Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Startsidan
recensioner
The Crew 2

The Crew 2

Kim har åkt kust till kust i Ubisofts ambitiösa uppföljare. Är The Crew 2 bättre än den bleka föregångaren?

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Ubisoft lyckades inte riktigt sälja allt man lovade i The Crew som tillsynes verkade vara ett ordentligt ambitiöst projekt där inspiration hämtats från Test Drive Unlimited och andra onlinerollspel. Utförandet var dock inte perfekt (eller ens särskilt bra) men det fanns potential i konceptet. Ett par år senare är The Crew 2 här och även om mycket har ändrats kvarstår det fundamentala och tyvärr även tryckande problem.

Innan vi granskar The Crew 2 i detalj vill jag belysa den absolut största positiva förändringen med uppföljaren. Där första spelet mest kändes som en slarvig mix mellan Need for Speed och Test Drive med stor, öppen spelvärld och ultrafjantig, påtvingad, berättelse känns The Crew 2 betydligt mer som Forza Horizon-serien. Spelmässigt är de båda spelen inte särskilt lika men istället för att krysta oss igenom en sömnig polis och svek-historia proppad med alla klyschor som finns uppskrivna är The Crew 2 betydligt mer lättsmält. Vinn tävlingar, få fler följare, tjäna mer pengar. Repetera. Inte särskilt originellt men det behöver faktiskt inte vara mer komplicerat än det här.

Så, iklädd rollen som nykomling (och gröngöling) börjar vilt främmande människor låna ut dyra kärror till mig så jag kan visa vad jag går för. Låter rimligt. Efter en uppvisning i respektive klass är jag givetvis med i gänget och nu handlar allt om en sak: bli populär, sedan en stjärna och till sist, en racingikon. Det görs helt enkelt genom att jag samlar på mig en stor skara följare på sociala medier (178 000 är tydligen den magiska gränsen för ikonstatus) genom att delta i alla olika möjliga typer av tävlingar. Det låter simpelt men det är egentligen den enda bakgrunden jag behöver om ett racingspel av den här typen vill klämma in någon form av narrativt driv, det fungerar helt enkelt.

The Crew 2
The Crew 2 kan delas in i tre kategorier: Bil, båt, flyg...
The Crew 2The Crew 2
...men det är mer komplicerat än så eftersom det finns olika discipliner i varje kategori

Precis som i det förra spelet har Ubisoft valt USA som skådeplats, från öst till väst, norr till söder. Det kanske låter självklart men kartan är fullkomligt gigantiskt. Givetvis snackar vi inte skalenligt här men att köra mellan New York och Los Angeles tar sin lilla stund och känslan av bredd är någonting som skildras otroligt väl även den här gången. Det viktigaste landmärkena från de största städerna finns såklart med och städerna blir nästan som karikatyrer. I Las Vegas har vi strippen, i Seattle granskog och slingrande floder och i New Orleans massor av träskmark och lågt hängande träd. Miljövariationen är alltså något alldeles extra, minst sagt.

Inspirationen från Forza Horizon visar sig ganska tydlig i samma typ av festivalkänsla där allt handlar om ett par spektakulära tävlingar kallade "Live Xtrem Series". Varje ny rank som nås ackompanjeras av en medföljande stortävling som till mångt och mycket påminner om "Showdown"-eventen från Forza. Den enskilt största snackisen har handlat om att du i The Crew 2 inte längre bara sprätter omkring med fordon som drivs på fyra hjul. Här finns det bilar (såklart), båtar, motorcyklar, flygplan och flertalet olika saker du kan tänka dig i alla nämnda kategorier. I Live Xtrem Series-tävlingarna blandas de olika disciplinerna hej vilt men merparten av tävlingarna fokuserar på en fordonstyp i taget.

