Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Star Wars Battlefront II

Star Wars Battlefront II

Så har det äntligen blivit dags att utöva stora krig i den där galaxen, långt, långt borta och Jonas Mäki har nyttjat kraften som en sann Sith för att leverera en recension...


Det spelar ingen roll att det är min femtioelfte match. Det ger mig rysningar av välbehag att se Imperiets vita stormtrupper positionera ut sig i Mos Eisleys trånga gränder medan solen speglas i deras kritvita rustningar. Ovanför mig flyger välbekanta och betydligt mindre välbekanta farkoster till den livliga rövarhålan medan kriget rasar och laserljuden viner i hemmabion. Det här är Star Wars på ett sätt jag tidigare bara kunna drömma om.

Det första Star Wars Battlefront blev snabbt en favorit för egen del. Det var lättillgängligt och roligt, och det var trevligt att bara plocka upp och spela. För lite speldjup klagade somliga, och visst hade det sina problem med det sparsmakade innehållet, men jag har spelat det från lanseringen ända fram tills nu och aldrig känt att det varit enformigt. Det hade helt enkelt en egen stil och identitet, vilket jag var något jag uppskattade i ett tidevarv där alltför många förstapersonsskjutare har tillägg som egentligen inte tillför något till spelbarheten utan bara överkomplicerar saker när jag bara vill skjuta lite.

Star Wars Battlefront II
Iden Verso heter det senaste stjärnskottet på Star Wars-himlen.

Till Star Wars Battlefront II syns det tydligt att Dice hört klagomålen på den ändå framgångsrika ettan. Det mesta har gjorts om grundligt, allt från spellägena till hur man låser upp saker, till sättet vapen fungerar, spawn-systemet upplägg och så finns det ju numera en singleplayerkampanj också. Jag väljer att börja recensionen med den. Och det av anledningen till att jag vill ha en av de lite tråkigare bitarna ur världen direkt för att kunna fokusera på det som är bra - vilket är en hel del.

I kampanjen får vi följa Iden Versio (spelad av Janina Gavankar), ledare för Imperiets specialstyrka Inferno Squad. De springer omkring med Tie Pilot-liknande uniformer och löser de flesta problem mot alla odds. Faktum är att hela äventyret tar sin början med just ett sådant där Version sitter fången på ett rebellskepp. Exakt vad som händer sedan ska jag inte spoila för er, men låt oss bara säga att det inte är någon direkt flygande start utan en seg sådan.

Star Wars Battlefront II
Det bjuds på flera olika typer av spelmonent i kampanjen, däribland stealth.

Lyckligtvis tar det fart senare och Versio är en riktigt rolig figur som fångar Star Wars-känslan på ett bra sätt. Att faktiskt få spela på den onda sidan känns dessutom som en frisk fläkt. Det som drar ner helhetsintrycket är att Motive Studios, som gjort singleplayerdelen, inte tycks förstå hur man på ett bra sätt berättar en story och hur viktigt det är att erbjuda ett balanserat tempo samt nya idéer. Det resulterar i att vi på för många banor hamnar i sekvenser där någon ska hacka en sak och behöver beskydd, vilket såklart leder till att dörrar öppnas varpå kanonmat väller in i vågor. Efter att det hackats ska det dessutom ofta hackas en sak till och ibland även en tredje grej. Detta medan spelet alltså står still och jag skjuter på allt som rör sig.

Det verkar även ha funnits en önskan om att till varje pris klämma in så många rebellhjältar som möjligt i storyn som vi dessutom får spela. Det i sin tur leder till ett något hattigt äventyr där huvudpersoner växlas för att spelas på banor som i vissa fall absolut är underhållande, men för det mesta känns som rena sidospåren. Den bana jag personligen gillar minst innehåller tyvärr guldgubben Han Solo som får agera dagmamma åt ett duktigt irriterande stolpskott som är tänkt att erbjuda lite komik åt anrättningen. Roligast av dessa sidospår innehåller en annan gammal legend som har med sig Shriv (rasen Duros), vilket leder till underbart samspel på en i övrigt välgjord bana.

Star Wars Battlefront II
Japp, du får vara ond och peppra "rebel scum" på löpande band.

När det glimmar till så glimmar det lyckligtvis till ordentligt. Här finns flera riktigt bra passager med stealth-inslag och scener som låter mig få se Imperiet från en sida jag helt enkelt inte sett förr. Dessutom bjuds det såklart på ett par nästan absurt mäktiga scener, vilka jag inte tänkte sabba för er, som fått mig att sitta med hakan i knät ett par gånger. Versio växer under äventyrets gång och när storyn väl tar slut är jag ändå sammantaget nöjd. Men heller inte mer än så.

Att ha ganska korta och påtvingade singlerplayerkampanjer i utpräglade multiplayerspel är inget nytt, och av denna anledning sörjde jag aldrig att det saknades i det första spelet, och även denna gång känns som något jag både kunna ha och mista. För stjärnan är ändå helt klart multiplayer och det roar lyckligtvis desto mer. Men innan vi ger oss på det tänkte jag även nämna Arcade Mode.

Star Wars Battlefront II
Rymdstriderna är utvecklat av studion som gav världen Burnout-serien (Criterion) och är helt fantastiska.

Det ger möjlighet att spela tillsammans med vänner där ni ska slå ut vågor av fiender. Det är inte på långa vägar lika utbyggt som exempelvis Gears of War-paradnumret Horde eller för den delen Fortnite. Just att spela ihop och bara hjärndött få kriga mot stegrande motstånd är dock per automatik underhållande och jag är därför glad att utvecklarna bestämde sig för att lägga till detta. Men över till riktig multiplayer.

Spellägena har som sagt gjorts om grundligt och gamla favoriter (och mindre lyckade alternativ) har sparkats ut till förmån för i synnerhet Galactic Assault. Ett spelläge där du får givna mål på stora banor att försöka klara av. Att skjuta sig fram på den hutlöst snygga Kashyyyki tät vegetation (eller försöka bromsa anfallen) eller strida i helt kliniskt vitt blankpolerade omgivningar på Kamino är klart mäktigt. I synnerhet sistnämnda gör mig glad eftersom Kamino-biten för min egen del hör till de alltför få ljusglimtarna från episod 1-3.

Star Wars Battlefront II
Sprid ond bråd död som Death Trooper.

Som sig bör med dessa målinriktade strider dräller det av medspelare som inte alls tycks fatta poängen. Det är inget unikt med Star Wars Battlefront II, men när detta så tydligt är det tänkta huvudläget i spelet blir det lite problematiskt ändå. Dessutom finns ett nytt system för att spawna, där du inte längre kan haka på din polare och dyka direkt in i striderna. Istället bildar du och upp till tre andra som dött i strid en grupp som ger varandra bonus om ni slåss som just en grupp.

Detta är en funktion jag knappt fått att fungera bra överhuvudtaget. Oftast sticker mina "kamrater" åt varsitt håll. Säkerligen sitter de och spelar med någon eller några polare och vill hänga med dessa istället. På pappret är det en god idé att uppmuntra folk att spela ihop och försöka samarbeta, i realiteten borde Dice hållit kvar vid det gamla systemet som raskt kastade in mig i händelsernas centrum om jag ville det, och som också gjorde det till ett taktiskt inslag att låna varandras utrustning vid behov.

Star Wars Battlefront II
Star Wars Battlefront II
Star Wars Battlefront II
Star Wars Battlefront II
Star Wars Battlefront II
Star Wars Battlefront IIStar Wars Battlefront IIStar Wars Battlefront IIStar Wars Battlefront II