Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recensioner
Yomawari: Midnight Shadows

Yomawari: Midnight Shadows

Uppföljaren till Yomawari: Night Alone är ännu en i mängden av indieutevecklade skräckspel som inte direkt tillför någonting unikt till genren...

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Det har minst sagt skett en inflation gällande pixelerade och enkla skräckspel i sann retroanda de senaste fem åren, och merparten av dem har faktiskt visat sig vara rätt finurliga små skräckupplevelser. Yomawai: Midnight Shadows sticker ut från mängden med sin briljanta design och överlag läckra presentation, men faller platt på grund av en för simpel spelmekanik och trist berättande.

Spelet är en uppföljare på Yomawari: Night Alone som släpptes för ungefär två år sedan. Handlingen är väldigt snarlik och kretsar kring två stycken karaktärer som råkar hamna i någon typ av mardrömsvärld. Inte helt olik den i Silent Hill när det kommer till estetiken (minus dimman då). Berättandet är dock väldigt abstrakt och avslöjar inte särskilt mycket, utan merparten av historien är öppen för tolkning när du som spelare får ta del av små snuttar av bakgrundshistoria genom spelets nästan fem timmar långa äventyr. Spelet lider också av en aningen pretentiös ton som genomsyrar upplevelsen, och jag hade gärna sett att man faktiskt fokuserade på spelets styrkor än berättandet som är på tok för långsamt och tradigt. Inledningen består i princip av att bara läsa en kavalkad av textrutor i cirka en halvtimme innan det faktiskt händer någonting. Det största problemet är att det är en slags fördröjning på ett par sekunder när jag vill gå vidare till nästa textruta vilket gör berättardelen otroligt frustrerande. Framförallt när du dör och tvingas läsa igenom all text ännu en gång.

Yomawari: Midnight Shadows
Majoriteten av spelet kommer du spendera i mörkret med din ficklampa.

Det är inte bara berättandet som är långsamt, utan även spelmekaniken blir även den lidande emellanåt. En stor del av spelet går ut på att du måste gömma dig för diverse ohyggligheter till monster, och detta gör du bäst genom att slänga dig i närmsta buske eller bakom en skylt. När du väl är gömd bakom ett objekt och ett monster är nära zoomar kameran in och du kan bli sittandes ett par minuter stirrandes in i en pixelerad buske tills faran är över. Jag fattar att denna typ av överlevnadsspel måste ha någon typ av kurra gömma-struktur för att överhuvudtaget kunna fungera men all denna väntan innebär mer frustration än skräck om jag ska vara ärlig. Flera gånger under min genomspelning fann jag mig själv skrikande åt skärmen "att monster-asen måste röra på fläsket" då min koncentrationsförmåga har blivit allt sämre de senaste åren (man är väl en del av Youtube-generationen va). Det är synd, med tanke på att monstren faktiskt ser ganska läbbiga ut. Men spelmekaniken förstör all typ av mystik och respekt som jag inledningsvis hade för dem.

När vi ändå är inne och pratar om monsterdesignen måste jag påpeka att flertalet av de bestar jag stötte på under min genomspelning faktiskt är riktigt obehagliga, med en design som starkt påminner om varelserna från Bloodborne eller Junji Itos verk. Jag blev ständigt hänförd över variationen och även fast jag inte blev särskilt rädd för dem fortsatte jag att förundras kreativiteten på många av monstren. Jag stötte på allt från enorma ögon med ben till enorma spindlar med människolemmar. Tidigt in i spelet sprang jag även in i vad som närmast kan beskrivas som en val med människotänder, fast på land, och nersmetad med blod. Mardrömsvirke om något.

Yomawari: Midnight Shadows
Monsterdesignen är riktigt effektfull, för det mesta.