Om du bara glider omkring planlöst i spelvärlden kan du med ett enkelt knapptryck byta mellan bil, båt och flygplan direkt, detta görs med fördel för att klara av de många olika sidoutmaningar som finns utslängda över kartan eller för att ta sig till mer undangömda platser. Visst, det är gimmick-aktigt men samtidigt gör det att The Crew 2 känns unikt och att göra en störtdykning i ett flygplan för att sekunderna innan brutal krasch byta till bil och gasa iväg är lika roligt första som elfte gången. Där det första spelet ofta siktade på mer av en rollspelskänsla är det nu lite mer återhållsamt, du kan fortfarande spela praktiskt taget allt tillsammans med en kamrat och du ser spelare i världen men det känns inte alls lika fokuserat på det som innan.

Som ett komplement till de olika fordonstyperna finns det givetvis en uppsjö av olika tävlingstyper att utföra för att ragga de där efterlängtade följarna. De olika fordonstyperna är indelade i klasser som "street racing", "off road", "drift", "drag racing" på marken. Trickflygplan och raceplan i luften, minitbåtar i vattnet och så vidare. Du behöver äga minst ett fordon i varje klass för att kunna tävla i respektive tävling och nya fordon låses med pengarna du tjänar efter varje tävling. Efter tävlingarna får du loot (som ser läskigt mycket ut som engrams från Destiny) i form av bildelar som du ska pula in för att sakta göra din bil bättre. Systemet i sig är betydligt mer simpelt än det i förra spelet och känns nästan automatiserat, du behöver inte tänka själv, all loot du får genom själva kampanjen kommer alltid kunna ersätta vad du än hade innan vilket gör att det mest känns fånigt att ens bemöda sig.

Jag förstår grejen dock, Ubisoft vill haka på den loothysteri som råder och det är ett sätt att belöna spelare på ett sätt som många gillar. Mig veterligen går det inte att köpa sig till loot för riktiga pengar vid skrivandes stund men du kan pula in riktig deg för att köpa dig nya fordon om du vill, något jag aldrig kände var en nödvändighet för att komma vidare i lagom takt.

Själva variationen i tävlingstyperna är bra och som ett extra plus i kanten i min bok är de flesta tävlingar förhållandevis korta. Jag gillar drag racing framförallt, den påminner om den som fanns med i Need for Speed: Underground (för den som minns) där allt handlar om bra start och perfekta växlingar. Det finns givetvis ett par event som är riktigt långdragna och på gränsen till tråkiga. Vid ett tillfälle skulle jag gränsla gammal gubbraket i form av en Harley Davidsson för att åka sträckan Las Vegas till Yosemite, en tävling som tog mig 13 minuter och som slutade med en förlust på mållinjen. Inte kul.

The Crew 2
En av de största behållningarna är de ständigt skiftande miljöerna...
The Crew 2The Crew 2The Crew 2
...allt från murriga träskmarker, snåriga skogar och sprudlande stadskärnor finns inkluderat

Anledningen till varför den försluten kändes extra sur var för att de datorstyrda motståndarna har en mycket dålig ovana att fuska i The Crew 2. Det är vanligt att bilspel av den här typen bygger på att du aldrig kan lägga för stort avstånd mellan dig själv och datorstyrda bilar eftersom det lätt kan göra att tävlingar blir tråkiga om du råkar vara riktigt bra eller har slantat för ett ordentligt vrålåk väldigt tidigt.

Här känns det extra uppenbart, jag anser mig själv vara hyfsad i genren men det spelar liksom ingen roll hur bra jag kör, hur exakt jag tar kurvor eller hur mycket jag har uppgraderat min bil, de datorstyrda superbilarna är alltid någon hundradel bakom mig och redo att köra förbi om jag gör minsta lilla misstag. Utöver det händer det titt som tätt att det helt sonika kan strunta i allt vad regler heter och köra utanför kontrollpunkter utan minsta tillstymmelse av straff (något spelet är väldigt bra på att ge mig). Även om det är vanligt förekommande brukar jag sällan se det så här tydligt och det är någonting som har gjort mig irriterad många gånger under min tid med The Crew 2.

Fuskande motstånd åt sidan. Hur ska man som utvecklare lyckas kombinera bilar, motorcyklar, båtar och flygplan och samtidigt få alla olika typer att kännas bra att kontrollera? Mitt korta svar: det gör man inte. Fordonsfysiken är många fall rätt tveksam, det blir lätt märkligt när en liten crosshoj känns tyngre svänga med än exempelvis en mycket gammal mustang. Lägg därtill att kollisionshanteringen också kan ställa till konstiga problem om du bara råkar komma åt någonting som ej går att köra igenom när du brassar på i hög hastighet.

