Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor Sverige
recensioner
Dead or Alive 4

Dead or Alive 4

Så var det äntligen dags att åter igen förnedra jänkare, britter och fransoser i Team Ninjas superslipade slagsmålsepos

En försening hit. En försening dit. Det blir lätt så när Team Ninja gör spel. Men så en dag händer det. Dead or Alive 4 dimper ner i redaktionens brevlåda. Vad tänker man egentligen då? Här har man gått och väntat i flera år på något, så en dag ligger där ett paket innehållandes en alldeles speciell skiva. Jag tänker inte hymla, utan kan med gott samvete erkänna att jag gjorde glädjehopp och började skratta okontrollerat i flera minuter, när jag slet upp paketet och läste "Dead or Alive 4" på fodralet.

Och det ska säga på direkten att Tomonobu Itagaki, som ni borde veta vid det här laget är spelets producent, är en riktigt bra karl. Visst kan man kritisera honom för att vara osympatisk, egotrippad och sakna all form av själdistans, men när det väl kommer till att göra spel är han och hans team bäst i världen. Dead or Alive 4 är inget hafsverk, utan är något som man lagt ner både tid och själ i, vilket verkligen märks redan från första början.

När Dead or Alive 4 först visades innan E3-mässan i maj förra året var det många som var besvikna på spelets grafiska kvalitéer. "Det ser ju bara ut som snäppet snyggare än Dead or Alive 3" var en mening som florerade omkring på all världens spelforum. Men faktum är att efter att spenderat en längre tid med Dead or Alive 4 bryter mina ögon ihop vid blotta tanken på allt vad texturflimmer, animationsbuggar, slarvig kollisionsprogrammering och steriliserade banor heter i Dead or Alive 3. Givetvis är inte Dead or Alive 3 något fult spel, men del fyra är bara så pass mycket snyggare att endast en inskränkt bakåtsträvare skulle påstå att det inte är ett generationsskifte mellan del tre och fyra.

Det som skiljer spelen mest åt är att Dead or Alive 4 andas. Banorna lever. De är fyllda med massor av interaktivitet, rörliga objekt, detaljer i bakgrunderna. En bana utspelar sig under Jura-åldern med dinosaurier som springer, flyger, sover - allt inlindat i underskön vegetation. Detaljnivån och det arbete som lagts ner från de allra minsta till de allra största bestarna är oerhört imponerande och den grafiken skulle inte gå producera på förra generationens konsoler. Savannah Safari liknar dinosaurie-banan lite, fast istället för uråldriga rovdjur är det istället nutida elefanter, lejon och andra zoo-typiska djur i bakgrunden.

På Gamblers Paradise gör man upp mitt ute på en motorväg, med bilar kommande från alla håll och kanter. Blir man påkörd av en bil flyger man upp i luften och moståndaren kan då få in en slagserie innan man landat på marken igen. Så det gäller att veta vart man står. Det är en aspekt som alltid funnits med i Dead or Alive-serien, att man måste tänka på vart man står, då banorna är så pass interaktiva som de är. Att stå med ryggen mot en avsats är exempelvis ingen bra idé, då man mister väldigt mycket liv om man skulle bli nerslagen för avsatsen. Nassau Station är en hangar från förstabanan i Halo 2. Man börjar på övervåningen, men så fort man åker ner märker man att hangaren är späckad med Warthogs, Ghosts och andra igenkänningsobjekt från Bungies mästerverk. Att slå ner sin motståndare så han landar och kraschar rutan på en Warthog får det att rycka i Halo-nerven och suget efter Halo 3 att bara växa ännu mer. Totalt finns det 16 superläckra banor och det kommer troligtvis komma ännu flera för nedladdning via Xbox Live.

Men det är betydligt mer än bara nya fräscha banor och kosmetiska detaljer som ändrats sedan vi återsåg Team Ninjas kärleksbarn. För det otränade ögat är det så, att man bara kryddat med lite finare grafik och slängt in lite nya saker. Men har man spenderat 300 timmar med varje tidigare spel i serien, som exempelvis jag har, känner man direkt skillnaderna. Det handlar kontringarna. Det handlar om karaktärsbalans. Det handlar om kastsystemet. Det handlar om egentligen allt. För aldrig har det tidigare varit så stor skillnad mellan något Dead or Alive-spel som det är mellan Dead or Alive 4 och Dead or Alive 3.

