gjorde, utan jag lämnas istället frustrerad, blästrad och skitsur med förhoppningen av att ha lite mer tur med fiendernas kontringar till nästa match.

Gundam Versus
Karaktärsgalleriet är helt enormt med över 100 stycken mördarrobotar att välja bland.

De bästa striderna hittas istället online. Ögonblickligen finner jag ett uns av rättvisa igen då jag efter en oförutsägbar raketåkning kommer bakom ryggen på en motståndare och får äntligen peta in lasersabeln rätt i lamellerna på den förvånade duellanten. Visst, majoriteten av matcherna har jag förlorat. Stort dessutom. Men det är först här som jag börjar få roligt tillsammans med Gundam Versus till skillnad från de genomtrista enspelaruppdragen. Att hitta andra spelare kan vara lite svårt ibland, åtminstone när jag söker efter likasinnade stryktorskar i samma region. Det är först när jag byter till hela världen som sökkriterie som det går snabbare, dock till priset av att ett fåtal matcher hackar sig fram och blir en ospelbar smörja.

I överlag är det den den tröga rörligheten hos Gundam-robotarna och det skrala spelutbudet som får titeln att dofta lite härsket. Jag vill påstå att det saknas så mycket som 300 spänn av innehåll, exempelvis någon form av berättelsedriven kampanj, större online-möjligheter i stil med vad Call of Duty och Battlefield erbjuder för samma slant, eller ett spelmässigt upplägg som inte bara består av tre omgångar av fiender som anländer till fula banor. Sett till genren och hur lagbaserade fajterna är så känns det också rent olagligt att inte kunna sparka skruvarna av en polare i härliga splitscreen-bataljer, och det blev den sista spiken i kistan som låste in betyget till "dåligt".

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Fartfyllda strider, stort utbud av kämpar.
-
Variationslöst, högt pris för fattigt innehåll, lat bandesign, dålig artificiell intelligens, ingen lokal multiplayer.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här