World of Warriors

Mobilspel har varit en allergi för undertecknad. Det kan verka konstigt, jag som älskar små spel, men starta valfritt spel på mobilen i näven på mig och mina händer får genast utslag. Inte på riktigt, så klart, men jag kan bara inte fastna i mobilspel. När Mind Candys högt uppskattade mobilspel World of Warriors sprider sig från telefonerna till Playstation 4, med hjälp av utvecklaren Saber Interactive, blir jag dock lockad att testa.

World of Warriors handlar om att bygga upp en armé av krigare, från alla delar av världen. Innan du är klar kommer du ha tränat allt från samurajer, till inuiter; gott och blandat, i krigarform. Tänk dig att samla på Pokémons, men det är söta krigare med aggressionsproblem istället. Krigarna har sina för- och nackdelar, där en kan vara stark i sina slag men ha låg hälsa, och en annan är raka motsatsen. Samtidigt finns fyra element som ger krigarna styrkor och svagheter: eld, vatten, jord och vind. Elementen är det viktigaste att tänka på inför en strid. Du gör mest skada om din motståndare är svag mot ditt element. Eld är starkt mot jord, men svagt mot vatten. Jord är starkt mot vind, men svagt mot eld. Du förstår principen.

Det har skett ganska drastiska förändringar i och med konsolversionen. Kort sammanfattat har det gått från turbaserade strider där du ska tajma klick för att dela ut mesta möjliga skada på din fiende, till strider i realtid på Playstation 4. Att röra dig, slå med vapnet, höja skölden, parera, hoppa undan, slänga magier och utnyttja fällor, görs allt i realtid. Har du någonsin spelat ett modernt action-rollspel eller "arena brawlers" kommer du att känna igen dig. Det framstår som en billig variant av spelen du är van att spela, förstås, men för att komma från mobilspelsvärlden är striderna ändå relativt djupa, med ett flertal finesser att lära dig för bästa resultat. Kontrollerna är tyvärr inte fullt så tajta som man hoppas på, och ofta fortsätter du att slå åt helt fel håll, för att du fastnar i en riktning vid varje attack.

Utan att vara överkomplicerat, så är det inte heller ett barnsligt enkelt spel. För att få en 3-stjärnig vinst i en match krävs att du uppnår vissa krav. Antingen behöver matchen utföras efter specifika kriterier, eller så ska du möta ett svårare par av krigare. Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade problem med flera när jag spelade solo, och fick total olust att fortsätta som resultat av hur röriga, slö-kontrollerade och enformiga striderna blev. I hopp om att det ska bli enklare kan du träna dina krigare, men personligen gick det från givande till rent utav tråkigt, på väldigt kort tid. Sällan har det känts så utdraget att träna gubbar för att bli starkare, som det gjorde här. Hårda ord? Kanske. Men, jag menar, du tränar krigare inför tröttsamma matcher, genom att köra samma typ av tröttsamma matcher. Tillfredsställelsen av framgång var låg redan tidigt, och bättre blev det inte.

En stor bov är kameran. Ofta misstolkar man hur långt bort, eller nära, motståndaren och objekt är. I co-op kan det verkligen bli mos av allt. Många slag missas helt på grund av det dåliga perspektivet. När man är i en het strid mot en datorstyrd krigare, som givetvis inte lider av dessa perspektivstrul, kan det kännas orättvist. Även om man lär sig att acceptera det så är det en avgörande faktor till att spelet blir mer och mer bortstötande, ju svårare det blir. För att underlätta problemen? Ja, träna, träna, träna dina krigare tills de är starkare än motståndarna! Nej tack...

I singleplayer-kampanjen finns även en matchtyp vars design påminner om boss-strider, utan att egentligen vara det, då de förekommer genom hela spelet. Här går spelet över till en sorts brawler-pussel-hybrid. Ett tidigt exempel är en stor spindel som kastar spindelväv och skickar småspindlar på dig. Genom att slå på fyra kanoner som står utställda på banan, aktiveras kanonerna och skjuter spindeln. Upprepa detta tills den dör. Dessa är roliga - första gången. När du stöter på samma pussel efter varje vanlig match, är det inte längre uppskattad variation; snarare plågsam repetition. Banorna där man ska skydda en diamant mot attackerande skorpioner, kan vara bland det tråkigaste jag har genomlidit i spelväg hittills i år; här skiner alla dåliga aspekter av kontrollen och kameran som starkast. Med en partner i co-op orkade jag till slut ta mig genom dem, tack och lov.

På spelplanen kan du även samla material och ingredienser, från kistor. Använd sedan dessa i ditt Foundry, platsen där du tillverkar talismaner och drycker inför striderna. Talismanerna ger bonusar som högre hälsa, mer skada, eller att du får mer guld vid vinst. De påminner om så kallade "burn cards"; du utrustar en krigare med lämplig talisman, men den varar endast under ett par matcher. Tyvärr har jag själv aldrig uppskattat den typen av förbrukningsuppgradering, för jag bryr mig mindre om vad de faktiskt tillför. De kommer ju ändå att försvinna snart! Dock får jag även inse att det är ett vanligt förekommande koncept i dagens spel, och min åsikt är kanske är avvikande här.

Som jag nämnde tidigare finns co-op både lokalt och online. Co-op blir nästan ett krav för svårare pusselbanor, då det inte räcker med att träna dina krigare att bli starkare för att orka med dessa. På gott och ont blir också de vanliga striderna oerhört röriga i co-op, med två vilsna spelare mot två ettriga datorstyrda krigare på en liten spelplan. Fördelen där, är väl ändå att man stundvis får ett gott skratt i röran, vilket jag aldrig fick solo. I onlineläget kan du spela solo eller co-op mot två andra spelare, men detta är något jag inte fick chansen att testa. Med sina divisioner i League-läget, spelets mer tävlingsinriktade läge, är det helt klart här som spelet kommer att leva längst. Singleplayer-kampanjen bjuder dock på det mesta som du kan förvänta dig online.

Rent estetiskt är World of Warriors ganska så fint. Det är glatt, skojigt och fyllt av små söta krigare som gör sitt bästa för att se hårda ut. Arenorna är livliga och färgglada, med små detaljer som vidare ger mig varma känslor att titta på. Det må se ut som ett mobilspel, vilket det i grunden också är, men det ser även riktigt finslipat och snyggt ut. Hela spelupplevelsen förhöjs av estetiken och hur välgjort, rent tekniskt, det ändå visar sig vara.

Kanske, ett väldigt stort kanske, att om du älskar att samla och träna upp olika karaktärer inför matcher, så kan detta vara ett roande spel; om du pallar de enformiga striderna. Det är inte så ingående och djupt att du försvinner i timmar, men det finns ett och annat att pilla med för att sysselsätta dig under kortare sessioner. En stor fantast av mobilspel, och spelmekaniker från den världen, har troligtvis en mer positiv upplevelse med World of Warriors än jag hade. Se bara till att du spelar med någon, lokalt eller online, för att göra det lite roligare.