Jag har som sagt spelat alla de tidigare spelen oerhört mycket, och gjorde relativt bra ifrån mig internationellt sett i Dead or Alive: Ultimate över Xbox Live. Men i Dead or Alive 4 kände jag mig en nybörjare på nytt. Alla mina knep, trix och finter fungerade inte längre. Även om grunderna finns kvar, har jag inte längre en susning hur man äter upp 30% av en motståndares livmätare med en slagkombination. Så det är bara att bege sig tillbaka till ritbordet och börja hårdplugga igen.

Till att börja med har man kapat tiden för kontringar till hälften. För att kontra halvbra nu krävs tajmingen som krävdes att göra en perfekt kontring i Dead or Alive: Ultimate. Nästa alla karaktärer har fått nya attacker, gamla har flyttats om, ändrats eller tagits bort helt - allt för att få en bättre balans mellan figurerna. Kast går få in medan motståndaren är mitt uppe i en animation, något som inte gick tidigare, utan då greppade man i tomma intet istället. Spelet går mycket fortare än tidigare, och karaktärerna tål mindre än tidigare.

Om det här är positiva eller negativa ändringar är för tidigt att säga ännu. Att kontringar är svårare att få in kan jag dock säga redan nu är något bra. Samma sak gäller kasten. Där emot hur karaktärsbalansen kommer att fungera kommer att bli väldigt intressant att se. Redan nu börjar eliten prata om att vissa gubbar är för starka och vissa är för svaga, men Team Ninja har lovat att rätta till sådana eventuella problem via uppdateringar över Xbox Live, så den som lever får se.

Dead or Alive har mycket och ofta varit en slagsmålserie som associerats med storbystade flickor, naken hud och acne-befriade ansikten. Och man kan väl inte argumentera emot att man fortsatt på samma linje i del fyra heller. Dock hör jag till kategorin som hellre spelar med snygga slagsmålskämpar än fula. Tycker exempelvis att Lei-Fang är en betydligt mer underhållande figur att titta på än aptråkiga Pai från Virtua Fighter. Samma sak gäller pojkarna. Kage från Virtua Fighter kan vara världens mesigaste ninja, medan Ryu Hayabusa äter mesninjor till frukost. Tillkommit har fyra nya karaktärer gjort - Eliot, Kokoro, La Mariposa (Lisa från Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyboll) samt Nicole, den kvinnliga spartanen.

Eliot är en blond pojke, som faktiskt ser oroväckande mycket ut som mig själv. Han har blivit tränad av Gen-Fu och använder samma typ av kampsport som Gen-Fu gör.

Kokoro är en svarthårig geisha som påminner om Akira från ovan nämnda Virtua Fighter-serien. Hon har en relativt stor roll i handlingen (om man nu ska tala om den) och med kraftfulla och snabba slag samt starka kast anser många att hon är en av de bästa gubbarna i spelet, även om hon kräver mycket tid och träning innan man bemästrar henne till fullo.

La Mariposa/Lisa är en wrestlingbrottare med en förkärlek till äppelpaj. Hon är en långsam karaktärer som lever på sin räckvidd med långa ben hellre än hastighet och är främst en kastgubbe. Dock är hon betydligt mer graciös än vad både Bass och Tina är, som också är wrestlingbrottare.

Och till sist, har vi den alla väntat på: Nicole/Spartan 458. Den kvinnliga spartanen som kom fram genom ett samarbete mellan Bungie och Team Ninja. Hon hamnade i Dead or Alive-universumet genom en tidsresa, men mer än så vill varken Bungie eller Team Ninja avslöja om henns bakgrund. Hon har flera kända attacker från Halo, och kan bland annat fästa en plasmagranat på sin motståndaren för att sedan kasta bort honom och se vederbörande sprängas i småbitar. Hon är precis som Lisa en långsam karaktär med lång räckvidd och starka slag, sparkar och kast.

Nicole är egentligen lite för billig, och kan nästan klassas som en fuskgubbe om man ska vara riktigt gnällig. Det är dock bara en bagatell, och inget man ska lägga allt för mycket vikt på. Saker förändras i slagmålsspel, bra karaktärer blir dåliga över en natt då man hittar en ny attack/kombination. Se bara hur det blev i Street Fighter III: 3rd Strike där det tog tre år innan Makoto blev rankad högt.

