Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Octopath Traveler

Octopath Traveler

Ett av årets mest efterlängtade rollspel är äntligen här. När det bjuds in till lummiga rollspel är Kim sällan gubben som tackar nej till ett maffigt äventyr...


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Jag är väl inte direkt det självklara valet på redaktionen när det kommer till att recensera japanska rollspel. Min historia med genren är inte särskilt lång, och redan på Super Nintendo-eran var jag inte så mycket för hyllade klassiker som Secret of Mana - även om att jag självklart kunnat uppskatta dem långt mycket senare. Det har snackats mycket på förhand om att Octopath Traveler ska vara den spirituella uppföljaren till ett av tidernas bästa rollspel (enligt mig), Final Fantasy 6. Men jag vet inte riktigt om jag kan se det, helt ärligt. Final Fantasy 6 har en helt fantastisk berättelse med en bra skurk, samtidigt som karaktärerna vävs samman på ett fint sätt. Medan Octopath Traveler arbetar mycket med att berätta åtta separata historier, som i de allra flesta fall känns ganska trista. Square Enix kanske inte har haft en enorm budget med sitt spel, men de har utlovat ett redigt långt rollspel i sann retroandra. Hur håller det sig då?

Så här fungerar Octopath Traveler de första tio till tolv timmarna: Du väljer en karaktär av åtta. Beroende på vem du spelar som så börjar du på olika platser på kartan. Jag själv valde den kvinnliga jägaren vars berättelse inleds i de nordliga skogsregionerna. Mitt jobb sedan var att ta mig neråt, besöka olika städer för att rekrytera de andra huvudkaraktärerna. Här kan du sedan välja om du vill spela deras prolog eller inte, som var för sig tar cirka en timme. Efter detta så ska du smiska på en boss i en grotta - som i de allra flesta fall är ganska svår då spelet ofta introducerar nya attackmönster och dylikt. När bossen är död går du vidare till nästa stad för att rekrytera nästa person. Och så upprepas spelet. Gång på gång.

Octopath Traveler
Du kommer besöka allt från lummiga skogar till solblekta stränder.

Nu har jag ju inte väntat mig en historia som engagerar mig på samma sätt som den i exempelvis Witcher 3 eller Dragon age. Japanska rollspel har i många fall en generisk berättarteknik som vanligtvis inte brukar tilltala mig. Men detta känns bara för slött. Varför ens ha åtta karaktärer när de knappt har någonting alls att göra med varandra? Jag vill inte avslöja för mycket, men räkna med att de första 30 timmarna eller så inte alls innehåller någon dialog mellan dem. Det behöver inte per automatik vara någonting dåligt, men då spelare idag har vant sig med lite skönt tugg mellan de olika karaktärer man spelar i ett rollspel kan jag inte undgå att känna mig aningen besviken. Det är bara att denna struktur spelet följer bidrar till att skapa en isärtagen helhetsupplevelse, som kunde ha varit så mycket bättre. Sedan är inte någon av de personliga berättelserna särskilt intressanta heller. Något om en tjuv som måste stjäla ett par drakägg. En vetenskapsman som vill ut och se världen. En dansös som ska hämnas på någon på grund av en anledning jag glömt vid det här laget. Octopath Traveler misslyckas totalt med att engagera mig som spelare, och det är ett problem.

Då kommer vi ju till det andra stora problemet som är röstskådespeleriet. Undvik att spela med engelska röstskådespelare. Bara gör det. Framförandet av merparten av dialogen känns som att den är uppläst av en fjortonårig moppekille från Arboga med knacklig engelska, och lika mycket inlevelse som när Thorsten Flinck sömnigt väser sina repliker i Peters baby från 1978. Det är riktigt illa med andra ord. Det japanska röstskådespeleriet är fruktansvärt mycket mer övertygande. Dock så måste du gå in i systeminställningar och ändra till japanska - men jag lovar att det är värt besväret. Men även i dialog som saknar röstskådespel lyser det dåliga manuset igenom. Jag får känslan av att utvecklarna har tittat på lite för mycket Shakespeare. Det är styltigt, forcerat och töntigt. Mycket av det som händer under berättelsens gång är tragiskt, men tack vare den dåliga leveransen av replikerna kan jag inte ta det på allvar. Ett annat tips är att sänka volymen, dra på ett avsnitt av en podcast och bara glöm narrativet under de allra mest tråkiga partierna. Som när en karaktär helt plötsligt ska förklara sina känslor i tjugo minuter.

Octopath Traveler
Du kan kontrollera uppemot fyra karaktärer åt gången.

Men nu kanske jag låter onödigt negativ, tänker ni. Octopath Traveler har flera bra sidor, vilket gör att jag har svårt att släppa mina små joy-cons. Stridssystemet är spelets allra starkaste sida, och trots att det rör sig om tur och ordningsbaserade strider är de otroligt intensiva emellanåt. Speciellt under bosstriderna som är höjdpunkten. Dock så gör avsaknaden av en livsmätare att de kan upplevas som rätt frustrerande, då jag inte har någon som helst aning om hur mycket liv bossen har. Det finns dock knep för detta, magikern kan analysera fienden och således ge dig information i form av en hälsomätare.

Det finns en lekfullhet i striderna då du kan variera de olika karaktärerna på kreativa sätt. Jag själv spelade igenom en stor del av spelet med jägaren, krigaren, dansaren och tjuven. De kompletterar varandra bra, samtidigt som jag kan dela ut maximal skada. Du vandrar omkring i världen i alla områden som inte är en stad kan stöter du slumpmässigt på fiender, i sann, klassisk rollspelsanda. När striden börjar har varje karaktär tillgång till en slags supermätare, som i sin tur kan laddas upp totalt fem gånger. Så du kan välja med att direkt börja med en superattack, eller vänta tills den blir mer effektiv. Supermätaren går att tillämpa på de flesta av dina hjältars förmågor. Tjuven har en förmåga som gör att fienden tar mindre skadar under två "turer". Men väljer du att använda dig av superförmågan så höjs antalet till fyra. Detta leder till att du hela tiden måste tänka över varje beslut en extra gång. Ibland kan det vara bra att mosa på direkt, ibland är det bättre att avvakta.

Octopath Traveler
Octopath Traveler