Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
Vampyr

Vampyr

Det finns onekligen ett dilemma med att vara läkare och rädda liv samt vara vampyr och ta liv. Just denna balansgång bjuder Dontnod på i Vampyr...

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annons

Det är ett alternativt 1918 vi landar i, platsen är London och spanska sjukan härjar hejvilt samtidigt som vampyrer drar fram längs gatorna om nätterna. I rollen som Doctor Jonathan Reid måste du försöka kurera staden, men det finns en twist - Reid upptäcker nämligen tidigt att även han är vampyr och har därmed det hemliga målet att hitta ruskpricken som skapade honom. Det som väntar dig är ett gotiskt äventyr med massor av ambition och kreativa idéer, som i slutändan dock inte räcker hela vägen fram.

Som vampyr tvingas Reid ta itu med typiska vampyrproblem, det inkluderar att undvika solljus, kors och han kan heller inte besöka ett hem dit han inte blivit inbjuden, helt i enlighet med gammal folktro. Reid är vältalig, men har kort stubin och tillsammans med det faktum att han är en vampyr gör det att jag aldrig lär mig uppskatta honom under hans resor i fyra London-distrikt. För att ta sig fram måste Reid använda sig av både gator och kloaker där det finns monster som lurar, och det finns ingen stealth-mekanik - något som jag tycker hade passat spelet väl. Nu handlar det istället om att dänga ruskprickar när du stöter på dem.

VampyrVampyr
Ska du ta liv för att rädda liv? Detta är ofta ett val du måste göra.

Det finns fyra typer av fiender som möter dig. Skal-vampyrerna som gömmer sig i kloaker, enorma Vulkoid-vampyrer, de mer sofistikerade Ekon-vampyrerna samt vampyrjägare kallade Guards of Priwen. Inom varje fiendefamilj finns sedan olika klasser där somliga föredrar närstrid och andra hellre håller sig på avstånd. Det påverkar dock spelet marginellt i slutändan och jag agerade på samma sätt oavsett vad jag för tillfället mötte. Striderna är inte särskilt underhållande och känns onödigt bestraffande hur bra jag än spelar, det handlar hela tiden om att ducka undan perfekt och hushålla med hälsa, uthållighet och blodnivåer. Får du slut på sistnämnda försvinner dina vampyrförmågor.

Att göra ett äventyr av detta slag så utmanande gör att striderna blir något nödvändigt ont. Men det som är runt omkring känns roligare, såsom att använda "Vampire Vision" för att kolla upp vad som hänt eller följa blodspår. Det påminner lite i upplägget om hur det fungerar i Arkham- och Witcher-spelen. Sedan finns enklare pussel i omgivningarna som jag gillade, även om de var förhållandevis enkla. Mer kärlek på detta område hade helt klart gjort Vampyr bättre.

Vampyr
London är mycket snyggt återskapat.

Som spelare kan du förbättra chanserna att överleva genom att förbättra dina vapen, skapa serum och liknande. Det finns säkra områden där du kan pyssla med sådant, och det gäller att göra det, för doktor Reid tycks levla upp långsammare än sina fiender. Det gör att det ibland känns halvt omöjligt att nå nästa delmål. Det är här spelets stora dilemma dyker upp. Ska Reid kämpa på och lösa det hedervärt, eller ska han kalasa på Londons invånare och bli en svinmäktig vampyr? I de säkra områdena finns folk du kan snacka med för att få ledtrådar och allmän information - men även suga blodet ur, om du tycker det verkar vara mer lämpligt.

Om du tar till blodsugandet, kan du se fram emot stora mängder erfarenhetspoäng som du sedan kan förbättra Reid med. Men det är inte bara att festa loss. Reid bör lära känna individerna först. Är de sjuka så blir det inte mycket med den näringen. Då måste man kurera personen först, och helst se till att man fått all information. Bara det att jag då inte nödvändigtvis är lika sugen på att gå loss på den tilltänkta middagen längre.

VampyrVampyr
Det finns en hel del trevligt detektivgöra att utföra.
VampyrVampyr
Vampyr