Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
recensioner
Captain Toad: Treasure Tracker

Captain Toad: Treasure Tracker

Vi har assisterat Captain Toad i jakten på ädelstenar runt om i Svampriket och haft vansinnigt roligt medan vi gjorde det...


Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus

Man kan absolut ha synpunkter på att Nintendo återanvänder sina spel på ett sätt som fick massiv kritik när utgivare gjorde på samma sätt till Playstation 4 och Xbox One under de första åren denna generation. Då stod återutgivningarna som spön i backen medan de nya spelen var desto mer sällsynta.

Men Nintendos sits är trots allt lite annorlunda. Nästan hur man än vänder och vrider på saken var Wii U kommersiellt en monumental flopp. Gamecube sålde så lite att folk trodde Nintendo skulle sluta med konsoler och Wii U sålde ändå mindre (bara knappt två tredjedelar av Gamecube). Därför är det ofrånkomligen så att gamers missat många av de ändå fantastiska spel som Nintendo släppte till Wii U. Med kniven mot strupen producerades helt otroliga titlar som tveklöst förtjänar ett bättre öde till den betydligt mer kraftfulla och kommersiellt gångbara Switch såsom bland annat Donkey Kong Country: Tropical Freeze och Mario Kart 8 Deluxe.

Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker
Banorna är små och till synes banala, men i själva verket genialiskt utformade.

Det är i precis detta fack vi hittar Captain Toad: Treasure Tracker. Det kom till Wii U och baserades på de fantastiska bonusbanorna från Super Mario 3D World. Ofta är det ju så att Nintendo under ett enda Mario-äventyr använder massor av spelmekaniker som var och en kunnat bli grunden för ett helt unikt spel, men nyttjar det bara vid någon enstaka bana. Men Captain Toad blev lyckligtvis ett undantag mot den regeln och släpptes som ett separat äventyr. Och det ska vi vara tacksamma för.

Det här är ett spel som kombinerar både nytt och gammalt. Nytt på så sätt att det faktiskt är väldigt tjusigt och mer tekniskt avancerat än det kanske ger sken av, gammalt på så sätt att det är otroligt banalt i sitt upplägg och istället lever helt av sin grundidé. På varje bana ska den modige (nåja!) Captain Toad hitta juveler och en stjärna för att därefter ta sig an nästa utmaning. Banorna är dessutom väldigt små och det ser vid en första anblick busenkelt ut.

Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker
Fienderna är mer att betrakta som hinder än något som ska besegras.

Men även om du styr Toad som agerar protagonist, är det egentligen spelvärlden som är den stora stjärnan här. Toad gör inte annat än att trycka på knappar och går framåt för att jag som spelare ska kunna se vad gömmer sig på andra platser. Det gäller att hela tiden rotera kameran och granska omgivningarna för att avkräva banorna på sina hemligheter. Ofta kan du se vart du ska men verkligen inte fatta hur du ska komma åt det och däri ligger också storheten.

Det blir ett långsamt klurande där ingen bana är den andra lik. Du vänder, vrider och roterar den lilla världen du befinner dig på och försöker lista ut exakt hur Nintendo tänkt sig att du ska gå tillväga för att klara allt. För att skänka extra hållbarhet till spelet finns även två extra bonusutmaningar på banorna som presenteras efter att du klarat dem, vilka åtminstone jag uppskattar eftersom de ofta uppmanar dig att spela på ett annat sätt än du gjort tidigare.

Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker
Grafiken är väldigt tjusig, även om detaljrikedomen tar lite stryk i bärbart läge. // Photo: Nintendo

Den ena sortens extra utmaning kan till exempel handla om att plocka visst många mynt, hitta en guldsvamp eller dräpa alla fiender. Sistnämnda är särskilt intressant eftersom Captain Toad inte har några egentliga sätt att ta fiender av daga på. Ofta får du därför förlita dig på att kasta rovor av det slag vi hittade i Super Mario Bros 2 eller liknande för att besegra dem. För det mesta kan du inte ens göra det, och fienderna är helt enkelt att betrakta som rörliga faror i omgivningarna snarare än något annat, vare sig det handlar om Shy Guys, pirayaplantor eller Goombas.

Ser du ruskprickar från Svampriket kan du tvingas smyga, tajma dina rörelser, planera hur du tar dig framåt och liknande - allt utom att fundera över hur du ska besegra dem. Captain Toad sysslar nämligen inte med sådant och han är bara intresserad av att hitta alla skatterna. Och han gör det bra.

Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker
Att spela på två personer tillför verkligen inget, det känns som att Nintendo lite halvslött lagt in co-op för att de känt sig tvingade.

Den andra typen av bonusutmaning handlar om en liten gömd pixel-Toad längs banorna som bara syns när det spelläget aktiveras. Ibland kan du hitta honom utan att gå en meter genom att bara rotera kameran, ibland är han hutlöst fiffigt gömd på ett sätt som gör att jag ibland spenderat uppemot en halvtimme med att leta efter det lille skrället. Det här spelsättet gillar jag bäst i bärbart skick helt enkelt för att det känns intuitivt att bara peka på skärmen där pixel-Toad gömmer sig, men det blir så pluttigt ibland att jag i ett fall blev tvungen att spela på en väl tilltagen TV för att få en större bild. Då används istället gyron i Joy-cons som sikte där du sedan ska markera den lille krabaten.

Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker
Captain Toad: Treasure TrackerCaptain Toad: Treasure Tracker