Svenska
Gamereactor
recensioner
Electroplankton

Electroplankton

Att pilla på kräftdjur är inte lika kul som det låter

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ibland får man som spelrecensent testa mer eller mindre konstiga spel. Vissa spel lyckas bra med att vara både roliga och nyskapande och går i bräschen för sin genre. Andra är om än möjligt mer nyskapande och banbrytande men inte lika roliga. Ett sådant spel är Electroplankton.

HQ

Elektroplankton bör egentligen inte benämnas som ett spel, även om jag kommer att göra det i recensionen för enkelhetens skull. I Electroplankton finns inga mål att uppnå, inga banor att klara, inga pussel att lösa och inga världar att rädda. Electoplankton är mer som ett audiovisuellt tidsfördriv än något annat. Spelet skapades av mediekonstnären Toshio Iwai, som är känd i Japan för att lyckas blanda digitala media med analoga på banbrytande sätt. Herr Iwai ville, enligt egen utsago, förena några av sina största passioner i livet, nämligen mikroskop, bandspelare, synth och musiken i Super Mario Bros i ett nytt projekt. Resultatet blev Electroplankton.

Innan jag tog del av Electroplankton för första gången var snacket kring spelet enormt. Det prisades till höger och vänster, japaner älskade det och det enda jag visste om Iwais audiovisuella påhitt var att det hade med plankton att göra. Jag kände mig peppad och mycket nyfiken på att se vad all uppståndelse handlade om. Gissa vad tagen på sängen jag blev. I Electroplankton är det enda man gör att peta, pilla och prata man med tio olika sorters plankton som svarar på ditt pillande och pratande genom att skapa både bild- och ljudeffekter. Det är sant. Det är allt vad spelet handlar om och till en början förstod jag inte riktigt vad jag missat. Det kändes som om jag hade missförstått allt som detta okonventionella experiment handlade om, att det skulle finnas något mer som jag inte förstått eller lagt märke till. Men icke.

Till Electroplanktons försvar kan man till en början inte göra annat än att bli totalt förundrad, begeistrad och fascinerad av upplägget. Idén är ju helt fantastisk i teorin och presentationen är kristallkar. De tio planktonsorterna skiljer sig markant från varandra och att upptäcka vad de kan göra är en underbar känsla i sig själv. Planktonet Tracy ritar man linjer åt som det senare följer, samtidigt som det hummar en mysig ton. Nanocarp reagerar på ljud och radar upp sig i olika formationer som svar på handklapp eller muntliga kommandon. Rec-Rec spelar in din röst och allt annat det hör för den delen, och upprepar allt det har hört samtidigt som den ändrar sin kroppsform. Trots att man känner sig fascinerad av de små välljudande kräftdjuren till en början, utbyts fascinationen man känner snabbt till en känsla av onödighet. Nyhetens behag försvinner snabbare än en speedad iller, och när man har lekt sig igenom alla de tio planktonsorterna sitter man sitter man med en konstig känsla av saknad (kanske i plånboken). Var det inte mer till Electroplankton än så här? Var detta verkligen allt? Svaret är ett rungande ja. För att spä på känslan av tomhet och onödighet kan man, om man nu skulle lyckas få till ett klockrent blip-blop, inte spara det. Vad är poängen i sådana fall?

Electroplankton är sannerligen nyskapande, men kan bara ses som ett annorlunda, om än välljudande, teknisk demonstration av vad Nintendo DS klarar av. Spelet i sig bjuder inte på tillräckligt mycket att göra, och när man väl har pillat och pratat med alla tio planktonsorter ett par gånger märker man att all uppståndelse var mycket, mycket missvisande. Det känns ungefär som att vara helt i trasorna för att man ska Mona Lisa i Louvren för första gången, men man tror inte sina ögon när man märker att tavlan inte är större än pinup-planschen på lillebrorsans vägg. Man blir snuvad på konfekten, helt enkelt. Electroplankton är inte mer än ett blinkande och pipande experiment som, när nyhetens behag har lagt sig, varar i maximalt tio minuter. Vilken dyr upplevelse, sedan.

Detta är en annons:
ElectroplanktonElectroplanktonElectroplanktonElectroplankton
04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Den charmigt teckande instruktionsboken, intressant idé
-
Extremt kort hållbarhet, inga möjligheter att spara musik, sparsmakat innehåll
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Kaonashi
    Ganska kul musikspel. Som tyvärr är väldigt begränsat. Du skapar din egen musik i 10 mini - spel. För det går inte direkt att göra några... 5/10

Relaterade texter



Loading next content