Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Spider-Man

Spider-Man

Henric har hoppat i superhjältetrikåerna igen och svingat sig fram mellan New Yorks skyskrapor och älskat varenda sekund...


Facebook
TwitterReddit

Adrenalinet rusar i min kropp samtidigt som jag dyker ned från toppen av Avengers Tower. Det är ännu en solig dag i New York och nedanför mig ser jag den stressade trafiken komma närmare och närmare mig. Plötsligt riktar de gående på gatorna sina huvuden uppåt och tjoar högt när jag kastar ett nät och med en sanslös fart svingar mig förbi innan mitt huvud kolliderar med asfalten. Sirenerna från polisbilarna ekar högt och jag fortsätter svinga mig fram längs med gatan för att ännu en gång assistera NYPD. Det är en helt vanlig dag i en upptagen superhjältes liv, och jag älskar varje sekund av det. Jag är van vid att behöva bli besviken på licensspel med Spider-Man i huvudrollen men den här gången kan jag gladeligen säga att så inte är fallet. Insomniac Games har lyckats skapa ett spel där det aldrig känts bättre att axla rollen som Spider-Man.

Åtta år har passerat sedan Peter Parker blev biten av den radioaktiva spindeln som kom att ge honom sina otroliga krafter. Då var han femton år gammal och det är därmed en mer erfaren superhjälte som vi träffar redan under spelets första minut. Och skönt är väl det då jag inte tror att någon längre känner ett behov av att se farbror Ben bli skjuten eller se Peter upptäcka sina krafter. Istället vaknar Peter upp till en dag, identisk med alla andra, och denna gång är det Wilson Fisk, mer känd som Kingpin, som fångar spindelns uppmärksamhet. Insomniac Games slösar minsann ingen tid åt att låta spelaren genomföra trista övningsmoment utan släpper omedelbart in oss i hektiska strider där information om hur man slåss och svingar sig fram förmedlas under tiden. Genast skapas ett förtroende hos mig som spelare att Peter faktiskt varit superhjälte i åtta år och inte behöver någon träning.

Spider-Man
Gångtrafikanter stannar mer än gärna upp för att be dig om selfies eller high fives. För dem är du en sann hjälte.

Det första som slår mig efter att jag hoppar ut genom fönstret från Peters trånga och stökiga lägenhet är vilken fantastisk atmosfär spelet kommer med. Promenerar jag längs med stadens gator stannar invånarna upp och ber om selfies eller autografer innan jag helt plötsligt blir avbruten av polisradion som rapporterar om ännu ett rån i närheten. Samma ögonblick som detta sker hör jag ljudet från polisbilarna närma sig och när jag ger mig iväg fäller Peter någon härlig ordvits om bovarna han precis ska sätta stopp för. Aldrig någonsin har New York känts så levande i ett spel. Flera gånger har jag kommit på mig själv att jag inte gör något vettigt alls. Det gör mig dock ingenting då J. Jonah Jamesons högljudda och upprörda stämma ständigt dyker upp i radion som får mig att skratta till både en och två gånger samtidigt som själva transporteringen inte kan beskrivas som annat än underbar.

Svingmekaniken är kanske en av de svåraste, men också viktigaste, aspekterna att pricka in i en titel med Spider-Man. Fallerar utvecklaren på denna punkt har helheten av spelet redan försämrats avsevärt. Insomniac Games har hur som helst varit väl medvetna om detta och levererar det kanske mest njutbara systemet någonsin. Det räcker med att hoppa upp i luften och kasta ett nät så är man snabbt igång och det spelar inte heller någon roll om spelaren startar från ett trångt utrymme eller ej. Allt kan användas för att bygga upp fart på för att bara sekunder senare befinna sig uppe bland skyskraporna. Råkar jag exempelvis stöta emot en husvägg medan jag svingar mig fram släpper Peter omedelbart taget om sitt nät och springer istället längs med väggen. Väljer jag att inte studsa från den går det enkelt att följa den till dess kant för att sedan fortsätta springa på nästa sida av byggnaden. Aldrig någonsin har det varit så enkelt att ta sig fram i en titel med Spider-Man i huvudrollen. Alla som har varit i New York vet dessutom att det kryllar av brandtrappor och andra potentiella problem för att snabbt ta sig upp för en byggnad, men inte ens det är ett problem denna gång. Med ett enormt flyt går det att springa uppför även dem och det går inte mycket långsammare alls. Faktum är att alla byggnader och objekt är designade på ett sätt som gör att du aldrig ska tappa hastigheten.

Spider-Man
Även om spelets strider oftast är roliga att delta i hade de varit i behov av lite finslipning.

Med tanke på att jag nämner att transporteringen har sådant flyt oavsett hinder skulle man kunna tro att utvecklarna gjort det på bekostnad av realism, men svaret är även där nej. Finns där inget att fästa sitt nät vid kommer Spidey störtdyka ned mot marken, men genom att dra sig mot en lyktstolpe eller liknande går det ändå att ta sig fram i miljöer som vid första tanke skulle vara knepigare. Central Park är ett utmärkt exempel på detta som tack vare lyktstolpar, statyer och andra objekt gör att kan man studsa sig fram genom parken på nolltid.

När Playstation 4 Pro först visades upp var den här titeln en av de allra första som bekräftades dra nytta av den extra kryddade grafiken. På samma vis som jag måste stanna upp för att ta in atmosfären stannar jag även upp på tok för många gånger för att beundra det visuella. Till att börja med är texturerna på spindelns dräkt helt makalöst detaljerade och färgerna riktigt krispiga. Det som dock imponerar lite extra på mig är att man kan se genom alla fönster till alla byggnader, och jag menar verkligen alla. Vanligtvis brukar fönstren på skyskrapor vara kolsvarta i spel och omöjliga att se genom men i Spider-Man går det att se vad som försiggår i exakt alla rum. De är förvisso alltid livlösa och tvådimensionella men det är en fin detalj som gör spelet lite extra vackert när man passerar förbi.

Oavsett vilken tidpunkt på dygnet det är så fortsätter New Yorks skönhet väcka stor beundran hos mig och efter spelets slut tillåts man dessutom välja tidpunkt att spela på. Soliga dagar lyfter fram livligheten i staden medan nattetid vackert lyser upp skyskraporna och Central Park blir så där extra mysig att strosa runt i. Den sena eftermiddagen är dock min favorittid att uppleva New York på tack vare otroliga ljuseffekter från solnedgången. Att se det orangea skenet från solen kika fram mellan skyskraporna är precis så läckert som det låter.

Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man
Spider-Man