James Bond 007: From Russia With Love

När det nu gått några år utan någon ny Bond-film, och EA:s försök att skapa ett eget Bond-äventyr i Everything or Nothing inte riktigt blev som vi hade hoppats, har man istället bestämt sig för att blicka bakåt. Långt bakåt. 43 år för att vara exakt då Kalla kriget rasande som värst och den kanske allra bästa Bond-filmen någonsin spelades in, James Bond: Ser rött. De klassiska Bond-filmerna innehöll mindre action till förmån för mer elegans och finlir samt kändes överhuvudtaget mer trovärdiga. Därmed är de egentligen mindre lämpade för spel och EA har fått balansera på en tunn lina för att i högre grad än de tidigare Bond-spelen verkligen bjuda på äkta Bond-känsla, utan att det ska inkräkta för mycket på spelbarheten.

Bond-känslan är faktiskt på topp i From Russia With Love, något som till stor del beror på omsorgen över de små detaljerna. Följaktligen kan man till exempel pilla på Q:s saker i hans laboratorium, medan han med en suck ondgör sig över hur barnslig 007 är. Men framför allt har man återigen kontaktat den riktige James Bond - Sean Connery - för att låta honom spela in helt nya repliker till spelet. Det gör han såklart med bravur och åter höra honom säga: "My name ish Bond... Jamesh Bond", gör nästan bara det spelet köpvärt. Det går visserligen inte att komma ifrån att den adlade skottens accent inte längre låter purung, men vad gör väl det. Det finns helt enkelt ingen som kan beställa en martini (skakad, inte rörd!) med sådan trovärdighet som just Sean Connery.

För att det skulle bli ett riktigt njutbart spel av From Russia With Love har EA trots allt varit tvungna att ta sig vissa friheter. Bland annat har actionscenerna förlängts ordentligt och andra påhittade har lagts till. I själva spelet kan man inte ta sig några friheter, utan allt måste spelas och göras exakt som utvecklarna avsett. Det innebär i praktiken att man kommer stöta på åtskilliga blockerade vägar och fler låsta dörrar än vad som kan anses vara rimligt. Det förtar en del av den filmiska känslan och gör att man hela tiden påminns om att det trots allt faktiskt är ett spel man spelar.

Största delen av From Russia With Love är hederlig action i tredjeperson, där kameran hela tiden fokuserar på Sean Connerys nacke. Det är en vild mix av tokröj med automatvapen och smygande där man iförd smoking ska ta sig obemärkt fram för att utföra uppdrag. Den som spelat föregångaren Everything or Nothing lär snabbt känna igen sig i den enkla spelkontrollen. Problemet är att jag stundtals får känslan av att spelkontrollen till och med är så förenklad att det tär på spelbarheten. Man kan enkelt låsa fast siktet på en fiende och därigenom smidigt ta ihjäl denne, därefter flyttar man bara siktet till nästa och ser bara till att hålla sig undan medan man pepprar på skjutknappen. För att förstärka Bond-känslan har dock EA lagt in typiska komiska sekvenser som att man kan skjuta på något ovanför en fiende, för att få det att rasa ned på denne eller kanske bara skjuta på de många explosiva tunnor som smidigt står uppställda lite överallt. Det hjälper spelkänslan, men helt bra blir det aldrig. Dessutom kan skärmuppdateringen stundtals vara lite fladdrig.

Under spelets 14 banor (plus några hemliga) får man oftast chansen att göra alla möjliga moment. Min personliga favorit blev de båtjakter som finns, där spelet plötsligt förvandlas till en klassisk rälsskjutare. Man följer alltså en snitslad väg i hög fart, medan man skjuter allt man ser. Utöver det finns det naturligtvis biljakter där man får chansen att pressa musten ur Bonds klassiska Aston Martin. Dessvärre är det aldrig speciellt kul att ratta den brittiska gentlemannasportbilen och jag kan inte för mitt liv begripa varför EA som ger ut så många bra bilspel, inte låter något mer kvalificerat utvecklingsteam ta hand om de hjulburna delarna av spelet. Nu känns det väldigt svampigt och krystat och jag får intrycket av att Bond inte ens kan åka och handla mat, utan att behöva köra 170 knyck och skjuta gangsters med den inbyggda raketkastaren. Dessutom har EA slängt in det jet pack som gjorde entré i Åskbollen samt försett den med tunga vapen. Att flyga jet packet är en underhållande bagatell och det ser synnerligen läckert ut när den propert kostymförsedde agenten svävar 30-40 meter ovanför marken.

EA har utvecklat en helt ny grafikmotor, speciellt till From Russia With Love. Den gör ett bra jobb och spelet är visuellt betydligt snyggare än sina föregångare. Särskilt mycket imponerar ansikten och läppsynken vid dialoger, som känns oerhört välgjorda. Annars finns ett par riktigt fina specialeffekter som explosioner och liknande. Dessvärre syns det att det är ett multiplattformsspel på texturerna, som känns ganska blaskiga. Ljudet är däremot tipp-topp och EA doserar exakt lagom med det klassiska Bond-temat.

Som om utvecklarna själva känt på sig att de visserligen har ett kompetent, men inte optimalt spel, har de slängt in ett multiplayer-stöd enligt standardmall A. Man kan spela upp till fyra stycken på delad skärm och köra klassiska spelsätt ensamt eller i lag. Onlinestöd lyser dock med sin frånvaro och inte heller klarar spelet av att leverera någon vidare underhållning. Spelsystemet är helt enkelt inte lämpat för att använda mot mänskligt motstånd och bilduppdateringen sjunker hela tiden drastiskt. Dessutom är det magert med innehåll. EA borde ha låtit bli att lägga in ett såhär dåligt multiplayer stöd alls. Den som köper spelet i förhoppningen att kunna ha kul med sina kamrater kommer bli rejält besviken.

From Russia With Love är inget ett perfekt spel, långt ifrån, faktiskt. Däremot har utvecklarna lyckats oerhört bra med att fånga den där klockrena Bond-känslan. Det går inte annat än småle åt Connerys småplumpa antydningar när han samtalar med damer eller hur nonchalant han är när M påpekar att världen står på randen till ett tredje världskrig och hur trovärdigt han trots allt beter sig när det verkligen hettar till. From Russia With Love är inte det bästa Bond-spelet, men det är den absolut bästa Bond-simulatorn och det räcker långt.