Fysikens lagar kan vara ett riktigt helvete ibland. Även om vår fantasi inte har några gränser omöjliggör fysiken oftast våra vildaste drömmar. Spel har däremot möjligheten att trotsa den verkliga världens grundläggande förhållanden, och ta våra sinnen till helt nya platser. Och även om det vi spelar inte är på riktigt så är våra upplevelser fortfarande det.
Quantum Conundrum är just ett sådant spel, där fysikens lagar vänds upp och ner. Ibland bokstavligt talat. Spelet presenterar några omöjliga funktioner som förändrar spelarens logiska tänkande för stunden, och när man kommer in i det tänket är den fantastiska känslan som uppstår svår att beskriva. Det är något som bara måste upplevas. Är du sedan tidigare bekant med Valves moderna klassiker Portal kommer du känna dig som hemma i Quantum Conundrums absurda och fysiktrotsande universum, vilket kanske inte är så värst konstigt med tanke på spelen designats av samma person.
Här får vi lära känna professor Fritz Quadwrangle, som helt ignonerat bilderna i IKEA:s nya inredningskatalog och istället skapat ett hus med laboratorium och testkammare för experiment kring interdimensionella skiftningar. Efter flera år av dessa livsfarliga experiment har dock den maniska professorn hamnat i ett alternativt universum och behöver hjälp att ta sig hem igen. Det är här som spelaren kommer in i bilden. I rollen som Quadwrangles olycksbådande systerson får vi dona en högavancerade handske med förmågan att skifta mellan ett antal olika dimensioner, och på så sätt komma närmare husets sista testkammare och professorn i nöd.
Dimensionshopp alltså, men hur fungerar det då? Jo, men en enkel knapptryckning kan man lämna den ordinära världen och dess fysiska lagar och byta ut dessa mot ett antal andra. Visst hade jag nog föredragit en dimension där allting är gjort av bacon, men jag antar att jag får nöja mig med den fluffiga dimension som går att besöka här. I den fluffiga världen är allting mjukt, rosa och 10 gånger lättare, vilket kommer väl till hands när man av någon anledning vill plocka upp ett kassaskåp och kasta det som om det vore en tennisboll.
Med en annan knapp kan omgivningen istället förvandlas till en mörk och kal plats, där allting är gjort av metall och väger 10 gånger mer än vanligt. Plötsligt får förmål en så hög densitet så att inte ens husets starka laserstrålar kan penetrera dem. Ytterligare två dimensioner presenteras under spelets gång, där den ena får allting i spelvärlden att sakta ner och röra sig i slow motion. Den andra skiftar istället gravitationen så att allting som inte sitter fast med golvet flyger (faller?) upp i taket.
Att se denna knaisga spelmekanik komma till liv är fantastiskt, och utvecklarna Airtight Games har lyckats bra med att ta fram ett femtiotal smarta pussel som får hjärncellerna att tänka i helt nya banor. Helt plötsligt känns det omöjliga naturligt. Som bäst är det när de olika dimensioner kombineras i snillrika pussel, där man till exempel måste fånga ett fluffigt kassaskåp samtidigt som man springer på en flygande soffgrupp och underviker laserstrålar. Allt detta i slow motion, såklart.
Tyvärr är endast ett dussintal av dessa testkammare minnesvärda, mycket på grund av upprepning. Visst är det hur grymt som helst att surfa på ett flygande kaffebord för att undvika bottenlösa hål, men när man gör det för tjugonde gången är det inte lika imponerande. Ett annat problem är att lösningsprocessen ofta förlitar sig på en rad andra faktorer som man inte alltid har kontroll över. Detta leder till ett par frustrerande testkammare där man vet exakt vad man ska göra men inte lyckas med utförandet, på grund av bökiga plattformshopp eller en oförlåtande timing.
Quantum Conundrum saknar det där lilla extra som får ett pusselspel att kännas nytt och spännande från början till slut, och det får det fem timmar långa äventyret att kännas något utdraget. Storyn lyckas inte heller hålla en engagerad. Här tar den excentriske professorn samma guidande roll som den galna mördarroboten Glados i Portal, men även om hans ljuva stämma bjuder på hjälpbara tips, komik och kuriosa så kommer man bli besviken om man förväntat sig ett lika välskrivet manus som i Valves egna pusselspel.
Med det sagt så ska man inte låta dessa mindre brister skrämma iväg en från Quantum Conundrums knasiga värld. Speciellt inte om man är en pusseljunkie och gillade Portal. För att vara ett nedladdningsbart spel finns det mycket att se här, och prislappen är även den lättöverkomlig. Nu hoppas jag att utvecklarna fortsätter att satsa på den där spelserien, så att de kan åtgärda problemen och bjuda oss på ännu fler dimensioner. För i spelens värld är allting möjligt, och med Quantum Conundrum har Airtight Games kommer en god bit på vägen att leverera någonting väldigt fantastiskt.