V-Rally 4

Franska spelmakarna Kylotonn Games (numer KT Racing) har haft en minst sagt brokig historia om man ser till kvaliteten på deras spel. Allt började med de smått hysteriskt mediokra actionfadäserna Bet on Soldier för lite drygt 15 år sedan för att fortsätta med renodlat skräp som The Cursed Crusade (wuäkk!), Truck Racer (usch!) samt 2014 års sämsta spel enligt undertecknad; Motorcycle Club (1/10 i betyg). Men så skedde en del rejäla förändringar internt hos fransmännen. ledningen ersattes, producenten bakom Simbin-titlarna GTR och GTR 2 togs in (Diego Sartori) och utvecklades gjorde en helt egen grafikmotor optimerad för racingspel.

Året därpå släppte KT Racing WRC 5 baserat på licensen som framförallt italienska Milestone Games slarvat bort i omgångar och som i stort sett alltid hamnat långt utanför prispallen som i årtionden regerats av Codemasters Colin McRae-spel. Men via Diego Sartoris rutinerade ledarskap och en studio vars ambitionsnivå nu befann sig på en helt annan nivå än tidigare kunde Kylotonn slå tillbaka, förbättra och förfina WRC som i 2016 års spel var riktigt lyckat. Långt ifrån perfekt, men bra mycket bättre än allt som Milestone skickade ur sig under åren som de prenumererade på licensen. WRC 7 släppts ifjol och var riktigt, riktigt bra. Så pass bra (minus halvknaggligt stöd för diverse proffs-rattar, något som vid det här laget fixats) att jag kallade det "suveränt" i min recension och menade på att det hade fått högre betyg över hela världen, om WRC 7-boxen prytts av en Codemasters-logotyp.

V-Rally, det 20 år gamla originalet, utvecklades av en bunt gamla Atari-veteraner som på den tiden utgjorde själva kärnan av Infogrames Multimedia. Spelet är idag en Playstation-klassiker som med sin urläckra grafik och fantastiska fokus på split screen-multiplayer trollband undertecknad i månader. Trots att bilfysiken ärligt talat var helt värdelös. V-Rally, till skillnad från Colin McRae Rally till samma konsol, innehöll ekipage som trots en torrvikt på cirka 1200 kilo mer kändes som tomma mjölkpaket och det räckte med att vidröra gräs med ett av hjulen för att bilen skulle välta och hamna på taket. Hela den biten blev snabbt ett kännetecken för V-Rally och även om jag även på den tiden, för 20 år sedan, kritiserade Infogrames för just detta spelade jag V-Rally i stort sett dagligen i över ett halvår.

När spelserien nu återvänder i ny skrud är det i form av en re-boot signerat samma team som utvecklade WRC 7 och Kylotonn har använt sig av sin egenutvecklade grafikteknologi (samt bilfysikmotor) KT Engine som enligt studion själva skräddarsytts för ändamålet. Man ska dock vara väldigt på det klara med vad V-Rally 4 försöker vara för något slags spel och det faktum att detta är en markant annorlunda racingupplevelse jämfört med WRC 7.

Här har KT Racing helt klart försökt efterapa Codemasters Dirt 4 snarare än försökt hitta tillbaka till körkänslan och upplägget i Infogrames gamla Playstation-klassiker. Faktum är att V-Rally 4 inte har någonting med V-Rally att göra överhuvudtaget, förutom namnet då - förstås. Allt annat andas av Dirt, eller en sämre kopia av Dirt (snarare). KT Racing har använt sig av samma typ av presentation dränkt i extremsport-tematik, samma typ av övertydligt trötta TV-shop-röst som berättar om de olika delarna i spelet samt samma typ av uppdelning av de olika racingdisciplinerna.

