Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
A Way Out

A Way Out

Livet bakom lås och bom är ingen höjdare så Leo och Vincent bestämmer sig för att rymma. Enda sättet de kan lyckas med sitt uppsåt är samarbete av ett spel spelvärlden aldrig sett make till förr...


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Efter det lika unika som nyskapande Brothers: A Tale of Two Sons, har jag varit väldigt nyfiken på att få se Josef Fares nästa spel, A Way Out. Enligt förhandssnacket skulle det vara helt byggt för co-op, vilket råkar vara bland det absolut roligaste jag vet i spelsammanhang, och med Fares egna entusiasm och ett ändå originellt fängelsekoncept var spelsuget i topp.

Äventyret kretsar kring Leo och Vincent, båda av klassiska typen brottslingar med gott hjärta, som hamnat i finkan på tveksamma boliner. De visar sig ha en gemensam fiende och bestämmer sig för att fly och utkräva hämnd tillsammans. Äventyret berättas i stor del via tillbakablickar med de båda herrarna sittande i ett flygplan, där du och din soffpolare väljer vem ni vill spela. De är båda likadana spelmässigt, men Vincent huserar i vänstra delen av skärmen och Leo i den högra.

A Way Out
A Way Out presenteras i olika stora delade skärmar där den som har viktigaste händelserna får mest utrymme.

Det är verkligen ett spel som lyfts av delad skärm och det arbetas ofta nästan filmiskt med kameravinklar och annat. Presentationen är också riktigt bra och det går snabbt att ryckas med in i den stenhårda fängelsevärlden med inspiration hämtad från filmklassiker som Escape from Alcatraz och framför allt The Shawshank Redemption. Jag besökte själv Alcatraz för snart två år sedan och tycker Fares och utvecklarna perfekt fångat känslan av ett amerikanskt fängelse under andra halvan av 1900-talet. Grafiskt är det oväntat välgjort, och även om det såklart finns betydligt snyggare spel, så finns det ingenting här som andas indie.

Visst blir det lite väl mycket kliché ibland, men dessa bitar är bland det jag gillar bäst i A Way Out som via Fares fingertoppskänsla inte tar sig självt på för stort allvar. Detsamma kan sägas om storyn, även om den knappast aspirerar på att vara något mästerverk så fungerar det, med hyggligt välskriven dialog. Tyvärr gör inte skådespelarna mycket för att få den att lyfta till några högre nivåer, och jag tycker även det ibland tar lite för lång tid mellan varje replik, vilket gör att det sällan känns som levande dialoger.

A Way Out
Det går att spela co-op både online och offline, där sistnämnda sponatnt käns roligast.

Den stora grejen är som sagt samarbetet dock och det är genomgående utformat som Quick Time Events, som bitvis får mig att känna att det i dessa moment vagt påminner om Heavy Rain. När jag arbetar med att tjära tak i fängelset får jag rytmiskt trycka på R-knappen för att svabba, och under ett besök i snickeriet gäller detsamma för att hyvla en planka. Andra gånger ska någon knapp hållas in, tryck tajmas eller något liknande för att göra vardagsgrejer.

A Way Out
A Way Out
A Way Out