Svenska
Gamereactor
recensioner
Astro Bot Rescue Mission

Astro Bot: Rescue Mission

VR-hataren Hegevall har konverterat och detta har helt och hållet att göra med det här spelet...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Du som läst mitt rabblande babbel under de senaste åren är såklart mycket väl medveten om hur skeptisk (och ibland även hatisk) jag varit rörande VR som någon slags tech-messias. Jag har bara inte köpt på det sätt som hela idén beskrivits som en självklar del av framtidens teknik och jag har trots 30+ testade VR-titlar i stort sett inte gillat en endaste liten sekund av det jag tvingats genomlida. Förrän nu. Visst, Resident Evil 7 i VR var bitvis fränt och Wipeout fungerar fint tillsammans med Playstation VR precis som Dirt Rally i Oculus Rift men det är inte förrän idag, efter att ha tillbringat tio timmar tillsammans med Sonys nya maskot, som jag verkligen kan rekommendera någon att införskaffa en virtual reality-hjälm.

Astro Bot Rescue Mission

Astro Bot: Rescue Mission är utvecklat av folket bakom PSOne-klassikern Ape Escape, spelet fick oss alla att omedelbart inse potentialen i den allra första Dual Shock-handkontrollen, och nu har de alltså gjort det igen. Playstation VR har varit ute i flera år och ingenting har verkligen känts sådär "perfekt" för formatet som Astro Bot verkligen gör, och på flera sätt är ju det rätt tragiskt. För det är ju denna titel som borde ha bundlats tillsammans med plasthjälmen från första början och i och med det låtit en hel spelvärld se vad tekniken verkligen går för.

Det tar cirka 20 sekunder för mig att inse att Astro Bot: Rescue Mission är något betydligt mer genomtänkt, genomarbetat och framförallt fantasifullt än 99% av alla andra PSVR-spel jag testat då redan den inledande sekvensen erbjuder mängder av inlevelse och häftiga VR-effekter. Allt börjar med att roboten Astro Bot och hans 100 kumpaner blir anfallna av en slemmig rymdskurk som med sittflygande tefat och enorma tänder slår sönder Astro Bottarnas skepp och strösslar galaxen med de kritvita, gulliga, droiderna som nu ser till dig som sin enda räddning. Redan i inledningen gör Sonys Japan Studio det klart för mig att jag är Astro Bots medhjälpare och att han inte klarar detta utan min värdefulla guidning genom en rad supercharmiga spelvärldar. Det finns en känsla av att man som spelare är "inuti" själva äventyret på ett sätt som inget annat spel till formatet lyckats med såhär långt och givetvis fångade det mitt intresse och min uppmärksamhet redan från första början.

Detta är en annons:
Astro Bot Rescue Mission

Uppdraget är väldigt enkelt förklarat även om utmaningen är hög. De 99 andra robotarna i Astro-släktet finns utspridda över tio stycken plattformsbanor och det blir nu ditt uppdrag att resa runt via en intergalaktisk hub-värld, drämma slemmiga snigelfiender i skallen med dina små robot-nävar och rädda samtliga vänner. Banorna känns lite som en mix mellan Ratchet & Clank-spel och Super Mario 64 och ganska tidigt i äventyret stöter Astro Bot på en del ganska kniviga avsatser som kräver både timing och precision för att ta sig över. Från början utgick jag från att jag skulle kunna sitta blixt stilla med själva överkroppen och enbart tilta huvudet något åt olika håll för att kunna lotsa Astro genom de olika nivåerna men redan på andra nivån blev det snabbt uppenbart att jag skulle tvingas aktivera min rygg/nacke klart mer än så.

Astro Bot Rescue Mission

Det finns nämligen gott om ställen på varje bana där Astro måste hoppa/klättra som inte syns på grund av att ett annat objekt ligger i vägen och för att ta sig dit utan att trilla ned i lava, eld, vatten eller från himlen - Måste man som spelare luta sig framåt i soffan och liksom kika runt hörnet. Detta var som sagt ingen självklarhet för mig i början och under min första testsession upplevde latmasken i mig detta som en rätt frustrerande del av spelet. Nu, efter att jag klarat Astro Bot: Rescue Mission och återvänt till de flesta av världarna för att samla låsta/gömda hemligheter, tycker jag nog dock precis tvärtom. Den här delen av spelet känns precis som många andra aspekter som det som gör Astro Bot: Rescue Mission unikt. Åtminstone sett till hur väl implementeringen fungerar (det finns ju trots allt spel till framförallt HTC Vive som kräver att man förbrukar 10 000 kalorier under ett och samma spelpass).

Detta är en annons:

Astro Bot är enligt mig den allra gulligaste, charmigaste och mest karaktäristiska lilla figur som Sony själva någonsin skapat och bör därmed naturligtvis inta rollen som företagets "egen Mario" inför framtiden. För även om Ratchet, Jak, Crash och Kratos är namnstarka, ikoniska personligheter inom Sony.sfären är Astro både något nytt och något klassiskt som jag skulle börja nyttja per omgående om jag satt som ansvarig hemma hos Sony Japan. När han hoppar upp på en avlägsen avsats med min hjälp, vänder huvudet mot mig, stirrar på mig med sina stora, ljusblå robot-ögon och vinkar med sin lilla kritvita metallarm... Då kan jag inte annat än skratta åt hur klockrent designad denna lilla figur verkligen är. Och så fortsätter det i stort sett hela spelet igenom.

Astro Bot Rescue Mission

Bossfighterna är ganska traditionella i sin utformning och flera av dem påminner en del om bossar i framförallt Super Mario 64 men utan att kännas plagierade eller fantasilösa, tvärtom. Det finns massor av renodlad, koncentrerad skaparglädje här och mer charm än vad som rimligtvis torde få plats på en BD-skiva. Det finns en riktig känsla av något nytt här. Ett nytt sätt att designa spel på där spelaren involveras mer än tidigare och under flertalet tillfällen under min genomspelning har jag fått lite av samma känsla som jag fick när jag för 20 år sedan recenserade Super Mario 64. Ett par illa utplacerade sparpunkter och ett par märkliga tekniska missar gör att Astro Bot: Rescue Mission inte riktigt når vårt maxbetyg men mitt utlåtande är ändå lyriskt då jag med glädje delar ut betyget "briljant" till det första riktiga "måste-spelet" till VR som teknologi/plattform.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastisk design, strålande inlevelse, fenomenal variation, lagom svårighetsgrad, klockren grafik, superb musik, charmiga figurer
-
Stundtals bökigt att behöva snurra huvudet så pass mycket för att se runt hörn och avståndsbedöma vissa hopp
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content