Rally, rallycross och baja-racing erbjuds här och precis som i Codemasters förlaga kastas spelaren mellan dessa i vildsint takt, allt för att skapa en känsla av ombytligt kaos och koncentrerad ultravariation. Kruxet är dock att ingen av dessa discipliner är särskilt roliga att köra vilket i slutändan innebär att V-Rally 4 känns själlöst, icke-originellt och platt. Själva kärnan i V-Rally 4 utgörs av ett karriärläge som heter "V-Rally Mode" där allt börjar med ett test-race där man får chans att visa vad man verkligen går för under ett lugnare rally i Colorado. Efter det erbjuds man tre stycken olika instegsbilar i två olika discipliner, ombeds köpa en av dem för pengarna man precis drog ihop i debutrallyt och slungas sedan ut i världen där de olika tävlingarna dyker upp i form av små blinkande fyrkanter på en världskarta. När som helst går det att återvända till garaget för att uppgradera sin kärra och även om dessa möjligheter inte kan tävla med genregiganter som Forza Motorsport och Gran Turismo, är det ändå ett välkommet inslag i ett spel av den här typen.

I WRC 7 lyckades KT Racing väldigt väl med alla balansera de olika aspekterna av grusfysik och att de simulerade ytter- såväl som innertemperaturen i däcken betydde att de kunde erbjuda en körkänsla som var realistisk och precis lagom förutsägbar. De kunde aldrig konkurrera med Dirt Rally gällande bilarnas uppförande men gjorde ett tillräckligt bra jobb för att skapa helt rätt typ av spelkänsla. I V-Rally 4 saknas detta helt. Tanken har bevisligen varit att skapa ett mer lättspelat, snabbt och "arkadaktigt" spel än tidigare men det enda som egentligen hänt är att de pajat körkänslan från WRC 7 med en massa dumma påhitt och idéer.

Till att börja med är balansen mellan vridmoment och toppeffekt helsnurrig. Så kass att det ibland känns som ett dåligt skämt. Särskilt rallycross-bilarna har så mycket vrid att de går från stillastående till 150 km/h på under en sekund. De ser ut som kanonkulor, eller Scud-missiler, när de drar iväg och även om jag såklart vet att exempelvis Ekströms rallycross-S1:a accelererar snabbare än en F1-kärra, så blir det i spelet helkonstigt. Toppeffekten är klart klenare även om bilarna har skaplig maxfart och det är i lite högre hastigheter som det märks att KT Racing mixtrat för mycket med hur däcken svarar på friktion i förhållande till hur det fungerar i WRC 7.

Bilarna är groteskt sladdriga i höga hastigheter och får man lite sladd är det oftast snudd-på omöjligt att häva eller möta den, oavsett om man använder massa gas eller bara parerar med ratten. Detta är inte bara 100% helt orealistiskt då en vridstark rallybil med allhjulsdrift via den typen av döds-diffar som används i dessa sporter gör det möjligt att hålla bilen spikrak endast med hjälp av en sjuhelsikes tung gasfot, men bidrar även till en urtrist körkänsla som gör att man känner sig märkligt nervös samtidigt som följderna av en krasch är lika allvarliga som i Rocket League, ungefär. Ännu sämre är buggy-partierna som känns svamligt luftburna och allmänt tråkiga, något som gjort att jag hoppat över dessa race så gott jag kunnat under recensionssessionerna.

Rent audiovisuellt är V-Rally 4 klart godkänt men inte mer. Grafiken är okej tack vare snygga bilmodeller och skaplig ljussättning medan ljudet klarar sig undan storsågen tack vare riktigt mustiga motorljud. Dirt 4 är dock bättre på precis allt som har med det tekniska att göra inklusive laddningstiderna som i V-Rally 4 inte är något att hurra över (alls). I slutändan är det omöjligt att rekommendera detta för någon när det finns spel som Dirt Rally samt WRC 7 ute på hyllorna. Jag var aldrig särskilt förtjust i Dirt 4 som kändes som en riktig halvmesyr enligt undertecknad men jämfört med det här spelet framstår Codemasters senaste som rena rama mästerverket.