Du kan inte försvara dig på något sätt från dessa monster utan du behöver ständigt fly och gömma dig för att ens ha en chans att överleva. Du har en ficklampa till ditt försvar, och den kan i vissa fall hjälpa till med att hålla monster på avstånd, medan andra upptäcker dig snabbare om den är tänd. Resten av din ryggsäck består av diverse föremål du kan tänkas behöva ha för pussel, eller en rad med samlingsobjekt för den nyfikne. Yomawai: Midnight Shadows är relativt linjärt i sin struktur, med ett fåtal vägar att välja på under varje given situation. Dock så uppmuntras du att strosa omkring och undersöka staden som ruvar på en rad med hemligheter, vilket kommer att förlänga speltiden en aning.

Rent grafiskt påminner det väldigt mycket om föregångaren fast med en del nya effekter. Du spelar huvudkaraktären utifrån en asymmetrisk vinkel, dock så kan perspektivet ändras emellanåt och skifta till sidleds-vy vilket göra några av sekvenserna väldigt spännande. Det förekommer en scen i spelets inledning där du kutar omkring på en bergskulle och blickar ut över staden i bakgrunden som skiftar till att bli något typ av diorama. Inte helt olikt hur utvecklarna arbetade med perspektiv i det briljanta mobilspelet Year Walk som kom för några år sedan. Spelet har dock flertalet brister när det kommer till den grafiska presentationen, främst gällande texturerna. Flera av miljöerna i staden känns väldigt suddiga emellanåt, och framförallt objekt som ska vara detaljrika tappar skärpa vilket drar ner helhetsintrycket rejält. Yomawari: Midnight Shadows är också tokmörkt, och en typ av vinjetteffekt är påtaglig under hela spelets gånger vilket bara förvärrar allting. Detta är ju givetvis ett estetiskt val för att skapa atmosfär, men är i ärlighetens namn mer frustrerande än stämningshöjande.

Yomawari: Midnight Shadows
Miljöerna är inte särskilt variationsrika dessvärre, mycket skog och stadsgator.

Ett bra skräckspel står och faller på bra ljuddesign, och där faller Yomawari: Midnight Shadows aningen platt. Jag saknar en rejäl bas och de läten som monstren ger ifrån sig skiftar rätt snabbt från att vara obehaglig till rent av monotona och irriterande. Värst är det när jag ligger där snällt i min buske och väntar på att ett monster ska passera förbi när det ger ifrån sig ett nästan öronbedövande och skrapigt ljud i två minuter. Dock så är bakgrundsljuden relativt välbalanserade och höjer stämningen under spelets mer lugna partier. Men med tanke på att merparten av alla moderna skräckspel jobbar så pass mycket med ljudbilden är jag besviken på hur utvecklarna har skött den biten då jag aldrig upplever att ljudet lyfter från att vara mediokert.

Yomawari: Midnight Shadows är för mig i mångt och mycket ett spökhus. Jag går runt lite i den här mardömsliknande staden och väntar med spänning på hur nästa monster ska se ut, men jag blir aldrig riktigt rädd. Dock så ska det ju nämnas att jag i princip aldrig blivit rädd för ett skräckspel i vuxen ålder, men jag har svårt att tänka mig att gemene man eller kvinna skulle ha svårt att sova efter en genomspelning av detta. Spelet har onekligen en styrka i designen, och det enkla upplägget skulle ha fungerat så mycket bättre om man slopat den halvt pretentiösa och långsamma berättelsen som inte riktigt leder någonstans. Jag upplevde inte några som helst buggar under min genomspelning, och även fast jag personligen inte blev särskilt imponerad av presentationen på grund av det jag nämnt ovan går det inte förneka att det är ett välsvarvat och gediget hantverk som ligger bakom Yomawari: Midnight Shadows. Men är du på desperat jakt efter ett atmosfäriskt skräckspel att avnjuta så här i Halloween-tider kan det ändå vara värt att ta sig en närmare titt på. Förvänta dig ingen modern skräckklassiker bara.

Yomawari: Midnight Shadows
Här var det lite färg och ljus åtminstone.
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Läbbig monsterdesign, lagom långt, bitvis väldigt atmosfäriskt och mysiga miljöer
-
Trist ljudbild, enformig spelmekanik, tråkigt och intetsägande berättande
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här