Svenska
Gamereactor
recensioner
Tales of Vesperia: Definitive Edition

Tales of Vesperia: Definitive Edition

Hur bra står sig egentligen ett japanskt rollspel som var riktigt bra och fantastiskt vackert för tio år sedan? Johan har, med nypolerade Definitive Edition, tagit reda på om Tales of Vesperia är lika bra nu som då...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

För tio år sedan var Tales of Vesperia otroligt bra och vackert. Men hur bra är en finputsad version i en tid när vi blivit bortskämda med grymma japanska rollspel?

Om du tyckte att spelet var vackert för tio år sedan kommer du inte ändra åsikt efter att ha spelat det polerade nysläppet kallat Definitive Edition. Jag skulle överdriva om jag säger att någon revolutionär uppdatering gjorts av grafiken, men visst är allt mycket skarpare nu. Karaktärerna ser bättre ut, städerna ser mer stadslika ut och träden är mer... träiga? Som tur är har Tales of Vesperia, likt många äldre japanska rollspel, inget större behov av en total remake, det såg nämligen redan tillräckligt bra ut.

Precis som de allra flesta japanska rollspelen är även detta väldigt dialog- och textfokuserat. Som tur är har Tales of Vesperia: Definitive Edition, för det mesta, bra röstskådespelare (både på engelska och japanska. Du kan växla fritt mellan de båda varje gång du startar spelet) och dialogen fungerar både när den försöker vara rolig och när den är mer allvarlig. Vid flera tillfällen skrattade jag över karaktärernas skämt och trams. Det poppar också upp dialoger från ingenstans, som är valfria att se genom ett knapptryck, med jämna mellanrum. Dessa dialoger sker i typiska Tales of-rutor där samtliga deltagande karaktärers ansikten endast syns i en ruta var medan de pratar med varandra. Jag rekommenderar att lyssna på dessa då de ger bra bakgrundsberättelser, men du kan som sagt skippa dem.

Detta är en annons:
Tales of Vesperia: Definitive Edition
Dialogen mellan karaktärerna är absolut en av spelets höjdpunkter.

Det är väldigt lätt att tycka om karaktärerna, med huvudpersonen Yuri i spetsen. Nya karaktärer introduceras med jämna mellanrum och tid ges för att få en bra bild av vilka samtliga är. För att ingen ska känna sig utanför tvingar spelet dig att använda alla karaktärer då vissa är otillgängliga i några fajter.

Du börjar med tidigare nämnda Yuri, en före detta soldat i huvudstaden Zaphias som nu lever i stadens fattiga kvarter och är något utav en bråkstake. Med sig har han den piprökande och dolkviftande hunden Repede. På sina äventyr får de med sig en hel drös av underhållande kamrater, från den pålästa adelsflickan Estelle till den lättskrämde pojken Karol.

I typisk japanskt rollspelsanda ger de sig ut på samma resa, trots att alla gör det av olika anledningar. Tyvärr är inte storyn de upplever en av spelets starkaste sidor. Den är inte dålig, inte alls, men den är inte speciellt intressant eller något som man funderar på när man ska sova på kvällarna. De intressanta karaktärerna, och relationerna dem emellan, lyckas dock lyfta storyn.

Detta är en annons:
Tales of Vesperia: Definitive Edition
Ett gäng intressanta karaktärer i Tales of Vesperia: Definitive Edition.

Det som sätter igång hela berättelsen är när den fattiga delen av huvudstaden blir översvämmad då någon stjäl kvarterets blastia. Blastia är en stor del av Tales of Vesperia och du kommer få höra rejält mycket om det under spelets gång. Det är nämligen vad som får världen att snurra, typ. Nåja, det magiska föremålet används för att skydda städer mot monster, genom att omringa staden med en magisk sköld som monster inte kan passera, få träd att växa och i detta fall ge en stadsdel tillgång till vatten och hålla en bra vattennivå.

Yuri och hans rökarvovve Repede försöker jaga ikapp tjuven, som lyckas fly. Detta leder till något större, som leder till något ännu större (snöbollseffekt delux) och helt plötsligt har du gått från att försöka fånga en tjuv till att påverka världspolitiken. För det är självklart att det ska finnas politisk intrig.