Totalt finns det 22 karaktärer att spela med. Alla som tidigare varit med i ett Dead or Alive-spel är spelbara, som sånär på Raidou och Omega (Bossarna från del ett respektive tre). Man börjar med 16 karaktärer, och låser där efter upp sex till genom att klara Story-läget med visst många figurer. Även här finns det möjligheter att det kommer släppas nedddningsbara karaktärer via Xbox Live.

Anledningen till att Dead or Alive: Ultimate inte var en redig flopp var på grund av två saker. Dels hade man återinfört det bättre spelsystemet som återfanns i Dead or Alive 2 (arkadversionen) samt den online-del som fullkomligt slaktade allt annat inom genren.

I Dead or Alive 4 har man givetvis vidareutvecklat den online-delen, och gjort den mer personlig. Istället för att bara äntra en meny där man ser namn, har man en avatar som man vandrar omkring med i en lobby när man väl äntrat ett spel. I lobbyn kan man prata, både med röst- och textmeddelanden, eller bara strosa omkring samt titta på de som gör upp via en TV-apparat som finns där. Som om inte det vore nog kan man köpa olika saker till sin lobby. Olika teman, större TV-apparater, dekorationer med mera går införskaffa i "Zacks butik". Där handlar man med spelets valuta, som man tjänar genom att vinna matcher över nätet.

Tyvärr tycker jag att menyerna blivit lite sämre sedan sist. Givetvis är lobbyn med avatarer en rolig grej, men i praktiken hade jag hellre föredragit det gamla menysystemet, där man smidigt kunde titta statistiken mot dem man spelade mot och liknande. Här krävs det att man går ut till lobbyn, och därmed förlorar sin plats i spelkön, om man vill titta statistik. Det går köra alla gamla spelsätt, som "Vinnaren står kvar", "Turnering", "Förloraren står kvar", "Överlevnad", "Lagspel" samt "Kumite". Alla är ganska självförklarade, förutom Kumite, där spelaren som startar spelet står kvar, oavsett om han vinner eller förlorar.

Det är inte grafiskt perfekt. Absolut, det ser såklart bra ut, men jag hade väntat mig mer av Team Ninja. Animationerna är silkeslena, karaktärerna har mer detaljer än någonsin och ljussättningen tillsammans med färgschemat skapar en oerhört inbjudande värld att spendera tid i. Musiken låter bättre än någonsin, men det säger inte så mycket med tanke på att de andra spelen i serien har låtit skräp.

Så vad betyder egentligen all den här texten då? Är Dead or Alive 4 något att köpa? Svaret på den frågan är ett självklart "ja". Gillar man slagsmålsspel är Dead or Alive 4 så bra som det kan bli. Jag skulle vilja gå så långt och säga att Dead or Alive 4 är det bästa tredimensionella slagsmålsspelet hittills. Även om det är många som inte kommer hålla med mig på den punkten, ser jag inte varför Tekken 5, Soul Calibur 3, Virtua Fighter 4: Evolution, något tidigare Dead or Alive-spel eller valfritt Mortal Kombat-spel skulle vara bättre. Dead or Alive 4 är inte som andra spel. Det bygger givetvis mycket på tajming, att man lär sig slagserier och liknande saker.

Men till skillnad från Virtua Fighter där man måste lära sig hantera en arkadsticka innan man kan börja spela till fullo, går Dead or Alive 4 att bara plocka upp och börja spela. Man behöver inga förkunskaper eller vara ett fullblodat slagsmålsproffs för att ha roligt med det. Alla kan spela. Därmed säger jag inte att spelet saknar djup, snarare tvärt om. Dead or Alive 4 är det djupaste spelet i serien hittills, och den som påstår att Dead or Alive bara handlar om tur får gärna ta några matcher mot mig över Xbox Live så lovar jag att bevisa motsatsen.

------------------------------------------------------------------------------

Jonas Mäkis 2:a åsikt
Dead or Alive 3 hör förmodligen till mina bäst investerade pengar någonsin. Sedan jag köpte det till min splitternya amerikanska Xbox i november 2001, har jag spelat det non stop varje vecka. Så bra var det och så bra är det. Därför är det heller inte konstigt att Dead or Alive 4 är ett av de spel jag sett mest fram emot till Xbox 360 och när jag nu äntligen fått spela det är jag inte besviken, utan inser att underhållningen till Xbox 360 är säkrad i minst tre-fyra år framöver.

