Svenska
Gamereactor
recensioner
Dancing Stage: Mario Mix

Dancing Stage: Mario Mix

Nintendo och Konami bjuder upp till dans. Dessvärre är Mario inte fullt så dansant som jag nog hade hoppats på

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

En av spelvärldens mest underskattade spelgenrer är dansspelsgenren. Genren är bespottad, fnyst och skrattad åt och näst intill avskydd av elitistiska TV-spelare som inte kan tänka sig att spela spel med fötterna. Vad många däremot inte känner till är att de som väl gett genren en chans ofta faller pladask, vilket otvivelaktigt är en av spelens bästa styrkor.

HQ

De flesta TV-spelare i dagens Sverige har säkert kommit i kontakt med dansspel på något sätt. För er som inte känner till konceptet med dansspel kan jag bistå er med en enkel förklaring, eftersom det inte är lätt att föreställa sig hur konceptet fungerar. Generellt sett innebär dansspel att spelaren följer steg som dyker upp på TV:n, och ska tajma dessa på den avsedda dansmattan. Att stega upp, ner, vänster och höger kanske inte låter så stimulerande eller svårt, men skenet bedrar. Inlärningskurvan på dansspel är i det närmaste löjligt hög, men när man har fått lite koll på omställningen att spela med fötterna istället för händerna brukar det gå som en dans, så att säga.

Konami är den spelutvecklare som kan tituleras som genrens okrönte kung. Med arkadversioner och flertalet utgivna spel till både Sony och Microsofts konsoler, har spelstudion fått otaliga TV-spelare att kombinera spelande med motion. En mycket smart kombination, om jag får säga det själv. Dessvärre har inte alla konsolägare fått ta del av genren under denna generation. Gamecubeägarna har snällt fått foga sig i att inte kunna svänga sina lurviga framför TV:n - tills nu. I och med Dancing Stage: Mario Mix har Konami lyckats med att ge Gamecubeägarna det de vill ha. Eller?

Till skillnad från andra spel i Dancing Stage-serien, har Mario Mix faktiskt en handling och just denna handling utgör ryggraden i spelet. Viktiga musikfyllda sfärer har stulits från Svampriket och det blir upp till Mario, eller Luigi om man gillar honom bäst, att få tillbaka dem genom att dansa. Fem världar med olika teman finns att dansa sig genom, och flera bekanta karaktärer stöts på under resans gång. Spelets kampanjläge varierar sig genom att spelaren får spela minispel (som att hoppa upp i den klassiska flaggstången i Super Mario Bros) och dansa med hjälp av den medföljande mattan.

Jag älskar dansspel, men om sanningen ska fram fastnar jag inte för Mario Mix. Orsakerna är flera, och värda att tas upp. Först och främst har jag aldrig känt mig töntig när jag har spelat dansspel, oavsett hur mesiga steg eller obskyr musik som har kastats i ansiktet på mig. Denna gång är det faktiskt skillnad. Denna sell-out av karaktärer som Nintendo minst sagt är experter på, är katastrofal i detta fall. Normalt sett bryr jag mig inte om Mario spelar fotboll, åker snowboard eller spelar tennis, men jag riktigt skäms att skaka loss på mattan när Mario gör detsamma. På ett ytterst larvigt och dåligt koreograferat sätt, dessutom! Jag saknar de ärtiga och dansanta Dancing Stage-karaktärerna som riktigt osar disco och funk. För det andra är Mario Mix alldeles för enkelt. Normalt sett är dansspel en utmaning, men med Mario Mix existerar inget sådant. Spelet är helt värdelöst för oss som kan dansspel, eftersom den svåraste svårighetsgraden i Mario Mix är på tok för enkel. Att nöta låtar för att få toppbetyg är inte lönt, eftersom det kommer automatiskt och utan ansträngning. För det tredje är spelets kampanjläge enerverande, eftersom det är det enda sättet att låsa upp låtar på. Det leder till min första kritikpunkt, eftersom jag måste skämmas ögonen ur mig flertalet gånger innan jag får en komplett låtlista.

Detta är en annons:

Låtlista var det, ja. I Mario Mix finns inga låtar ur Dancing Stage-spelen, utan majoriteten är upphottade versioner av låtar som återfinns i befintliga Nintendo-spel. Som exempel finns låtar ur Super Mario Bros 2, Dr Mario och Wrecking Crew, men även en vass version av Blinka Lilla Stjärna finns att tillgå. Låtlistan är inte helt hundraprocentig eftersom en del av dessa upphottade låtar inte låter helt klockrent. Konstigt, med tanke på hur många vassa musikspår som faktiskt finns i otaliga Nintendo-produktioner. Jag kan inte förneka att jag saknar klassiska Dancing Stage-låtar som är mer ösiga när jag står på min matta och skäms. I övrigt har Mario Mix Konami-funktioner som kaloriräknare och tvåspelarläge som kan klassas som standard i Dancing Stage-spelen nu för tiden.

Jag känner mig lite kluven när det kommer till betygsättning av Dancing Stage: Mario Mix. Spelet känns otroligt överflödigt, larvigt och onödigt för min del. Jag tror inte att någon i min åldersgrupp skulle uppskatta spelet ens halvhjärtat, och absolut inte TV-spelare som har dragit ett hundratal rundor på dansmattor eller arkadmaskiner. Däremot tror jag att spelet kan vara en schysst ingång för yngre spelare att komma in i dansspelsgenren. Mario Mix är enkelt, har varierande spelsätt och har välkända karaktärer, vilket kan komma att uppskattas. Spelet får således en svag femma av mig, vilket bara kan ses som extremt generöst.

Dancing Stage: Mario MixDancing Stage: Mario MixDancing Stage: Mario MixDancing Stage: Mario Mix
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Charmigt färgglatt, roliga minispel, låg inlärningskurva
-
För enkelt, larvigt, inte helt klockren låtlista
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content