Är du trött på oerhört invecklade kontroller i spels strider? Då är Tales of Vesperia: Definitive Edition något för dig. Här kan vi snacka så basic det bara blir. En knapp för vanlig attack, en för blockering, en för att få upp menyn där du hittar dina hälsopåfyllningar och liknande och en sista knapp för starkare attacker kallade "artes". Det är i princip det hela. Fajterna är även rätt linjära, du startar alltid i en rak linje till vänster eller höger om dina fiender. Visst kan du springa runt, men det är väldigt begränsat och det känns väldigt grundläggande.

Det betyder inte att fajterna är lätta, det finns nämligen en rejäl ojämn svårighetsgrad. Allt börjar lätt med några enkla fiender där du lär dig alla knappar för att sedan snabbt och plötsligt slängas in i en bossfajt som kommer smiska dig in i nästa vecka om du inte är förberedd. Detta är något som fanns i originalet och som inte har ändrats. De flesta fiender är lätta medan bossarna är brutala. För att klara av bossarna krävs det lite strategi, medan du, för alla andra, endast behöver hamra attackknappen.

Tales of Vesperia: Definitive Edition
Fajtingmekaniken är easy peasy, lemon squeezy! Alltså inte speciellt avancerat.

Men allt detta kunde ju lika gärna vara en beskrivning av spelet som kom för tio år sedan. Vad har egentligen ändrats till denna "definitiva utgåva"? Som tidigare nämnt har grafiken fått sig en liten finputsning. Det är ingen jätteändring från originalet, men det ser brutalt vackert ut. De animerade mellansekvenserna kunde lika gärna komma från en nutida kanonanime.

Det finns också nya sektioner i spelet som tidigare endast fanns tillgängliga i den japanska Playstation 3-versionen, en version som aldrig kom till väst. De är inte överdrivet många, men ger lite extra kött på spelbenen. Nya är också två spelbara karaktärer. Att kalla dem helt nya vore att ljuga, för båda fanns nämligen tillgängliga redan i Playstation 3-versionen. I den ursprungliga Xbox 360-versionen kunde du dock inte spela som Flynn Scifo eller Patty Fleur. Flynn är Yuris bästa vän och tillika rival som fortfarande är kvar som soldat för kungariket Yuri valde att lämna. I versionen vi fick i väst var han med i en fajt och inget mer. Nu blir han alltså spelbar på riktigt. Patty å sin sida är en liten flicka med en stor attityd. Pirattjejen lyckas bli tillfångatagen av allt och alla under sin jakt på skattkistor, men är dödligt farlig med sin revolver. Det finns också ett gäng tidigare ej utgivna kostymer.

Tales of Vesperia: Definitive Edition
Mellansekvenserna är ljuvliga.

Så, kan verkligen ett tio år gammalt spel hålla en hög nivå i en tid när vi precis fått japanska rollspel som Persona 5, Ni no Kuni II: Revenant Kingdom, Octopath Traveler, Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age och tidigare även Tales of-syskonen Tales of Berseria och Tales of Zestiria? Absolut, utan tvekan. Jag skulle gå så långt som att säga att även om detta hade kommit som ett helt nytt spel, och inte en nyversion, hade det fortfarande varit ett kanonspel (okej, nostalgin hjälper så klart till att höja det en extra nivå). Att Bandai Namco skapade ett spel som håller så bra även tio år senare är imponerande. Älskade du det förr kommer du älska det nu.

HQ
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fortfarande otroligt vackert, utmärkt dialog, intressanta karaktärer, nytt material jämfört med originalet
-
Ojämn svårighetsgrad, storyn är bara medelbra
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
Tales of Vesperia: Definitive EditionScore

Tales of Vesperia: Definitive Edition

RECENSION. Skrivet av Johan Vahlström

Hur bra står sig egentligen ett japanskt rollspel som var riktigt bra och fantastiskt vackert för tio år sedan? Johan har, med nypolerade Definitive Edition, tagit reda på om Tales of Vesperia är lika bra nu som då...



Loading next content