Svenska
Gamereactor
recensioner
Dragon Ball FighterZ

Dragon Ball Fighterz

Adam har delat ut hejdundrande med stryk samt slungat otaliga välriktade Kamehamehas i slagsmålsfestenfesten Dragon Ball Fighterz...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Jag måste erkänna att det inte var igår jag deltog aktivt i Dragon Ball, men det var en period jag var som besatt av Akira Toriyamas klassiska mangaserie. Varenda krona jag kunde samla ihop gick till att köpa del efter del av Son-Gokus bataljer och jag älskade även att sitta och spela några av spelen som släpptes därefter. De två spelen jag minns att jag spelade mest av alla var utan tvekan de två första Dragon Ball Z: Budokai-spelen, en serie fightingspel med ett stort utbud av karaktärer och godbitar för den inbitne fantasten.

Så när jag fick se Dragon Ball Fighterz visa upp under årets E3 så blev jag väldigt intresserad av det. Ett stilistiskt spel med grafikmotorn från Guilty Gear Xrd och snabbt tag team-spel med stor fokus på att vara ett bra fightingspel utöver att bara vara ett spel för fans av serien verkade lockande och jag såg verkligen fram emot att få sätta mig ner med det och försöka fördjupa mig i det.

Dragon Ball FighterZ
Dragon Ball-känslan är fantastisk.
Detta är en annons:

Utvecklarna Arc System Works har verkligen inte hållit tillbaka med vare sig tempo eller spektakel. För några av mina första matcher mot datorn, som jag av någon anledning valde att skruva upp svårighetsgraden på för skojs skull, var över ganska snabbt. Mitt team av Son Goku, Vegeta och Piccolo kördes över av ett bombardemang av sparkar och explosioner innan jag ens förstod hur jag ordentligt skulle slänga iväg en Kamehameha. Men efter lite justering av svårighetsgraden och extra rundor så kom jag till slut underfund med hur det faktiskt skulle spelas och det är tilltalande, men inte perfekt.

Alla attacker och specialförmågor är väldigt förenklade i Fighterz. Borta är Budokais frustrerande superkombos och istället har vi ett snabbare system där vi har en lätt attack, medium-attack samt en stark attack. Detta kompletteras sedan av en energiattack, en blockbrytare samt förmågan att rusa. Alla karaktärerna har i sin tur olika superattacker som aktiveras med en enkel knappkombination som involverar riktningsknapparna eller spaken. Simplifieringen tillsammans med ett relativt begränsat antal förmågor per karaktär får spelet att framstå som generellt mindre bökigt att ta sig in i. Oavsett om jag spelar som Majin Buu eller Cell vet jag ungefär hur dessa kontrolleras och jag kan istället försöka lära mig vad exakt som särskiljer dessa åt mer specifikt. Mindre saker att hålla i huvudet helt enkelt.

Dragon Ball FighterZDragon Ball FighterZ
Fighterz är utan tvekan ett av de snyggaste fightingspelen jag spelat.

Varje match, utanför spelets storyläge som jag återkommer till, involverar ett lag på tre karaktärer som alla i sin tur kan växlas emellan eller kallas in för särskilda förmågor och attacker. Krillin kan komma förbiflygandes och lämna en magisk böna för lite helning och Gotenks kan tillfälligt binda en fiende så denna lämnas öppen för attacker. Detta tag-systemet är det som kommer kräva mest uppmärksamhet och en känsla av timing av spelare.

Detta är en annons:

Denna simplifiering av striderna kommer dock med en lång mörk skugga som kastas över spelets strider, speciellt för de som kanske vill spela mycket online mot andra spelare. Detta är spelets autokombos. Autokombos är en automatisk serie av attacker som kommer genom att väldigt enkelt attackera i följd genom samma knappar om och om igen. Detta involverar slag, sparkar, jongleringar och rusningar och kan även sluta i superattacker utan enorma mängder inflytande från mig. Detta ser kanske imponerande ut men det är samtidigt frustrerande då det är lätt att fastna i en autokombo. Det är många gånger spelet ignorerat mina önskningar av att bryta en blockering då det istället antagit att jag vill fortsätta en autokombo.

Dragon Ball FighterZ
Jag hade gärna sett mer än 24 kämpar i spelet, men de som finns fungerar mycket bra.

Detta måste inte vara ett problem. Spelet har implementerat skalbar skada som gör att just autokombos gör successivt mindre skada och faller i effektivitet ju längre kedjor av attacker som görs samtidigt som ens intjänande av Ki, den energiresurs som används för superattacker, minskar. Varierade attacker och egna försök till kombinationer och långa attackkedjor gör större skillnad och belönas mer under matchens gång men auto-kombosystemet är så pass aggressivt att det fortfarande kan sabotera för mig. Systemet Dragon Ball Fighterz har just nu kan jag tänka mig påverkar mångas glädje sedan när de tar sig online för att spela mot riktiga motståndare.

