Svenska
Gamereactor
recensioner
Starlink: Battle for Atlas

Starlink: Battle for Atlas

Adam har erövrat planeter i Starlink: Battle For Atlas...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

"Toys to life" är en form av spel jag troligen hade älskat som barn. Äääälskat. Tanken att äga dessa leksaker som jag kan träna, modifiera och påverka både inne i samt utanför spelet hade utan tvekan slukat alla mina veckopengar. Skylanders var ett tag en serie som blomstrade med detta koncept och nu är det Ubisoft som tar sig an utmaningen med Starlink: Battle for Atlas. Frågan är om det inte är ett spel som istället lär tråka ut de små.

Början är utan tvekan lovande, dock. En bunt med distinkta personligheter på ett skepp i en främmande del av rymden. Den mänskliga besättningen ombord på Equinox som söker bland stjärnorna efter nya upptäckter samt ursprunget för deras vän, varelsen Judge, som var deras första kontant med utomjordiskt liv. Detta för oss till systemet Atlas; en plats fylld av äventyr, världar att utforska och faror att överkomma när en mystisk, antik rymdmakt bordar vårt skepp och kidnappar vår kapten.

Starlink: Battle for Atlas

Med detta som mål, att kväsa fienderna vid namnet Legion och rädda vår ledare, så introduceras vi till spelets gimmick inom sin genre. Varje del av vår besättning är en möjlig pilot vi kan välja att styra under spelets gång och vi kan växla fritt mellan dessa. De olika piloterna har i sin tur olika förmågor som de kan nyttja under strider. Metallälskaren Razor, som var mitt personliga val under den större tiden jag spelade, kan till exempel dra igång ett gitarriff som orsakar skada på fiender omkring sig och Mason kan kalla ner artillerield från Eqionox när vi är nere och far på planeter.

Detta är en annons:

Det är inte bara piloterna som är vad vi kan välja mellan. Utan vi får även konstruera själva skeppen vi tillbringar all vår tid i. Vi har ett par olika karosser att välja mellan och alla dessa har olika fördelar som bättre pansar, mer energi för vapen eller flyger snabbare. På dessa kan vi sedan applicera vingar och tillägg som påverkar dessa värden på positiva eller negativa sätt. Även vapnen kan vi när som helst byta ut och dessa har i sin tur olika sätt att skjuta på, olika effekter eller egenskaper. Allt detta går att göra direkt på vår handkontroll om vi har de olika leksakerna vi kan köpa.

Starlink: Battle for Atlas
Starlink: Battle for Atlas

Alla dessa delar och piloter kan vi sedan uppgradera ytterligare med modifikationer eller gå upp i nivå under spelandets gång. Det finns helt enkelt stora mängder av pill för de barn som vill konstruera sina egna skepp och leka med olika spelstilar och få sina egna favoriter. En personlig favorit var att skjuta missiler som skapar små singulariteter. Dessa pepprar jag med min eldladdade kanon vilket skapar små eldstormar som fienderna får fortsatt skada i. Det är rekommenderat att leka runt med alla dessa olika kombinationer som finns för att se vad som fungerar och anpassa sig efter de olika fienderna vi möter under spelets gång.

Detta är en annons:

Men för den som inte vill spendera absolut alla pengar de har på att köpa riktiga leksaker så kan vi spela i det så kallade digitala spelläget. Där har vi alla delar och dylikt upplåsta från start så vi fortfarande kan dra på vilda äventyr. Det är en ganska positiv möjlighet för de som fortfarande vill ta del av vad spelet har att erbjuda men kanske inte har råd med all plast Ubisoft har att erbjuda den breda massan.

Starlink: Battle for Atlas
Starlink: Battle for Atlas

I början var jag dessutom ganska imponerad över vad spelet hade planerat för mig. Det är inte ett helt universum så skalan skiljer sig markant, men det påminner lite om No Man's Sky på det sätt att vi fritt kan landa (på planeten glider vi runt i skeppen som om de vore svävare) och lämna vilken planet vi vill helt sömlöst. Snowdrop-motorn, som tidigare drivit spel som The Division och Mario + Rabbids: Kingdom Battle, briljerar stundtals medan jag slungar mitt skepp mellan asteroidbälten och planeter utan några större problem eller hinder. Om vi bortser från alla banditer och sidosaker.