Jag vet knappt var jag ska börja för att beskriva spelets många förtjänster, men tror att jag börjar med vad som är Team Ninjas allra starkaste område, vilket paradoxalt nog är ett av Dead or Alive 4:s svagaste områden. Jag talar naturligtvis om det grafiska. Team Ninja lade ribban högt med Dead or Alive 3, som stod sig som det absolut snyggaste spelet i genren under hela den förra generationen, vässade till det ytterligare med Dead or Alive: X-treme Beach Volleyball samt Dead or Alive Ultimate och toppade allt med oöverträffat snygga Ninja Gaiden.

Dead or Alive 4 är otroligt snyggt och eftersom det är första fightingspelet till nästa generation, är det naturligtvis också det snyggaste spelet i genren. Animationerna är fullständigt fläckfria och det finns så mycket sanslösa detaljer på banorna att man inte kan bli annat än imponerad. Men varför säger jag då att grafiken är ett av de svagaste områdena? Jo, för att detta är ett Team Ninja-spel. Alla deras spel till Xbox fick betyget 10/10 i grafik av Gamereactor och det var inte ens något snack om saken. Att Dead or Alive 4 "bara" är förtjänt av grafikbetyget åtta, som ju egentligen är väldigt bra (speciellt på nästa generation) känns helt enkelt som en besvikelse från den utvecklare som dominerade så totalt med Xbox.

Hur skicklig man än varit på de tidigare spelen i serien, är Dead or Alive 4 som att bli barn på nytt. Förändringarna av spelsystemet är omfattande och det är svårare än någonsin att kontra attacker, vilket är något av spelseriens signum. Istället för att alla kontringar utförs på samma sätt, måste man nu variera sig, beroende på vilken sorts attack som kommer, samt vilken höjd den har. Dessutom har utrymmet för att utföra kontringarna snålats till ordentligt. Dessa förändringar har framför allt efterfrågats av folk som inte spelar serien, och förtar lite av känslan att kunna få hyfsad kontroll över sin figur redan efter några spelade timmar. Tidigare kunde man enkelt kontra ihjäl en knapphamrande nybörjare, men nu blir det svårare att använda kontringar effektivt och längre träning krävs. Totalt sett är dessa förändringar till det bättre, men de gör att gamla Dead or Alive-fans får lära om på nytt samt kräver lite mer av dig som spelare.

Andra grundläggande förändringar är att det numera går att göra låga attacker på liggande figurer. Det har funnits i andra fightingserier förut, men är nytt för Dead or Alive. Det gör att det är långt farligare att ligga kvar länge på marken, eftersom det räcker med en vanlig låg attack för att göra skada. Anser man sig hinna, finns det dock fortfarande speciella attacker att utföra. Även figurerna har setts över ordentligt och gör att man inte har mycket nytta av de attacker man gjorde tidigare. I flera fall handlar det om de mest använda och populäraste attackerna som stuvats om eller tagits bort på ett så uppseendeväckande sätt att det påminner om SNK och deras King of Fighters-serie, där man mellan varje version kunde göra om en figur till en helt annan. Kort sagt är det spelmässigt en mycket större skillnad mellan Dead or Alive 3 och 4 än vad det var mellan del 2 och del 3.

De spektakulära banorna finns naturligtvis också kvar och har trissats upp ordentligt. Nu finns bilar som kör omkring, attackerande dinosaurier och mängder av så kallade Danger Zones. Sistnämnda är en finess som fanns med i Dead or Alive-originalet, där tekniken för att göra interaktiva banor gjorde att producenten Tomonobu Itagaki fick nöja sig med farliga områden utanför ringen, där man tog extra skada och studsade upp i luften om man ramlade. Med det förfinade system som finns i Dead or Alive 4 går det utmärkt att blanda in dessa Danger Zones i sina attacker och liksom studsa motståndarna mot marken, för att därefter snabbt följa upp med en grym lyftcombo. Det ser lika spektakulärt som det är användbart och ger Dead or Alive 4 en helt egen karaktär på högre nivåer. Dessutom kan man numera knuffa sin motståndare över hinder, vilket inte ger så mycket skada, men möjliggör en efterföljande attack. Både spektakulärt och ganska användbart. Annars är fenomen som dessa något som fightingpuritaner ofta avskyr. De innebär inslag av slump och gör att olika figurer kan vara olika effektiva beroende på bana.

