Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Far Cry 5

Far Cry 5

Kim har spenderat merparten av helgen bland de soldränkta granskogarna i Montana, med en galen kult som vill göra slarvsylta av allt som kommer i deras väg...


Facebook
TwitterReddit

De första timmarna av Far Cry 5 vittnar om en spelupplevelse utöver det vanliga. Inledningssekvensen när jag som detektiv tillsammans med ett par andra poliskollegor anländer med helikopter in i de snåriga skogarna i Montana för att arrestera kultledaren Joseph Seed, även kallad The Father, är fullständigt otrolig. Makalös! Jag skulle utan problem kunna likna den med inledningen i Last of Us, så märkvärdig är den. Den nerv som byggs upp under denna knappt femton minuter långa sekvens gör att jag knappt kan sitta stilla hemma i soffan på grund av nervositet. Det känns rått och äkta, naket och realistiskt. Att det hela utspelar sig på amerikansk mark och inte på en drömlik fantasi-söderhavs-ö, gör det hela desto sjukare.

Men sen skiftar spelet ton helt och hållet. Det tar inte många minuter förrän jag drämmer in med en lastbil i älgar, kraschar med en helikopter eller konverserar med någon av spelets minst sagt udda karaktärer. Som tur är tvingas jag inte behöva klättra upp för de där sablans radiotornen, som i mångt och mycket började bli något av en klyscha i serien. I spelets övningsområde tvingas du dock ta dig upp för ett torn, med lovorden om att du inte kommer behöver göra om det. Lite av en smart metakommentar mitt bland allt vansinne. Och vansinnigt blir det, minst sagt. Far Cry 5 är inte ett spel som tar sig själv på allvar för fem öre, förutom inledningen då. I princip alla karaktärer du stöter på är urflippade stereotyper, och det är sällan jag bryr mig om någonting vad de har att säga. Allt är överdrivet och knasigt bombastiskt. Hela presentationen är skrikig, och väldigt amerikansk - på ett mestadels bra sätt.

Far Cry 5
Far Cry 5 är med jämna mellanrum rysligt urflippat och bombastiskt.

När Far Cry 5 först utannonserades ryktades det om att spelet skulle våga ta en helt ny riktning, dels med tanke på det skulle utspela sig på amerikansk mark. Det var även snack om att det skulle vara en kommentar på det politiska klimat som nu råder i USA. Detta hade för mig personligen kunna blivit ett fascinerande spel, men kanske inte nödvändigtvis ett koncept som går att översätta till Far Cry. Med fjolårets Assassin's Creed Origins visade Ubisoft att de var beredda på att satsa mer resurser och tid på att utveckla en av sina mest framgångsrika spelserier. Titelt prisades och vann tillbaka flertalet fans, inklusive mig själv, som hade tröttnat rejält på tidigare installationer. Det kändes fräscht, samtidigt som det fanns bekanta aspekter som är djupt rotade i seriens DNA. På samma sätt som Ubisoft nylanserade Assassin's Creed, hoppades jag att de skulle göra detsamma med Far Cry. Men efter lite mindre än trettio timmars speltid går det inte konstatera annat än att det rör sig om ett väldigt bekant koncept och ett utförande som känns mer eller mindre exakt som det gjorde i fyran.

Men det gör väl inte så mycket? Jag håller Far Cry 3 som ett av de bästa liren från den föregående konsolgenerationen, med en väldigt inbjudande sandlåde-värld. För att inte tala om den briljanta skurken Vaas Montenegro, spelad av Michael Mando. Far Cry 3 var självmedvetet och gick inte ut med att vara någonting annat än ett korkat actionspel i dess renaste form. Huvudkaraktären vi spelade var en bedrövlig liten snorvalp som var omöjlig att sympatisera med, det var nästan så att jag njöt under de sekvenser man blev torterad av Vaas. Men det var också syftet - att gå från usling till hjälte under spelets gång. Far Cry 4 var i mångt och mycket samma spel, fast i en annan miljö. Ubisoft tog väldigt bekanta spelmekaniska moment och översatte dem rakt av. Det fungerade dock förvånansvärt bra, och Far Cry 4 mottogs även det med öppna armar, även fast det var väldigt lik föregångaren.

Far Cry 5 följer nästan precis samma mall. Du som spelare blir placerad på en isolerad plats, där du stöter på en stor och stygg skurk i form av Joseph Seed som inget hellre vill än att göra livet surt för dig och dina vänner. Men kultledaren Joseph är inte så pass ond att du hatar honom, det finns ändå någon form av nyfikenhet som gör att du dras närmare. Till sin hjälp har Joseph ett par stycken undersåtar i form av syskon och annat pack. Var och en kontrollerar en viss region på kartan, och ditt jobb är väl egentligen att lösa uppdrag i en region för att ta dig vidare i berättelsen. Dessa uppdrag kan variera mellan allt från att frita gisslan, rensa läger på fiender eller skjuta sönder lastbilar som levererar varor till olika fabriker.

