Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Assassin's Creed Odyssey

Assassin's Creed Odyssey

Antikens Grekland har aldrig varit vackrare än när Ubisoft tolkar det. Adam har spelat Assassin's Creed Odyssey...


Facebook
TwitterReddit

Assassin's Creed Origins var helt klart en uppfriskande nystart av Ubisofts nu över 10 år gamla spelserie. De tidigare ultrakompakta städerna med dess separata zoner avskärmade av laddningsskärmar var helt borta till förmån för en sammanhängande öppen värld som mer förde tankarna till de senare Far Cry-spelen. Forcerade samlarobjekt som fritt hängde i luften och gäckade oss var ersatta av mer konkreta sidouppdrag och Origins inspirerades lite smått av storspel som The Witcher 3: Wild Hunt i den nya inriktningen. Årets uppföljare, Assassin's Creed Odyssey, tar nu steget längre och kan nästan kallas för ett fullfjädrat rollspel.

Som namnet antyder så har vi den här gången landat i antikens Grekland, under det peloponnesiska kriget för att vara mer exakt. Detta var en tid av politiska intriger men också av stora tänkare vars idéer kring demokrati, medicin och filosofi fortfarande påverkar vår värld idag. Mitt i denna tidsera spelar vi som "Misthios", en karismatisk legosoldat med ett dunkelt förflutet vars resa börjar på den lilla fattiga ön Kefalinia. Som i alla spel så kan ett enkelt liv aldrig fortsätta ostört och en serie av konflikter leder oss vidare ut i den grekiska övärlden där vi bland annat tar del av vad som en dag skulle bli konflikten mellan lönnmördarna och tempelriddarna.

Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed OdysseyAssassin's Creed Odyssey
Antikens Grekland är verkligen lamslående vackert (Spelat på Xbox One X).

Spontant låter det som ännu ett Assassin's Creed-spel där vi får besöka en historisk plats med flera kända historiska figurer som byter av varandra om vartannat på ett sätt som förmodligen får historiker att börja darra hysteriskt. Men årets iteration av serien väljer att göra saker lite annorlunda då det stora fokuset nu ligger i de val spelaren gör under äventyrets gång. Det handlar inte om val som kan avgöra hela Greklands öde eller världens framtid på makronivå, utan en mer personlig resa där vi själva definierar vår huvudkaraktärs resa med upp till nio olika slut (enligt Ubisoft själva).

Alexios och Kassandra är det syskonpar vi får välja att spela som nu och till skillnad från till exempel Assassin's Creed Syndicate så är detta inte några som samexisterar och som vi aktivt växlar mellan under spelets gång. Istället är det syskonet som vi väljer som förblir karaktären vi kommer spendera hela vår resa med. Detta är ett estetiskt val i första hand och det påverkar inte särskilt mycket då det är valen vi gör under äventyret som avgör vår destination. Detta betyder dock inte att vi spelar som blanka blad. Ubisoft har fortsatt låna sidor ur The Witcher 3: Wild Hunt där vår hjälte är sin egna person. Både Kassandra och Alexios har en personlig bakgrund komplett med vänner, fiender, attityder och tankar som är deras egna.

Det är inom dessa ramar som vi sedan kan tolka huruvida vi är hjälpsamma eller själviska, förlåtande eller hämndlystna och så vidare, vilket i sin tur påverkar småsaker som hur en framtida karaktär kommenterar över ens tidigare agerande eller vem som kommer leva eller dö framåt spelets klimax. Det är inte helt världsomvälvande som många rollspel alltid försöker lova, men det är många gånger mer engagerande i sitt berättande än vad jag själv fann den stundvis torra föregångaren att vara.

Assassin's Creed Odyssey
De nya dialogsystemen är enkla men effektiva.

En annan bidragande faktor till det aningen mer personliga äventyret är också det nya dialogsystemet som återigen påminner om CD Projekt Reds omtyckta rollspel. Kameran skiftar nu mellan dialogernas deltagarna som nu också kan agera mer med varandra och sin omgivning, till skillnad från förra året där vi alltid hölls mer distanserade under samtalen. Personligen gör detta att jag lättare hänger med mer i händelseförloppet, vare sig det handlar om vad jag ska göra eller till och med vilka namn alla dessa uppdragsspottande personer ger mig. Även om långt ifrån samtliga av spelets konversationer är lika intressanta så blir bara skiftet av perspektiv mer personligt och minnesvärt.

