Unravel Two

Jag gillade verkligen det vackra och lätt melankoliska Unravel när det släpptes. Visst, jag har spelat bättre plattformsspel, men inte särskilt många med en twist liknande denna där underbara huvudpersonen Yarny använde sin egen garnkropp som snöre. Den stora stjärnan i Unravel var dock miljöerna.

De vackra, sparsmakat norrländska omgivningarna var utsökt designade som en modern sagobok. När de kompades av väl framförd folkmusik blev beståndsdelarna tillsammans större än var och en för sig, och en modern klassiker var född. Jag har sällan tiden att verkligen kämpa med att låsa upp allt i spel eftersom det underbara jobb jag har kräver att jag gejmar så många olika titlar, men i just Unravel tog jag mig faktiskt tiden att göra praktiskt taget allt. Och jag hade kul medan jag gjorde det.

Med detta sagt var jag på förhand tveksam till om jag verkligen ville ha mer av detta. Det var en smällkaramell i sig själv som jag var väldigt nöjd med, men var ändå nyfiken när spelet både utannonserades och släpptes i och med EA Play-konferensen som inledde E3-veckan. Utvecklarna Coldwood Interactive har trevligt nog valt att inte gå den lätta vägen och bara göra fler banor, utan har även snickrat en hel del på gameplay och tillverkat ny spelmekanik.

Den stora grejen är att Yarny denna gång inte är ensam och co-op är helt centralt för upplevelsen, så till den milda grad att du måste spela co-op med dig själv om du spelar ensam och du sitter dessutom ihop med din kamrat. De utmaningar som kretsar kring samarbete går från enkla och pliktskyldiga till att vara riktigt väldesignade skapelser som kräver att du och din soffkamrat lägger pannorna i veck för att lösa problemet framför er. Det är inte alltid nyskapande, men nästan alltid roligt.

Det kan handla om att hålla i garnsnöret och den ena kan klättra ner till avsatser eller svinga sig till andra. Andra utmaningar kretsar kring att hänga på varsin sida om objekt för att tynga ned dem, knapptryckande i rätt ordning och liknande där det hela tiden krävs att man är samkörd. I synnerhet om man vill ta sig igenom banorna snabbt och utan att dö, vilket är en förutsättning för att klara vissa utmaningar.

För att snabba på proceduren av att spela med två figurer går det att kombinera båda garnhögarna till en genom att hålla in Y-knappen. Då får en spelare springa fram med båda karaktärerna, vilket fungerar smidigt och ibland gör skärmen lite mindre plottrig. Det finns även en funktion för att spela i slow motion, vilket underlättar plattformshoppandet något (det finns även andra hjälpmedel för den som behöver, vilket är bra prioriterat), även om skillnaden är så liten att jag först trodde jag tryckt på fel knapp när jag aktiverat ultrarapidfunktionen.

Brasklapp för att möjligheten att hålla i garnet med L-triggern kan användas både till att hjälpa och sabotera för din medspelare. Är ni bara samspelta är det oftast inget problem, men det lär hända att ni dör i onödan mer än ett par gånger för att något råkar toucha L-triggern och därmed orsakar ett tvärstopp för den andre som var helt omöjligt att förutse. En annan ny grej är att du den här gången får skräddarsy sin Yarny. Det går att välja på två sorters huvuden och kroppar samt färger, vilket utöver att vara en kul grej, även gör det lättare att hitta en figur som sticker ut från omgivningarna.

Spontant upplever jag Unravel Two (som givetvis fått sitt namn från det faktum att man spelar två personer) som aningen svårare än sin föregångare. Absolut inte sadism på något sätt, annat än de tuffaste bonusutmaningarna, men ändå så att det blir lite mer att bita i. Jag tycker absolut att det fungerar bra, men tycker inte att ett så drömskt och mysigt spel som Unravel Two vinner på att vissa passager blir mer frustrerande. Just den genomsvenska och varma upplevelsen i ettan gjorde äventyret till vad det var, och att lägga in några halvirriterande passager här och var hade förmodligen fått mig att tycka mindre om det.

En sak jag verkligen saknar i Unravel Two är naturbanorna. Det överlägset bästa med Unravel var att hoppa runt bland tallar, knata runt på myggfylla myrar, springa över frusna åkrar och vandra runt i pittoreska trädgårdar bland svampar. De finns även här med, men mörka banor i mekaniska omgivningar dominerar och det tär på charmen i spelet. När jag får studsa runt bland glupska fiskar på näckrosblad eller hoppa mig fram genom ett midsommarfirande känns Unravel Two precis lika magiskt som det första spelet, men när jag bryskt kastas in i fabriker och på hustak försvinner den där goa känslan rätt omgående och musiken är heller inte lika genomarbetad utan mer ojämn med några minnesvärda stycken men flera är alltför anonyma.

Till det kan tilläggas att det här spelet har sju kapitel mot tolv i ettan. De är visserligen längre, men har inte längre den där tydliga strukturen och designen. Det går fortare att spela igenom och samma sug att låsa upp allt finns inte eftersom banorna mestadels helt enkelt inte är lika underhållande. Storyn är också betydligt mörkare denna gång, och jag förstår egentligen inte riktigt varför. Det tillför inget alls för min egen del och jag hade absolut föredragit mer "feelgood" istället. Där Unravel verkligen stack ut från mängden och kändes som ett genuint svenskt hantverk, är tvåan fortfarande bra, men ett plattformsspel i mängden vars banor inte längre känns tydligt svenska och med en huvudperson vars charm berövats.

Här gäller det att ha två tankar i huvudet samtidigt. För mycket av klagomålen kommer från att Coldwood Interactive inte lyckats bevara sin egen magi, inte från att det skulle vara ett dåligt spel. För Unravel Two är fortfarande bitvis mycket underhållande och ofta otroligt snyggt. Det dräller inte av bra plattformsspel med fokus på co-op till Playstation 4 och Xbox One och vet du med dig att du har någon att spela med tycker jag absolut att du ska skaffa detta.

För den som spelar ensamt är det mer osäkert dock. Co-op med sig själv känns inte riktigt lika meningsfullt för min egen del, även om det absolut fungerar bra. Vill du absolut ha mer äventyr med Yarny är det inget att tveka över, men var du ljummet inställd redan till originalet, kommer Unravel Two inte vara något för dig.