Jag har sett rallybilar förvandlas till viktlösa pappersbitar så snart hjulen har lämnat marken med ett par millimeter fler gånger än vad som borde vara rimligt. Landfordonen känns sladdriga, båtarna överstyr något fruktansvärt och flygfarkosterna känns som om de väger flertalet ton. Jag förstår att det är svårt att få ihop ett spel med så mycket olika variabler och samtidigt få allt att kännas perfekt och ur ett arkadperspektiv.

Är det någonting jag verkligen gillar med The Crew 2, förutom den intressanta spelvärlden och den massiva variationen, är det spelets presentation. Menyer, kartan, systemet för att köpa och uppgradera bilar känns alltsammans genomarbetat, tydligt definierat och lättanvänt. Det går snabbt att slänga ett öga på kartan för att se vilka typer av tävlingar som är aktuella och att byta ut delar på kärrorna är otroligt simpelt (och som sagt banalt).

Tyvärr dras det ned rejält av otroligt dåliga röstskådespelare som lotsar mig igenom de olika tävlingarna och mellandelarna. Här snackar vi Resident Evil 1996-klass, och det är helt utan överdrift. Det är exakt samma dödströtta dude-bro-mentalitet som i Need for Speed: Payback vilket gör det om möjligt ännu mer smärtsamt. Det är rent av bedrövligt. Som om redaktionens seriekung Henric Pettersson helt plötsligt skulle få rollen som Thanos i Avengers och prata engelska med småländsk brytning när han ger Iron Man på truten. The Crew 2 hade helt kunnat skipa allt vad röstskådespelare heter, helt klart. Det hade gjort spelet bättre - rakt igenom.

The Crew 2
Efter tävlingar blir du belönad med loot i form av små lysande paket

Audivisuellt är det klart godkänt. Grafiken må vara något platt och en hel del texturer poppar fram med jämna mellanrum i Playstation 4-versionen (jag har inte sett något av det på PC) men färgarbetet står helt på egna ben och fartkänslan är det inget som helst fel på. Bilduppdateringen har även den varit silkeslen, även under de mer hektiska tävlingarna. Ivory Tower har verkligen lyckats fånga atmosfären i de olika städerna och dess närområden på att sätt som gör varje tävling till en fröjd att spela bara för den böljande hettan i Utah eller de täta skogarna utanför New York. Förutom de redan nämnda röstskådespelarna är resten av ljudet godkänt, ingenting extraordinärt, men godkänt.

Med allt det sagt, och jag vet att jag låter otroligt gubbtjurig väldigt ofta här, så är The Crew 2 ganska roligt att spela. Det innehåller massvis med trevliga miljöombyten och är mer varierat än något annat spel i genren med massor och åter massor av olika fordonstyper. Kampanjen är stilfullt utformad och kan spelas kompisar och det finns stunder då jag verkligen myser tillsammans med spelet och min förkärlek för genren. Sen börjar motståndarna fuska eller så får bilfysiken min Ford Focus att landa på sidan efter ett hopp och då blir jag ilsken. Jag svär, hytter med näven och tänker "The Crew 2, du kunde varit bättre än så här."

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Trevliga miljöombyten, god fordonsvariation, bra struktur, kul samarbetsmöjligheter
-
Tveksam fordonsfysik, platt grafik, undermåliga röstskådespelare, de datorstyrda motståndarna kan vara orättvisa
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

The Crew 2Score

The Crew 2

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Kim har åkt kust till kust i Ubisofts ambitiösa uppföljare. Är The Crew 2 bättre än den bleka föregångaren?

GRTV spelar lite mer av The Crew 2

GRTV spelar lite mer av The Crew 2

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

ratta sportkärra genom Ohio, flyga stuntplan genom Grand Canyon eller kötta en cigarettbåt genom Santa Monica-bukten medan du skriker hejdlöst och mular anletet fullt med...



Loading next content