Ytterligare förändringar har gjorts vad gäller vår utrustning och spelstil. Istället för att endast erhålla olika vapen med specialförmågor och nivåer så har vi nu även vår rustning och utstyrsel att jaga nya komponenter och plagg för. Nya hjälmar, handskar, svärd, dolkar och så vidare har alla en nivå som dikterar mängden skydd eller skada som de påverkar. Varje bit av ens utrustning har sedan även en bonus till en specifik spelstil som faller inom kategorin jägare (pilbågar), krigare (närstrider) samt lönnmördande (smygande). Vill vi lubba in i ett militärläger och öppet stympa varenda atensk soldat vi råkar se så är det fritt att klä sig i kläder som gynnar detta, detsamma vad gäller att i tystnad hugga ihjäl ovetande spartaner. Alla dessa delar och vapen kan i sin tur också uppgraderas så de hänger med vår hjälte i nivå och nytta, förutsatt att spelaren har pengar och material för detta.

Våra vapen och förmågor har i sin tur strömlinjeformats till fördel för att låta oss spela på vårt egna sätt. Likt Assassin's Creed Origins så går vi fortfarande upp i nivå och får sedan poäng vi kan plöja ner i olika färdighetsträd för nya kunskaper och förmågor. Men istället för märkliga och abstrakta saker som att sno andras hästar (något Bayek tydligen inte kunde klura ut på egen hand?) så är det istället förmågor som används under våra tre nya spelstilar. Exempelvis förmågan att kunna styra en pils bana efter att den avfyrats eller att göra en klassisk spartansk spark (Gerard Butler-style) för att fälla närgångna motståndare oavsett vilket vapen vi än bär. Dessa förmågor kan dock inte användas hursomhelst utan förbrukar adrenalin som vi genererar genom successiva attacker.

Assassin's Creed Odyssey
Skepp och sjöresor återvänder i Odyssey, om än inte lika komplext som tidigare.

Striderna är också överlag aningen mer solida än tidigare. De känns inte riktigt lika kaotiskt "viftiga" som i Origins och kan stundtals kräva lite mer timing. En korrekt duckning eller parering belönas med en kort period av att tiden saktar ner, vilket ger oss utrymme för att få in några extra slag på motståndet. Striderna kan dock vara aningen inkonsekventa då fienderna nästan när som helst kan gå in i tunga attacker som vi inte kan parera utan måste försöka undvika helt utan direkt förvarning. Detta kan ibland ske helt enkelt för att till synes avbryta min egna serie av attacker eller helt spontant. Det är inte heller självklart när till exempel min sparkförmåga faktiskt kan fälla en fiende eller ej. Ibland kan de helt enkelt stapla lite baklänges och andra stunder singla iväg som höstlöv i vinden. Detta är inget jag direkt kan se innan jag testat, vilket gör att en del strider kan ha aningen oväntade konsekvenser trots att de till synes borde ha varit enkla.

Allt är dock inte helt nytt utan vi får återigen se hur sjöfarande återvänder - något som inte har varit en tungt representerad aspekt av spelserien sedan Assassin's Creed: Rogue (även om vi stundtals fick styra en båt i Origins). Detta är en välkommen del som är oerhört passande för den antika Grekland där vi kan plumsa runt mellan de olika öarna och utforska. Det ska tilläggas att den som hoppats på lika omfattande sjöfart som i Assassin's Creed IV: Black Flag eller Rogue kan komma att bli besviken. Istället för en uppsjö av uppgraderingar har vi bara två olika typer av vapen - med ytterligare uppgraderingsbara skeppsdelar som skrovet, rammen, en brasa för brinnande projektiler och sedan effektiviteten hos vår besättning. Vi kan också rekrytera officerare; personer vi hittar antingen under uppdrag strödda längs vår resa eller till och med stackare vi kan klubba ner och sedan rekrytera likt Big Boss i Metal Gear Solid V: The Phantom Pain. Dessa officerare ger i sin tur små bonusar till saker som skeppets hälsa, mängden skada vi åsamkar andra eller liknande.

Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed OdysseyAssassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey
Assassin's Creed Odyssey