HQ

Men för den som inte har någon lust att ta sig online eller bryr sig nämnvärt om dessa tekniska förhinder, vad har spelet att erbjuda för då? Spelet erbjuder ett storyläge som till en början överraskade mig med sitt brädspelsliknande upplägg som fick mig att tänka på Budokai 2, där jag är en markör som flyttas omkring och slåss mot motståndare som finns utplacerade. En nackdel är att spelets storyläge är en ganska utmattande affär med på tok för mycket repetition.

Spelet börjar med en serie av mystiska händelser. Gamla klassiska fiender från seriens förflutna vaknar till liv igen samtidigt som alla starka kämpar faller till marken livlösa. Inte nog med det så är planeten nedlusad av kloner av allihopa som knappast underlättar det hela. Vi. spelaren, tar rollen som en länkad själ som har förmågan att kunna ta över de olika kämparnas kroppar. För medan Son-Goku och hans kamrater inte själva längre kan använda slåss och styra sina köttsliga kärl så kan vi hjälpa till. Detta förklarar varför vi bara slåss som en karaktär åt gången under striderna samt ger superfantasterna lite glädje när deras favoriter pratar direkt med en själv.

Dragon Ball FighterZ
Det känns bra att återse många klassiska karaktärer. Även Yamcha.

Men utöver charmen att återse mina gamla favoriter igen och att se de små karaktärsinteraktionerna under spelets mellansekvenser så måste jag tyvärr säga att storyläget är en långtråkig affär. På det spelbräde vi rör oss på så möter vi oftast bara en armé av de ovan nämnda kloner. Dessa är inte direkt en utmaning att slåss mot och utgör 80% av striderna i kampanjen, för att vi ska gå upp i nivå och träna inför spelets flerspelarläge. Jag hade nästan föredragit en återskapelse av någon del av serien eller liknande mer en mer linjär upplevelse istället för detta då det endast känns som utfyllnad och ett förklätt träningsläge mer än något annat.

Utöver det så har vi också lokala matcher och ett arkadläge. De lokala matcherna är precis vad de låter som och låter oss puckla på våra vänner i soffan eller en själlös dator. Arkadläget är det lite mer utmanande där vi väljer ut ett lag och ska ta oss igenom en serie av strider där vår prestation avgör vilka vi möter och låter oss låsa upp lite annat i spelet som de blåhåriga varianterna av Son-Goku och Vegeta. Det låter kanske inte helt engagerande utan snarare som ett tidsfördriv och det är precis vad det är.

Dragon Ball FighterZ
Vi återkommer med intryck av onlineläget.

Allt vi gör, vare sig det är i storyn, lokalt eller i arkad, låter oss farma Zeni-mynt som vi i sin tur köper kapslar för. Dessa kapslar ger oss avatarer, färger, stämplar och dylikt som vi använder i spelets flerspelarlobby där lubbar runt och inväntar matcher mot andra spelare. Nu har jag inte fått chansen att spela online så mycket då det ännu inte är aktiverat på mitt recensionsexemplar men det kommer troligen att kännas mer värt det då. För just nu känns det lite tråkigt att det mesta i spelet leder till just onlineupplevelsen. Jag förstår att det är i princip livsblodet i många spel idag men det är synd då jag själv minns hur mycket tid jag lade på Budokai-spelen som var proppade med karaktärer och föremål.

Då jag som sagt inte kunnat spela online så kan jag bara ge ett än så länge preliminärt betyg, men det är en bra grund som lagts här med Fighterz. Jag hoppas att saker som auto-kombos och dylikt kan justeras med tiden och att det kanske kommer mer innehåll till spelet, för det känns faktiskt som att spelets 24 kämpar är lite sparsmakat, speciellt när två av dessa är varianter av andra karaktärer. Sedan så kan jag också tycka att det är synd hur pass ogenomträngligt spelet kan vara för de som inte läst Dragon Ball eller sett på animén. Jag hade bara tur att jag på förhand visste vem Beerus var när han syntes i storyn och bad Bulma laga godsaker åt honom, för jag har helt missat Dragon Ball Super och allt som kommit efter Buu-sagan.

Dragon Ball FighterZ

Men stridssystemet är fruktansvärt lovande, spelet är otroligt vackert och flyter på bra. Spelet ser verkligen knivskarpt ut på mitt Xbox One X med 3D-modeller som agerar traditionella 2D-sprites. Detta är rent visuellt det ultimata Dragon Ball-spelet. När jag fått sätta tänderna i spelets onlineläge så kommer jag att komplettera den här recensionen. Men tills dess så kan jag inte ge det mer än ett 7/10 för hur pass lovande det är.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Fenomenal grafik, lätt att lära sig, galet tempo, härlig Dragon Ball-känsla, välgjort stridssystem mycket fanservice
-
Frustrerande autokombos, tråkig story, borde haft mer innehåll
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

9
Dragon Ball FighterzScore

Dragon Ball Fighterz

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Adam har delat ut hejdundrande med stryk samt slungat otaliga välriktade Kamehamehas i slagsmålsfestenfesten Dragon Ball Fighterz...



Loading next content