Far Cry 5
Montana är en perfekt plats för lite vansinnesaction, anser vi på Gamereactor.

Du kan själv bestämma i vilken ordning du vill avancera. Vill du enbart fokusera på huvudberättelsen så går det alldeles utmärkt. Jag skulle dock rekommendera dig att ta dig an spelet långsamt, och verkligen njuta av den mängd sidoaktiviteter som Far Cry 5 erbjuder. Ungefär femton timmar in i spelet fick jag för mig att endast spela igenom de huvuduppdragen, vilket ledde till att jag kom in i någon form av rytm som inte alls blev särskilt rolig.

Huvuduppdragen fungerar på så sätt att du genom din karta skapar en överblicksbild över en viss region - för att sedan markera ut en plats där en person signalerar om hjälp. Du tar dig till platsen, rensar ut lägret på fiender och pratar med personen i fråga. I de flesta fall ber de dig om en tjänst där du kanske behöver hjälpa några civila eller hämta något typ av fordon de har förlorat. Jag vet inte vad det är med invånarna i Montana, men var och varannan sate har någon typ av attackhelikopter, plan eller lastbil med kulsprutor som de blivit av med. Det var spännande första gången jag smög in i en hangar för att sedan minuten efter brumma iväg med ett flygplan utrustat med fler missiler än vad det finns lakritspipor i Jämtland. Men dessa typ av spelmoment blir repetitiva alldeles för snabbt, och ett mönster börjar uppenbara sig. Jag hade verkligen gärna sett en annorlunda struktur på berättelsen, detta känns bara stor del av tiden slött och oinspirerat. Men för den som uppskattar att leka rövare och skjuta som en galning hej vilt med en attackhelikopter med jämna mellanrum kommer säkerligen att uppskatta det.

Men där huvudberättelsen lämnar en hel del att önska när det kommer till karaktärer och variation, desto roligare är de fritidsaktiviteter som du kan hitta ute i den öppna världen. Montana är en vacker plats, helt klart. Bra mycket intressantare att utforska än de snöbeklädda bergstopparna i det i fjärde spelet. Det är verkligen en maffig känsla att glida runt med ett flygplan i solnedgången, när ljuset leker mellan trädtopparna där borta i fjärran. Och du gör bäst i att bekanta dig med skogen och de djur som spatserar runt där inne. Du kan precis som tidigare spel i serien jaga i Far Cry 5. Allt från älgar till järvar. Ubisoft har denna gång sänkt livsmätaren rejält på merparten av alla djur, vilket gör att jakten inte känns lika frustrerande. Helt ärligt, ska det krävas två stycken handgranater och sex magnumskott för att ha ihjäl en honungsgrävling? Djuren upplevs inte alls som lika hotfulla som innan, och du kan med relativt få resurser göra dig av med dem utan något problem. De är dock lite aggressivare än tidigare, och räkna med att en och annan påfågel kan komma att attackera dig utan förvarning när du minst anar det.

Far Cry 5
Röstskådespelarna gör som vanligt väldigt bra ifrån sig och skurkrollen är som vanligt när det gäller denna spelserie något av en modern klassiker.

När du inte är fullt upptagen med att mata ihjäl älgar med hagelbrakare kan du som innan hoppa fallskärm, och använda dig av en så kallad wingsuit. Du kan låsa upp en förmåga som tillåter dig att skjuta dig ut från ett plan när du reser mellan olika punkter. Detta är någonting som aldrig blir gammalt, och att glida runt med sin dräkt i säkert hundra kilometer i timmen får mig att dra på smilbanden varje gång. Utspritt i Montana finns även en drös med fiendeläger och olika typer av "altare" att förstöra. Genom att göra detta låser du upp fler vapen, och ett steg närmare att minska inflytandet respektive ond ledare har för regionen. Det spelar inte så stor roll vart du rör dig i Far Cry 5, runt varje hörn finns det alltid någonting att upptäcka. Kanske till den milda grad att det är lite för mycket som händer på en och samma gång. Fler än två gånger har jag jagat ute i skogen för att sekunden senare mötas av en fyrhjuling som sveper förbi mig, och efter dem två stycken brunbjörnar som inte vill något hellre än att äta upp de stackars kultmedlemmarna till frukost. Vid en tidpunkt stötte jag även på en björn som red på en fyrhjuling, vilket ledde till ett skrattanfall utan motstycke.

Far Cry 5
Far Cry 5
Far Cry 5
Far Cry 5
Far Cry 5
Far Cry 5
Far Cry 5