Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recensioner
Sea of Thieves

Sea of Thieves

Rares efterlängtade piratspel är äntligen här, Kim Orremark skruvade på sig träbenet, flätade skägget och begav sig ut på havet...


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

När Rare startade utvecklingen av Sea of Thieves för en sisådär fyra år sedan var det med ett tydlig mål. De skulle skapa ett spel där samarbete skulle stå i fokus och det skulle vara unikt och roligt rakt igenom. Att sätta segel med upp till tre kära vänner och göra de sju haven osäkra genom att plundra andra skepp, gräva upp skattkistor och till och med möta självaste Kraken är en fenomenal idé på pappret, har Rare verkligen lyckads realisera det i Sea of Thieves?

Mitt korta svar är ja. Men det öppnar upp för den nya frågeställningen: räcker det som faktiskt finns för ett helt spel? Det svaret är tyvärr nej.

Sea of Thieves startar helt utan kontext, jag vaknar I en bar, käkar en banan (med skal på såklart) och strövar sedan ut, rakt ut i en helt öppen spelvärld. En tom ödslig spelvärld som förvisso är fullproppad med färg och personlighet men ön jag befinner mig på har bara en handfull invånare som vill sälja saker till mig - för hiskeliga överpriser - eller så är det uppdragsgivare som ska förse mig med saker att göra. Jag inser snabbt att Sea of Thieves förmodligen ska upplevas tillsammans med andra och bjuder raskt in min fru (Zandra) och redaktionens egna svar på Blackbeard (Lisa Dahlgren). Jonas Mäki lovade tidigare att han ska ansluta sig men meddelar att han måste fläta håret, slå ut några tänder och få på ögonlappen innan han är i rätt sinnesstämning. Vi ifrågasätter inte det utan startar utan honom.

I Sea of Thieves handlar allt om att skrapa ihop guld. Förmodligen rätt autentiskt till det gamla piratlivet, vi slipper dock dålig hygien och syfilis, som tur är. För att skramla ihop guld görs fördelaktigt uppdrag som delas ut av spelets tre olika uppdragsgivare: Order of Souls, Merchants Alliance och Gold Hoarders. Uppdragen mellan dem skiljer sig dock inte särskilt mycket åt, det handlar till mestadels åt att åka till en ö, hämta något och sedan åka tillbaka för att lämna in. I utbyte får du guld och ökar i nivå hos den du gjorde uppdraget åt. Hos Gold Hoarders får du en klassisk skattkarta. Den visar en ö och ett rött kryss och sedan ska ni bege er dit och gräva upp skatten. Via Order of Souls ska ni bege er till en bestämd ö, slåss mot ett gäng skelett och avsluta med slå ihjäl en boss. Tar ni ett uppdrag från Merchants Alliance blir ni bestyckade med ett par burar samt en lista över djur ni ska åka och fånga in och sedan leverera innan ett visst datum har passerat. Det krävs ingen direkt doktorand i speldesign för att inse att det blir tradigt snabbare än snabbt. Visst ökar uppdragen något i komplexitet vid högre nivåer, men grunden förblir densamma.

Sea of Thieves
Seglingen är riktigt välgjord och faktiskt utmanande att bemästra ordentligt

Jag, Lisa och Zandra plockar på oss ett gäng uppdrag var och beger oss ut på de böljande blå. Eller snarare det stormiga grå. Vår första seglats resulterar i en handfull grundkörningar, allmän kalabalik där ingen har en susning om vem som styr och ren och skär panik när vi ser ett fientligt fartyg. Lisa blir snabbt överförfriskad på grogg och täcker hela båten i grön sörja på mindre än en minut och Zandra tar en tupplur vilket resulterar i att vi låser in henne i briggen för att tänka över sina val. Efter mycket om och men (och utsläppet av vår fånge) är vi framme vid vår destination, Barnacle Cay, en lite anonym ö, nästan som ett vykort ligger den där och guppar vackert i vattnet. Jag stannar upp för att ta en skärmbild men blir snabbt attackerad av cirka två tusen elaka ormar. Så mycket för det vykortet.

Den absolut största behållningen med Sea of Thieves är själva seglandet. Den stora båten, designad för fyra personer, är en best att tämja men när det är gjort och alla har kommit in i sin roll är det verkligen underbart skoj att navigera, speja efter andra skepp eller bara parera vädret. Segel ska ställas, riktning ska avgöras och kanoner ska laddas. Här skiner verkligen Sea of Thieves. Att stå fyra personer på en redig skuta, dricka vuxendricka och spela dragspel är en unik upplevelse som inte går att få någon annanstans idag. När väl ett fiendeskepp dyker upp på horisonten och det börjar pratas om det ska attackeras eller inte, vilken sida vi ska sikta på (Styrbord eller babord, kan du nu, Mäki?) och fram till själva mötet är bland det bästa jag har upplevt i den här typen av spel. Det är fanatiskt kul, åtminstone de första gångerna.

Seglingen fungerar med andra ord. Otroligt väl. Det finns två storlekar på båt beroende på hur många ni är som ska spela. Den mindre båten är givetvis lättare att vända och smidigare men har inte i närheten av samma eldkraft eller tålighet som den större. Den lilla båten används om du spelar själv eller med upp till en kamrat och den större är för tre eller fler. Det är ett smart system men det blir något osmidigt i sin utformning om ni blir av med en spelare och måste gå ned en storlek eftersom ni måste avsluta ut till huvudmeny och således börja om. En liten petitess men likväl ett irritationsmoment. Det ska även sägas att Sea of Thieves inte ska spelas ensam, inte under några omständigheter, dels för det är så mycket roligare med fler men också för att du inte kommer kunna hävda dig särskilt bra om du stöter på andra spelare eller sjömonstret Kraken. Att styra, skjuta och laga båten samtidigt är en omöjlighet och spelet är verkligen inte designat för den ensamvargen.

Sea of Thieves
Sea of ThievesSea of Thieves