SNK Heroines Tag Team Frenzy

Idag känns det halvt ofattbart att tänka tillbaka till den era där SNK varje år levererade ett nytt, absolut förstklassigt fightingspel med pixelarbeten som helt enkelt saknade motstycke i spelvärlden. Idag kommer King of Fighters inte lika ofta längre och när de väl kommer hör de heller inte till toppskiktet i spelvärlden, och grafiken i deras tredimensionella spel är på sin höjd medioker där de tidigare alltså var kungar.

Därför känns det lite kul att SNK nu åtminstone levererar SNK Heroines Tag Team Frenzy. Ett fightingspel där bara kvinnliga kämpar deltar. I förhandssnacket hette det att spelet skulle vara lite mer "casual", något jag nu efter att ha spelat både kan bekräfta och dementera. Men mer om det längre fram. SNK har genom åren lyckats ta fram ett absolut massivt galleri av coola kämpar, så idén är faktiskt inte alls tokig, och här trängs bland annat fanfavoriter som Athena Asamiya med Leona Heidern och Nakoruru - samt såklart den oefterhärmlige Mai Shiranui. Det finns till och med en kvinnlig Terry Bogard. Alla utom Shermie kommer dock från King of Fighters XIV, vilket väl får sägas är lite slött.

Men innan man kan börja klappa käft behövs såklart en för genren helt vansinnig förklaring till vad som denna gång lett fram till att en trave strykpåsar som slagits hundra gånger förr, återigen måste träffas och... ja... slåss... igen. Den här gången visar det sig att Kukri, som debuterade i King of Fighters XIV, kidnappat en massa kvinnliga kämpar. Och tydligen är han lätt störd på något vis för han har klämt in hela gänget i riktiga skämskostymer av sliskmodell. Det får dem att må risigt och med ångesten ska han bli mäktig. Fantastiskt.

Just det där med sliskeriet är värt att nämnda för att det här är en faktiskt del av spelbarheten där du uppmanas att klä ut tjejerna i typiska maskeradkostymer av modell "sexig Halloween", tänk diverse uniformer, kattflickor och liknande. Jag tror tanken är att det ska vara ironi över hur fightingspelen brukar se ut (hej Dead or Alive och Soul Calibur!), men det är svårt att avgöra när fokus hela tiden ligger på den där småmärkliga sexualiteten som präglar många japanska spel och som jag upplever närmast känns som uppdämd frustration.

Kort sagt är SNK Heroines Tag Team Frenzy ett spel jag skäms lite för att spela. Och har jag ändå till stor del spelat ensam. Det är verkligen inte det avklädda jag har problem med, utan att det känns så puerilt och barnsligt. Nåväl, flera spel i genren är som sagt likadana, men bjuder på riktigt bra spelbarhet och har därför ändå kommit att bli klassiker med stora skaror fans (hej igen Dead or Alive och Soul Calibur!). Så hur är det då?

Slåss gör man två mot två. Att spela lagvis i ett spel ur King of Fighters-familjen är såklart inget nytt, och en är huvudkaraktär och den andra agerar support. Sistnämndas roll är bland annat att använda föremål (bananskal, bomber och liknande) för att hjälpa huvudkaraktären samt fylla på specialmätaren inför gemensamma superattacker. Just att det alls finns föremål och sättet de används på, gör att spelet känns betydligt mer som party än ett alternativ till "riktiga" fightingspel. Även om det spelmässigt inte alls påminner om Street Fighter X Tekken, får jag samma vibbar av spelutvecklare som vill göra något mer lättsamt av sin mest populära serie, men inte har en aning om hur.

Som bara för att verkligen försöka ha en egen twist på fightinggenren går det heller inte att vinna matcherna genom att dela ut stryk i traditionell bemärkelse. Du måste nämligen vinna varje match med en superattack. Så länge jag spelar mot den otroligt dåliga datorn är det inga konstigheter, men mot min polare som är jämbördig med mig i fighting blir matcherna otroligt utdragna och rena skrattfester där ingen lyckas sätta den där nödvändiga supern.

Jag vill även nämna att det även bara finns två attackknappar (tre om du räknar den dedikerade kastknappen) och du kan inte ens göra något så banalt som att ducka. Även superattackerna har sin egen knapp, och det är väl på detta vis SNK tänkt sig att det är vad casual-publiken vill ha. Lätt, friktionsfritt och milt idiotförklarande. Bara det att casual-publiken ju hellre spelar Tekken, Dead or Alive eller något annat. Spel med riktigt djup, den senaste grafiken och som ändå är lättillgängligt och för alla.

Och med den slabbiga inramningen tvivlar jag på att någon som inte gillar fighting kommer slå till oavsett. Detta är verkligen ett spel för den lilla skara gamers som vet med sig att de verkligen dyrkar manga och animé, och SNK:s persongalleri i synnerhet. Storyn är på vippen tipp tragisk, svårighetsgraden är nästan provocerande lågt ställd, grafiken är primitiv, den artificiella intelligensen undermålig och jag upplever att det - till Switch åtminstone - inte ens flyter helt perfekt. En dödssynd i genren. Det är endast musiken jag verkligen vill lyfta fram som något jag faktiskt genuint gillar med SNK Heroines Tag Team Frenzy.

Jag hör tveklöst till dem som ändå tror att SNK är något på spåren. Fightingspelen har blivit för komplicerade på senare tid och med detta har populariteten dalat. De som inte vill lära sig vad alla supermätare gör och hur man laddar dem samt väver in dem i combos, kommer inte ha lika kul med Street Fighter V som Svensson hade med Street Fighter II när det begav sig. Men däremot har SNK helt missuppfattat hur man kommer åt denna publik i tron att urvattnade slagsmål med noll utmaning och pubertal design är vad som säljer spel.

Jag får säga att jag är lika delar förvånad och besviken över att ge ett SNK-fightingspel underkänt. Gör gärna om detta med bättre design och pixlar samt riktig spelkontroll - så ska ni se att det finns en publik för detta.