Solsystemet Atlas är till bredden packat med saker att göra. Oavsett vart vi riktar våra farkoster så är det nästan alltid något att skjuta på i området, vare sig som ett litet uppdrag eller i självförsvar. Det hände åtskilliga gånger att jag sakta gled genom rymdens kalla vakuum, kollade lite saker på telefonen och rätt var det var så blev jag förintad av ett gäng rymdpirater som kom från ingenstans. Det är sällan jag känner att jag har en tyst och lugn stund för mig själv bland alla sysslor.

Starlink: Battle for Atlas

Dessa sysslor blir med tiden i sig ganska långtråkig när spelets mönster börjar träda fram. Några timmar in så har till slut planeterna förvandlats till slagfält vi sakta ska ta över och vinna allierade trupper i kampen mot Legion. Detta handlar om att försvara utposter, rensa ut monsterbon som vi sedan ska konvertera till utposter som ger oss olika bonusar beroende på vilken typ av byggnad det är. Utposterna kräver till slut större mängder av några enkla resurser. Det blir till slut sin egna lilla omständliga ekonomi där vi kan bygga raffinaderier för att utvinna mer av dessa råvaror vi behöver för att uppgradera och bygga nya utposter. Systemen är aldrig komplicerade.

Alla menyer är tydliga och lättlästa, men det är av en ganska rejäl magnitud när jag sakta luskammar en planet i jakten på vad jag behöver för att bygga ett arsenal som hjälper mig komma vidare. De mängder av bataljer vi trillar över under tiden vi far fram och tillbaka visar med tiden den repetition som kommer med att konstant pausa spelet för att modifiera min farkost, byta pilot eller byta elementskada för den variation av fiender jag möter om vartannat. En bit in känns det som jag stannar upp striderna mer än ett gammal Bioware-rollspel någonsin bett mig göra för att jag ska göra något så enkelt som att applicera en iskanon för att lättare slåss mot en eldjätte.

Starlink: Battle for Atlas
Starlink: Battle for Atlas

Sådant får mig att fundera över hur roligt det faktiskt kommer att vara för de yngre som faktiskt spelar spelet. Till viss del har jag alltid tyckt om att lägga tid på att fixa, utforska och maximera min speltid med uppgraderingar, rensa kartan och så vidare även som barn, men när det känns som samma sak nästan hela tiden med endast korta avbrott för enkelt om än distanserat berättande eller pussel så enkla att jag nästan hade kunnat finna de förolämpande även när jag var 12. Det känns inte helt som att spelet jag faktiskt spelar helt kommer tilltala målgruppen som är tänkt att tillbringa tid och pengar på de annars häftiga skeppen.

Det är synd att tristessen och den överväldigande listan av sysslor sakta slukade min speltid, för till en början hade jag det väldigt trevligt med Starlink. Spelmekaniken är solid och det tekniska fungerar utmärkt medan jag gör tricks bland skyarna och sprutar missiler på slätterna. Designen är läcker och ljudbilden likaså och de olika karaktärerna var behagliga och individuella om än till viss del arketypiska. Starlink: Battle for Atlas är en fantastisk idé som likt många Ubisoft-spel bygger en väldigt vacker värld som de inte helt vet hur de ska fylla med meningsfullt innehåll. Grunden är lagd, men huset är variationsfattigt och tråkigt. Om man då är nio år gammal och växt upp med Youtube lär koncentrationen vackla rätt snabbt med tanke på hur enformigt detta verkligen kan vara.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Imponerande värld, färgglada karaktärer, mycket skeppsvariation
-
Väldigt många strider, knöligt tempo, ojämnt berättande, långtråkigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content