När skaparna av detta spel satte sig ned för att brainstorma (som kidzen säger) fram tillräckligt med idéer för att basera Paper Anne på, tror jag att de beslutade sig för att kombinera tre viktiga produkter. Media Molecule-titeln Tearaway, 80-talsserien Doctor Snuggles samt sagan om Alice i underlandet. För det är precis så detta ambitiösa peka-och-klicka-äventyr känns. Som en direkt mix av dessa upplevelser och även om inspirationskällorna är superba, är Paper Anne knappast perfekt. Innan jag berättar varför har jag dock tänkt skriva lite om spelets handling.
Du axlar rollen som Anne, hjältemodig liten flicka i turkos klänning som ger sig av på en resa in i världen kallad The Realm of Paper (Tearaway) där en enorm katt (Doctor Snuggles) förtrollat befolkningen och ställt till med tillräckligt stora bekymmer för att varenda kotte ska rusa mot dig och be om hjälp. Upplägget är snor-segt och påminner mer om Discworld än något annat, även om pusslen ofta är väldigt simpla och för det mesta enbart innefattar flyttandet av ett ensamt objekt någon stans på skärmen.
För Anne kan flytta papper, eller du kan göra det - något som är nyckel för att kunna avancera genom The Realm of Paper. Varje ny miljö kräver att du drar omkring en plattform eller två för att antingen möjliggöra Annes klättrande upp till toppen av skärmen eller för att blotta någon mer eller mindre viktig sak som krävs för att komma vidare. En nyckel eller en spak, till exempel. Tanken bakom detta är helrätt då det skapar djup och tvingar hjärnan att arbeta men tyvärr är hela upplägget alldeles för segt och med tanke på att Anne rör sig i ultrarapid och accepterat cirka en tredjedel av mina knapptryck (för det mesta skakar hon bara på huvudet) skapas det irritation hos mig som sedan håller i sig hela äventyret igenom.
Paper Anne är ett snyggt spel med läckert formgiven grafik, mycket atmosfärisk musik och ett väldigt lågt tempo som passar telefonformatet utmärkt, om det inte hade varit för att hela äventyret känns för segt och för bökigt rent spelmekaniskt för att jag ska kunna slappna av och njuta av de supertjusiga miljöerna. Att varenda karaktär som hon stöter på dessutom spottar ur sig långa dialog-sekvenser i form av ljusgula pratbubblor, något som drar ned tempot ytterligare, gör knappast saken särskilt mycket bättre.
Trots grymt fina inspirationskällor och läcker design när inte det här spelet ett högre betyg än fem för egen del och det anser jag vara synd. Det borde ha snabbats upp och jag borde ha fått styra Anne helt och hållet själv istället för att klicka på valfri del av skärmen för att sedan tvingas vänta på att hennes mikroskopiska pappersben ska ta henne dit. Jag fortsätter istället att spela Evoland 2 som jag anser vara bäst till Iphone just nu tillsammans med det helt fantastiska Sky.