Personligen tycker jag dock att Team Ninja och Tomonobu Itagaki med kuslig precision hela tiden håller sig på precis rätt sida av gränsen och man vet ju var bilarna kommer, man hinner se dem innan de krockar och den skicklige spelaren kan faktiskt nyttja detta till sin fördel. Spelet blir väldigt mycket mer levande och matcherna antar olika karaktär beroende på var man är och vem man möter. De som tycker att väggar eller icke väggar är på gränsen till för mycket lullull längs banorna bör kanske hålla sig till Virtua Fighter eller Soul Calibur, men för resten är detta faktiskt något bra som inte alls missbrukas på det sätt många fruktar. Nu får man slåss bland fruktstånd, i dinosaurieparker, japanska trädgårdar och på diskon och det känns alltid lika klockrent.

Totalt sett finns 22 spelbara figurer, varav egentligen ingen är någon billig kopia på en annan figur (möjligtvis undantaget Leon och Bayman beroende på hur petig man vill vara). De nya figurerna smälter in bra i det övriga gänget och är spelmässigt sett mer utmanande än andra. Elliot gör exempelvis inte mycket skada och har inga självklara attacker, utan bygger mycket på luftcombos efter speciella kast. De flesta är väl också nyfikna på Master Chief-liknande Spartan 458, som dessutom har en helt egen Halo-bana med Halo-temat som musik. Hon, för det är em hon där under rustningen, är en av spelets absolut mest kraftfulla attacker. Det gör henne till en bra nybörjarfigur, även om man inte får sådär övermåttans med respekt om man tar sig upp till S-rank online med en så billig figur.

Att Dead or Alive 4 är spelmässigt klockrent och ett spel som kommer att hålla i hundratals timmar, råder det väl ingen tvekan om vid det här laget. Det är helt enkelt minst lika välfyllt som alla andra fightingspel, om inte mer. Men Team Ninja har ytterligare ett kort i rockärmen, nämligen online-stödet som hör till de bästa och mest utbyggda jag sett oavsett genre. Spelet har fullständiga rankingslistor och fysiska lobbys där man kan gå omkring och kommunicera med andra spelare medan man inte spelar. I dessa lobbys visas pågående matcher på storbilds-TV och det går att ta redan på exakt hur varje spelare gjort ifrån sig i sina matcher. Det hela är fullständigt enastående och jag har svårt att se att någon ska kunna trumfa över Team Ninja och Dead or Alive 4 ifråga om online-stöd.

Sammantaget råder det för mig ingen tvekan om att Dead or Alive 4 fullt ut fyller skorna från Dead or Alive 3 och är en värdig ersättare. Visst hade det gärna fått vara snyggare, visst låter musiken fortfarande ganska mögligt men spelmässigt och innehållsmässigt är det helt enkelt få spel som slår Team Ninjas pärla. Konkurrensen är visserligen inte direkt mördande ännu, men Dead or Alive 4 är idag det bästa spelet till Xbox 360. 9/10

Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
Dead or Alive 4
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Förbättrat spelsystem, underbara miljöer, grym grafik och ett klockrent online-läge
-
Skränig skräpmusik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • metalteam123
    Spelet innehåller 22 spelbara karaktärer och många flerskiktade och interaktiva arenor att slåss. Det finns sex lägen i spelet. Story Mode... 10/10
  • Chrille80
    Spelet är väldigt häftigt och världens ledande Beat em up serie enligt många recensenter! Det handlade från grunden bara om Brudar med stora... 8/10
  • astro_Fisa
    NYTT MEN ENDÅ INTE Från Dead or alive 1 och Dead or alive 2 var det en ganska dramatisk ändring både från designen och spelsättet. Från Dead... 9/10
  • softpotatisen
    Jag har spelat dem tidigare Dead or Alive spelen och det var däför jag köpte fyran. Jag kommer ihåg när jag spelade det första gången, jag var... 8/10
  • flamestorm70
    Det bästa beat 'em up-spelen som finns är DOA-serien. Dead Or Alive 4 är ett bra spel, men jag känner att Team Ninja borde lagt ner mer energi... 8/10
  • DarkMaster90
    Dead or Alive - serien återvänder och denna gång gäller det till Xbox 360. Mycket är sig likt sedan sist, men vad spelar det för roll, det är... 9/10
  • Österberg
    Dead or alive 4 är ett riktigt beroende framkallande fighting spel. Det har något både för dom som är nybörjare och dom som är riktigt grymma.... 8/10